Berlusconis mediehus Mediaset hedrade ägarens minne med texten ciao papá, hejdå pappa, högt uppe i TV-tornet i Milano.

– För mig var Silvio en kär person, en verklig vän, kommenterade Rysslands president Vladimir Putin sorgebudet.

– Den store kämpen är borta, var budskapet i en tweet från Ungerns premiärminister Viktor Orbán.

Gone is the great fighter. pic.twitter.com/vH6OgxbiE2

– Orbán Viktor (@PM_ViktorOrban) June 12, 2023

Silvio Berlusconi föddes den 29 september 1936 i Milano och påbörjade sin affärsverksamhet som dammsugarförsäljare på 1950-talet. Han arbetade också som bröllopsfotograf och underhållare på kryssningsfartyg. I Paris framträdde han som kabaréartist, tills fadern bad honom att återuppta studierna i Milano. Berlusconi studerade juridik och skrev examensarbetet om juridiska aspekter på reklam.

Berlusconi var en betydande fastighetsmogul och senare byggde han ett medieimperium. Han ägde bland annat Italiens största förlag Mondadori. Länge ägde Berlusconi fotbollslaget AC Milan, tills han sålde det 2017 till kinesiska investerare.

Milan är en av Italiens traditionella storklubbar som grundades 1899 som Milan Cricket and Foot-Ball Club av en engelsk invandrare, Herbert Kilpin. År 1938 tvingade den fascistiska regimen klubben att italianisera namnet till Associazione Calcio Milano. Efter andra världskriget behölls den italienska början av namnet AC och kompletterades med ortnamnets engelska variant Milan.

Med Berlusconi som ägare nådde AC Milan oanade höjder från 1986 framåt. Holländska stjärnor som Ruud Gullit, Marco van Basten och Frank Rijkaard spelade en nyckelroll när laget hade sina mest framgångsrika år i slutet av 1980-talet och början av 1990-talet. Fotbollslagets framgångar lade en god grund för Berlusconis popularitet när han några år senare valde att satsa på politiken.

Italien genomgick en stor politisk omvälvning i början av 1990-talet. Två stora partier, Kristdemokraterna och Socialistpartiet, drabbades av korruptionsutredningar och hela partifältet formades om. Berlusconi meddelade att han hade grundat ett nytt parti, Forza Italia (“Heja Italien”), och i april 1994 var han plötsligt landets premiärminister för första gången.

Berlusconi var själv korrumperad och en viktig orsak för honom att eftersträva politisk makt var att uppnå parlamentarisk immunitet. Den första perioden som premiärminister blev inte särskilt långvarig utan varade till januari 1995. Men han kom tillbaka till makten två gånger till. Andra gången regerade han mellan 2001 och 2006. Det blev sedan en period till vid makten, från 2008 till 2011.

I två perioder var Berlusconi ledamot av Europaparlamentet, 1999-2001 och 2019-2022. Insjuknandet i covid år 2020 ledde till en hel del frånvaro från det uppdraget. Vid tidpunkten av sin död var Berlusconi ledamot av Italiens senat och hans parti ingår i högerkoalitionen som regerar i Italien.

I utrikespolitiken närmade sig Italien både Israel och Turkiet under Berlusconis tid som premiärminister. Om en del andra EU-länder förhöll sig negativt till Turkiets medlemsansökan, var Berlusconi mer positiv. Han hade en fungerande relation till Turkiets ledare Recep Tayyip Erdoğan. Under Irakkriget stödde han USA och George W. Bush som hade svårare att hitta stöd i länder som Belgien, Frankrike och Tyskland. Tillsammans med Storbritanniens premiärminister Tony Blair stödde Berlusconi Bush. Efter Berlusconis död kommenterade Blair att han visste att Berlusconi var kontroversiell men själv kunde han alltid lita på Berlusconis ord.

Med Rysslands president Vladimir Putin kom Berlusconi särskilt väl överens och han var dessutom den första västliga ledaren att besöka Aleksandr Lukasjenko i Belarus.

Berlusconi var något av en gudfader för vår tids populistiska nationalism i Europa och därför är det inte förvånande att en ledare som Orbán upplevde honom som en särskilt viktig vägvisare.

På sätt och vis visade han för Donald Trump att det går att ta steget från fastighetskung till politisk ledare i en betydande västlig demokrati. En intressant likhet är att även Trump har varit en skurkaktig affärsman vars behov av den politiska makten har dikterats av nödvändigheten att undgå rättvisan.