Att Tysklands båda delar bildar en nationell enhet är ett faktum. Men nästan 35 år efter återföreningen är det möjligen ändå dags att uppdatera Willy Brandts dåvarande optimistiska prognos.

Resultaten efter gårdagens delstatsval är omisstolkliga. De talar snarare för en växande politisk klyvning mellan förbundsrepublikens östra och västra del.

I både Thüringen och Sachsen röstade omkring en tredjedel av väljarna för det högerextremistiska partiet AfD.

Till gårdagens dramatik hör inte minst att Thüringens 1,7 miljoner valberättigade möjliggjorde en brakseger på 33 procent för den ökände fascisten Björn Höcke.

Även i Sachsen med cirka fyra miljoner invånare skördade AfD drygt 30 procent och fick därmed andra pallplatsen bakom CDU som vann med närmast 32 procent av rösterna.

Historiskt resultat

Att väljarna i östra Tyskland i särskilt hög grad fattade sympatier för AfD nationalistiska locktoner kom inte som en överraskning. Opinionsmätningar talade sedan länge ett tydligt språk.

Nu ligger korten på bordet och den dystra lägesbeskrivningen är att för första gången efter andra världskrigets slut kommer ett radikalt högerparti att göra anspråk på att bilda en (delstats)regering.

Det enda något lugnande beskedet är att AfD inte kommer att lyckas med den bedriften. Efter samfälliga kommentarer av främst CDU:s ledande profiler ska den s k brandmuren mot höger inte rivas.

Regeringsbildningen i Dresden och Erfurt blir ändå svårare än någonsin.

Sahra Wagenknecht kommenterar valresultatet i en TV-sändning. (Foto: Joachim Kasten)

Medansvarig för den analysen är att även det i januari nybildade partiet Bündnis Sahra Wagenknecht (BSW) lyckades med ansenliga framgångar på 15,8 i Thüringen och 15 procent i Sachsen.

Partiledaren Sahra Wagenknechts avgörande att hoppa av och splittra Die Linke gav reslutat. I Sachsen hamnade hennes gamla parti under fem-procents-ribban, men får ändå parlamentsplatser på grund av två direktmandat i Leipzig.

I Thüringen tvingas den populäre ministerpresideten Bodo Ramelow (Die Linke) att avgå efter jordskredsförluster på närmast 18 procent. De flesta av dessa röster erövrades av BSW.

Den senaste lägesrapporten innebär att det saknas ett mandat för att ge en koalition mellan CDU, BSW och SPD majoritet. Frågan är om CDU slopar beslutet att inte samverka med Die Linke.

Komplexa orsaker

En särskild markering under söndagens delstatsval är att partierna som i Berlin bildar den s k trafikljuskoalitionen tillsammans enbart fick 10,4 i Thüringen och 14 procent i Sachsen.

När det gäller SPD så är respektive siffrorna 6,1 och 7,3 procent. Den enda svaga trösten är att socialdemokraterna inte hamnade utanför parlamenten, något som en del opinionsmätningar hade varnat för.

Partiet kommer att delta i överläggningar för att bilda nya koalitionsregeringar.

Orsakerna bakom missnöjessignalen som valresultatet innebär för de demokratiska mittenkrafterna samt högerextremismens expansion är enormt komplexa.

Som bara en hörnpelare räknas att många öststyskar även över 30 år efter den nationella enheten fortfarande har en känsla av att betraktas som förlorare och ”andra klassens” medborgare. Det talas ofta om en ”transformationschock” i enhetsprocessens kölvatten.

AfD som ”hämnd” för västtyskt övertag, är en populär tanke.

Att delstaterna öster om Elbefloden idag ändå har en levnadsstandard som de bara kunde drömma om innan murens fall tycks däremot inte spela någon större roll.

En mera aktuell aspekt är tveklöst en påtaglig och möjligen något överdimensionerad rädsla för en ”okontrollerad” migration.

Många fruktar mera kriminalitet och otrygga sociala förhållanden.

En extra skjuts i det avseendet var tveklöst det senaste islamistiska terrordådet i Solingen.

På många håll i Sachsen och Thüringen har AfD:s rasistiska och främlingsfientliga budskap fått större resonans. Och det är inte bara medelålders män som utgör kärnan av deras anhängare.

Nya expertiser slår fast att högerextremism också är förankrad bland väljarna mellan 18 och 24 år. Bland dem har AfD format en farlig ”kulturell dominans”.

Illavarslande för framtiden är vidare att antalet ”proteströster” för partiet enbart omfattar en minoritet. En majoritet är övertygade av partiets ideologi.

Att AfD surfar på en våg av latent rasism som kompletteras med samhällsgiftiga berättelser om ”coronadiktaturens övergrepp” är en trist sanning.

I deras propaganda framställs vidare människans ansvar för klimatkrisen som den etablerade politikens ”bluff”.

Ukrainastödet

Ytterligare ett särdrag som tydligen präglar förhållandena i hela östra Tyskland är att Berlinregeringens politik att undsätta det krigsdrabbade Ukraina med vapen och finansiella resurser ifrågasätts.

Ett motsvarande synsätt spreds i Thüringen och Sachsen gemensamt av både AfD och BSW.

Sahra Wagenknecht gjorde utrikespolitiken till en vägledande infallsvinkel under valrörelsen. Hon formulerade krav om att förbundsrepubliken måste ge upp vapenstödet till Ukraina. Vidare ska enligt BSW-ledaren ett avtal med USA rivas upp om att stationera nya medeldistansrobotar i västra Tyskland.

Att delstaterna saknar all politisk kompetens i den frågan är dock inget som stör varken BSW eller dess väljare.

Hur dessa udda politiska attityder ska lösas i kommande koalitionssamtal återstår att se.

Illusionen om att den ryske diktatorn Vladimir Putin är beredd att förhandla om ett balanserat fredsavtal när vapenstödet upphör finner åtminstone i östra Tyskland ett överproportionerligt stort eko.

Att demagoger som Björn Höcke och hans partikollegor lyckades stort i Thüringen och Sachsen är djupt oroväckande för valet i Brandenburg den 22 september.

Även det är ”bara” ett delstatsval, men nya grava förluster för ”trafikljuspartierna” vore något som kan vara äventyrligt för koalitionens redan bräckliga sammanhållning.