Anna Rajavuori från Kalevi Sorsa-stiftelsen inleder med att presentera rapporten. Kvällens moderator Tuija Siltamäki inleder sin andel av kvällen med att intervjua professor Mikko Niemelä.

I rapporten har Niemelä medverkat i två av artiklarna, varav den ena handlar om hur finländarna har upplevt sitt välstånd i de senaste kristiderna och den andra handlar om familjepolitik. Niemelä konstaterar att det upplevda välståndet har man kartlagt med en enkätundersökning och att även rankingen av världens lyckligaste länder är något som görs just med en sådan metod.

– Vi hade länge ganska tråkiga resultat. Det stora flertalet av finländare, 80 procent, kände sig lyckliga.

I pandemisituationen gällde det att ställa frågorna om hur finländarna upplever sitt välstånd på nytt.

– Yngre årskullars känsla av lycklighet minskade, påpekar Niemelä gällande vad som hände när pandemin slog till.

– Matpriserna ökade och kostnadskrisens värsta panik var hösten 2022, konstaterar han och menar att år 2022 visade sig resultaten vara förkrossande.

– De unga kände livet som än mer betungande men det var ingen stor förändring i känslan av lycklighet efter pandemin. Under pandemin led en del av isoleringen och andra mådde bättre. Det var tungt för barnfamiljer och de unga.

När det gäller barnfattigdom har läget i Finland varit bättre än i de övriga nordiska länderna.

– Ensamförsörjande föräldrar är betydligt oftare fattiga än föräldrar i familjer med två föräldrar, påpekar Niemelä. Att hemvårdsstödet är så populärt är ett nordiskt undantag i Finland.

– I Sverige talar man om hemvårdsstödet som en kvinnofälla, medan i Finland tänker man det som något positivt för barnet.

Kvällens moderator Tuija Siltamäki intervjuar professor Mikko Niemelä. (Foto: Topi Lappalainen)

Sedan var det dags för Siltamäki att intervjua docent Hanna Wass. Hon har medverkat i en artikel om röstningsbeteende enligt kön och ålder.

– Kvinnorna har mer liberala värderingar, de är både mer vänster och mer liberala än män, konstaterar Wass och betonar att detta gäller speciellt de yngre kvinnorna. Regeringen Marins ekonomiska politik tilltalade dem.

– Nästan 60 procent av de unga männen röstar på center-högerpartier, medan det gör bara en tredjedel av de unga kvinnorna. Enligt undersökningen röstar dock en knapp majoritet av kvinnorna i åldersgruppen 65-79 år på center-högerpartierna, vilket Wass påpekar att avviker från de yngre kvinnornas röstningsbeteende.

– Många unga kvinnor jobbar inom den offentliga sektorn. Man ser det inte som ett nollsummespel utan genom solidaritet, anser Wass.

Enligt henne drabbas båda könen av utvecklingen av automatisering och artificiell intelligens men män vänder sig inåt och tyr sig till konservativ politik, medan kvinnorna tänker på globalt ansvar. Polariseringen är tydlig i frågor som invandring, klimatkris och minoriteters rättigheter.

Wass påpekar att det finns också kulturella förklaringar. Man talar om sociala medier och influencers. I USA talar man om en Andrew Tate-effekt när man talar om de unga männens högerorientering.

– Rödgröna partier försvarar välfärdssamhället och tar hand om globala frågor, säger Wass. I kontrast betonar borgerliga partier ekonomisk disciplin. När det gäller de globala frågorna, påpekade hon att politik som utgår från nationalstaten börjar se ut som ineffektiv för många väljare.

Docent Hanna Wass. (Foto: Topi Lappalainen)

Siltamäki intervjuar även specialforskare Esa Karonen som har medverkat i en artikel om toppinkomsttagarna.

– De högsta tio procenten är toppinkomsttagarna, förklarar Karonen som menar att det är typiskt att de är män i stora tillväxtcentra som huvudstadsregionen.

– De finns också inom vissa områden på landsbygden där gårdarna går i arv inom familjen.

Betydelsen av tillväxtcentra förklarar Karonen med utbud och efterfrågan.

– Man kan flytta dit där arbetstillfällena finns. Att grunda högskolor är ett sätt att locka människor annanstans men om det inte finns arbetsplatser flyttar folk till tillväxtcentra.

Som ett exempel på en region som tidigare var ett tillväxtcentrum men inte längre är det nämner han Salo som hade Nokia och efter det försvann människorna dit där möjligheterna finns.

– Vissa arbetsplatser är sådana att man måste ha en viss utbildning. Om du är inom en sådan bransch där efterfrågan är stor, kan du nå toppinkomster.

Specialforskare Esa Karonen. (Foto: Topi Lappalainen)

Siltamäki fungerar även som moderator för paneldiskussionen. Deltagarna i panelen är Wass, riksdagsledamot Elisa Gebhard (SDP), Rajavuori och Niemelä.

Siltamäki frågar först vilken fråga som är viktigast om man ska minska på ojämlikheten.

Wass lyfter fram invandringspolitiken och Gebhard fattigdomen. Rajavuori menar att höginkomsttagarna bör delta i ekonomiska talkon och Niemelä lyfter fram ungdomarnas situation.

Siltamäki hänvisar till Niemeläs och Markus Laaninens artikel i rapporten som hänvisar till historikern Walter Scheidel. Enligt Scheidel har krig, revolutioner, kollaps av imperier och riken samt pandemier utjämnat inkomstskillnaderna i mänsklighetens historia. Hon undrar varför det inte stämmer i det här fallet i tider av pandemi och krig.

– Det kanske stämmer i Ryssland men inte hos oss, konstaterar Niemelä med syftning på var kriget utkämpas.

Wass räknar upp flertalet kriser som händer samtidigt.

– Kriserna har inte behandlat människorna och inte heller årskullarna på ett jämlikt sätt, konstaterar Gebhard.

– I den politiska diskussionen diskuterar vi inkomstskillnader. Vi borde också prata om hälsa, möjligheter och tillfredsställelse, lägger hon till.

– Det är oroväckande för de som är långtidsarbetslösa, ensamstående låginkomsttagare, de unga, inte minst de unga som är i riskzonen att slås ut, påpekar Rajavuori.

– De som har det bra får sin röst hörd i den offentliga diskussionen, påminner Gebhard och lyfter fram den mentala hälsan.

– Det är någonting fel i samhällsstrukturerna om unga drivs till arbetsoförmögenhetspension.

Wass menar att könet är inte det som skiljer folk mest åt i Finland men att det kan ändra sig om den förda politiken behandlar människorna olika beroende på kön.

Enligt Rajavuori finns inga lätta lösningar.

– När man har många kriser samtidigt, skulle gränsöverskridande lösningar vara av nöden.

Hon påpekar också att Östra Finland blir utan de investeringar som har med den gröna omställningen att göra.

– Den finländska familjepolitiken klarar sig bra i jämförelse med det övriga Norden. Sverige tycks klara sig sämst i den jämförelsen. Familjeledighetsreformen har lett till goda resultat i Finland, påpekar Niemelä.

– Arbetslösa, ensamboende och ensamförsörjande har det sämre. Vi män är dåliga på att bo ensamma, kvinnor har det bättre när det gäller livskontrollen.

Sedan när det gäller regeringen Orpo menar Gebhard att när de har fattat beslut om ett sträva till ett mål, verkar experterna inte kunna påverka deras beslut.

– Ingen expert verkar till exempel ha varit för att lägga ner vuxenutbildningsstödet. Familjeledighetsreformen har gjort ökat de ledigheter som män håller men vi ska inte nöja oss med det. Vi borde tala om arbetslivet, hur vi kan förbättra situationen för de som inte orkar arbeta heltid.

Gebhard anser också att det är viktigt att bekämpa till exempel graviditetsdiskriminationen när det gäller att utjämna löneskillnaderna mellan könen.

– Ju djupare kris, desto starkare känner vi av demokratin, säger Wass. Hon menar att vad som skulle behövas är respekt för experterna och att bättre förbinda medborgarna vid de politiska processerna.

– Risken är att politik görs på ett nymaskulint sätt där man inte lyssnar på någon och det uppfattas som ett sätt att kontrollera situationen. Också kvinnliga politiker anpassar sitt sätt att göra politik till det nya sättet för att nå konservativa väljare.

Gebhard påpekar att det finns mindre brottslighet i jämlika samhällen.

Wass lyfter fram behovet av globalt samarbete för att kunna nå effektiva lösningar.

– Populister erbjuder ofta enkla lösningar till komplicerade problem, säger Gebhard.

– En del problem har med administrationen att göra. Populister säger att den offentliga sektorn är för stor men sedan kan den upphöra att fungera om man inte har tillräckligt med resurser för verkställandet av politiska beslut.

Wass påpekar att högerlinjen är stark i den nuvarande diskursen. Där betonar man skuldförvaltningen och arbetsreformen, strävar till att minska den offentliga sektorn och undvika skattehöjningar.

– Ingen påstår längre att det finns inga skillnader mellan politiska partier. Den offentliga sektorns roll är en kamp mellan ideologierna, konstaterar Gebhard.

– Det är ett allmäneuropeiskt fenomen att de socialdemokratiska partierna har sjunkit. Man har börjat efterlikna de populistiska partiernas politik och till exempel invandringspolitiken blir mer central, säger Wass.

– Den socialpolitiska diskussionen har alltid handlat om att man inte har råd, påminner Niemelä om den långsiktiga historiska linjen i diskursen.

– Man överdriver ytterhögerns risk och det gick inte så i EU-valet som man hade talat om före valet. Man har talat länge om socialdemokratins nedgång men på riktigt handlar det om en vågrörelse, säger Gebhard.

– Sannfinländarna representerar ingen av parterna i välfärdsstatens projekt. De har starkt stöd bland den arbetande befolkningen även om deras politik inte främjar löntagarnas intressen, påpekar Wass.

– Förr hade man tydligt partier som representerade arbetstagarna och -givarna, menar Niemelä som en förklaring varför det tidigare var lättare att driva igenom refomer.

– Sannfinländarna är inte helt fria från politik som bygger på intressegrupper, påpekar Gebhard.

Den första publikfrågan kommer från Juha Hyrkäs som undrar om man kan garantera den subjektiva rätten till hälsa.

– I den nuvarande politiska situationen vill regeringen hellre skära ned från servicen än höja skatterna för höginkomsttagarna, svarar Gebhard.

– Hälsa är en viktig faktor och många intresserar sig för politiken just om de har utmaningar med hälsan, påpekar Wass.

– Man garanterar inte den subjektiva rätten till hälsa. Hur stora inkomstskillnader är för stora är något som man diskuterar men ingen politiker säger att vi behöver större hälsoskillnader för att nå ett bättre samhälle, säger Niemelä. Ändå påpekar han att arbetsmarknadsorganisationerna ville behålla arbetshälsovården när man genomförde social- och hälsovårdsreformen, vilket han ser som en orsak till stora hälsoskillnader i Finland.

– Jag hoppas att nästa rapport tar hänsyn till hälsoskillnaderna, konstaterar Rajavuori.

Följande publikfråga från Pekka Tiainen handlar om arbetslösheten som tredubblades under 1990-talets recession och har inte sjunkit till den föregående låga nivån.

– Arbetslivet förändras, vare sig vi vill det eller inte. Det gäller att lyssna på människorna i en föränderlig situation och kompensera de som förlorar sin arbetsplats i omställningen, konstaterar Gebhard.

– På 1990-talet syntes fattigdomen just i form av arbetslöshet. I dag har de som är över 55 år en bättre situation och de orkar längre, säger Niemelä om skillnaden mellan dagens arbetsmarknad och 1990-talets.

– Ju längre man har varit i arbetslivet, desto mer är man emot nedskärningarna. Utkomststödet har ett stort stöd i Finland, konstaterar Wass.

Den tredje publikfrågan kommer från Erja Saarinen som arbetar inom social- och hälsovårdssektorn. Hennes fråga gäller om invandrarna. Hon påminner om att till exempel många journalister i Sverige vågar inte skriva om invandring och att hon inte ser människor med invandrarbakgrund med i de här paneldiskussionerna.

– Sannfinländarna vill tala om invandring så att de skyller på individerna men det är viktigt att tala om strukturerna, om att motarbeta bostadssegregationen, svarar Gebhard.

– Vi hade ett kapitel om invandrarungdomar med i rapporten men tyvärr var det inte möjligt för medförfattarna av kapitlet att närvara här, konstaterar Rajavuori och håller med om att invandring bör diskuteras ur andra synvinklar än populisternas synvinkel.

Följande fråga kommer från Kalevi Sorsa-stiftelsens verksamhetsledare Lauri Finér.

– Vi vill producera information så att politikerna kunde förändra världen. Det avgiftsfria andra stadiet har möjligen nämnts för första gången i en rapport av Kalevi Sorsa-stiftelsen. Vad borde vi lyfta fram till näst?

– Kalevi Sorsa-stiftelsen tog initiativ till en återkommande rapport. Hälsoskillnaderna var med i den första rapporten och det behöver uppdatering. Det är viktigt med uppföljningen. Det är viktigt att kunna ta nya initiativ men det är också viktigt att följa upp utvecklingen för att stå på fastare grund, svarar Niemelä.

Rajavuori vill lyfta fram invandringen och Gebhard de unga.

Wass påpekar att Demo Finland ska ge ut en rapport om den positiva korrelationen mellan demokrati och tillväxt.

– Det skulle vara intressant att göra en rapport om hur den gröna omställningen hänger ihop med demokrati och tillväxt.

Sedan kommer det en publikfråga om sociala innovationer från Jasmin Etelämäki.

– Finns det sådant som man kan enkelt lösa i samhället som exempelvis gratis skolmåltider var en viktig social innovation i tiderna?

Gebhard menar att man har också på senare år hållit på med sociala innovationer som ungdomsgarantin, det avgiftsfria andra stadiet och terapigarantin.

– Det skulle vara till hjälp att hitta en lösning till de ungas utslagning, säger hon.

Wass lyfter fram strukturer och nämner olika slags medborgarpaneler.

– Hur engagerar vi medborgarna? frågar hon.

Rajavuori understryker vikten av att få den gröna omställningen mer allmänt godkänd.

– Det behövs mer positiva lösningar snarare än det eviga krispratet.

Niemelä är nöjd med experimentet om basinkomst som gjordes. Han hade ingen åsikt för eller emot basinkomst då och inte heller nu men han menar att det var bra att man gjorde ett försök.

– Det kräver mod av beslutsförfattarna att genomföra försök. Vi testar och ser vad som händer. Det gäller till exempel regionala experiment som har med ungdomarna att göra.

Hanna Wass, Elisa Gebhard, Anna Rajavuori och Mikko Niemelä deltar i paneldiskussionen. (Foto: Topi Lappalainen)