Statsminister Ulf Kristersson gav i sin regeringsförklaring en mycket glättig och optimistisk bild av tillståndet i Sverige, som en stor del av folket inte alls känner igen sig i. Ett växande antal människor har stora ekonomiska problem, arbetslösheten är det högsta på tio år, sjukvården är i kris och får ännu mindre resurser nästa år än i år, gängvåldet och kriminaliteten är fortsatt högt, fängelser och häkten överfulla och klimat- och miljöpolitiken utvecklas i helt fel riktning. Regeringens recept är ändå det gamla vanliga med sänkta skatten för dem som redan har bästa ekonomiska situationen – traditionell högerpolitik, igen!

Däremot satsas det alldeles för litet för att lösa problemen, såsom sjukvårdskrisen och den rekordhöga arbetslösheten. I stället för över 11 miljarder kr stora skattesänkningar skulle det behövas mer resurser till inte bara brottsbekämpningen utan också mycket ner till sjukvården, skolan, klimatsatsningar, arbetslöshetsbekämpningen samt till mer rejäla satsningar (det med statliga lån) till infrastrukturinvesteringar – och det parat med en rättvis fördelningspolitik.

Däremot inget fel i nuläget att man säger nej till dyrbara höghastighetståg som vi just nu inte behöver. Men frågetecknen hopar sig kring den ensidiga och för skattebetalarna svindyra satsningen på ny kärnkraft. Detta behöver utredas bättre. Precis som bland annat det finanspolitiska rådet med rätta påpekat i rapporter och debattartiklar.

Först nu har svenska högerregeringen kommit på att järnvägarna är alltför åldersstigna (t ex 40 år gamla räls på Sveriges viktigaste järnväg, malmbanan etc) och vägarna är fulla av potthål som behöver lagas. Och generellt svårt eftersatt underhåll på järnväg och vägnät.

Så mycket talar för att statsbudgeten kommer att bli den viktigaste frågan i riksdagsarbetet närmaste tiden. Statsminister Kristersson nämnde inte med ett ord i sin regeringsförklaring Israels ansvar i det rådande, humanitärt förödande Gazakriget.

I den efterföljande partiledardebatten i riksdagen var S-ledaren Magdalena Andersson bra, trygg och naglar fast Kristerssons regering för dess felsatningar och oförmåga att lösa landets viktigaste problem. Helt rätt i ett läge där Sveriges högerstyre är för kort i rocken och inte med kraft tar itu med gigantiska problem som fallande bnp, skyhög arbetslöshet, gängmord som kryper längre ner i åldrarna, sjukvården går på knäna och betalningsanmärkningar för hushåll med för lite pengar växer hos Kronofogden. Ting som bara inte borde gå att vifta bort. Men då stod flera av Tidö-partiernas ledare i riksdagen och orerar i stället om en eller ett par postkommunister (inom Vänsterpartiet) som hoppat över skaklarna i antisemitiska uttalanden. När de istället i Tidögängets eget underlag borde städa framför egen dörr. Särskilt så inom Sverigedemokraterna när de inom Kristerssons regeringsunderlag släppt in judehatare som Richard Jomshof, SD att bli ordförande i justitieutskottet och Björn Söder, en annan SD-are att vara ordförande i OSSE-delegationen. Sådana borde inte släppas in på så centrala poster i den parlamentariska stugvärmen. Trist att se detta. Men tyvärr inte förvånande alls! Ett av många exempel på att SD-stöttningen för Kristerssons regering har sitt pris.

Men om två år har svenska folket chansen att välja en ny riktning för Sverige. Långt dit men just nu ser det bra ut för Socialdemokraterna och oppositionen. Men vila sig i form till dess duger inte. Tvärtom krävs hårt politikutvecklande arbete om det ska kunna bli ett maktskifte om två år.

Robert Björkenwall, frilansjournalist, utredare

PS Jomshof misstänks för hets mot folkgrupp och därför tar han nu paus i sitt uppdrag som ordförande för riksdagens justitieutskott.