Den första inledningen hölls av Helena Gualinga. Hon är en klimat- och människorättsaktivist vars far är finlandssvensk och mor från Sarayaku i Ecuadors regnskog.

Gualinga berättade om vad hennes urfolk har fått genomlida. En sak var att militären hotade med våld, men företrädare för urfolk hävdades dessutom vara terrorister eller med i en beväpnad gerillarörelse.

– Hur lyckades vi vinna rättstvisten mot Ecuadors regering? frågade sig Gualinga. Hon menade att det finns så mycket våld i världen idag. En släkting som hade genomlidit tortyr sade att det avgörande var att motståndet var med fredliga medel.

– Historien skrevs aldrig från vårt perspektiv. Nu berättar vi nya narrativ, konstaterade Gualinga och underströk att urfolk har en otroligt viktig roll som beskyddare av regnskogen.

– Det mest effektiva sättet att bevara ekosystem, inte bara regnskogar, är att urfolk har rätt till de territorierna.

Gualinga påminde publiken om samernas situation i Finland.

– Urfolk känner solidaritet med varandra och jag har lärt mig mycket av samernas berättelser. Även samerna har blivit osynliggjorda som beskyddare av deras mark.

Enligt Gualinga måste vi ändra på vårt synsätt när det gäller naturen.

Europa- och ägarstyrningsminister Tytti Tuppurainen. (Foto: Jonatan Wikström)

Följande inledare var Europa- och ägarstyrningsminister Tytti Tuppurainen (SDP).

– EU utgår från värderingar när det gäller att främja global rättvisa, framhöll Tuppurainen som berättade om en human och klimatvänlig värld som målsättning. Hon påpekade att EU:s värderingar är universala värderingar, de kommer från FN. Som sådana är demokratin, rättsstatsprincipen och de mänskliga rättigheterna inte något västerländskt utan för hela världen.

Tuppurainen betonade att Europa förväntas visa globalt ledarskap i klimatfrågan och EU eftersträvar klimatneutralitet år 2050. Den ekonomiska makten som EU har är mycket viktigt i främjandet av klimatmålen.

– Finland har länge främjat genusmedvetenhet i klimatpolitiken, berättade Tuppurainen och framhöll att det är viktigt att kvinnorna deltar i beslutsfattandet.

– Respekt för mänskliga rättigheter är centralt för EU:s agerande med länder utanför EU och med internationella organisationer.

Även Tuppurainen ansåg att det är speciellt viktigt att främja urfolks rättigheter.

Sedan sade Tuppurainen några ord om kriget i Ukraina och dess betydelse för EU just nu.

– Vi måste göra allt för att hjälpa Ukraina vinna kriget mot Ryssland.

Tuppurainen betonade att den globala matsäkerheten riskeras på grund av Rysslands krig, vilket också gör Ukraina till en global fråga.

Enligt Tuppurainen förs det seriösa diskussioner om rättstatsprincipen i Polen och Ungern. 6,3 miljarder euro av tillgångar avsedda för Ungern har frusits på grund av den negativa rättsstatsutvecklingen.

– Auktoritära regimer försöker få ett starkare fotfäste i den globala södern, påminde Tuppurainen om globala orosmoln. Hon påminde om vad statsminister Sanna Marin hade sagt till de nyutexaminerade vid New York University, att man inte kan kompromissa de grundläggande värderingarna.

Riksdagsledamot Mai Kivelä från Vänsterförbundet. (Foto: Topi Lappalainen)

Den tredje talaren var riksdagsledamot Mai Kivelä (Vänsterförbundet). Hon betonade vikten av att vår egen livsstil är hållbar i och med att där finns roten till problemet, till exempel i form av överkonsumtion.

– För att åstadkomma global rättvisa, måste vi jobba hårdast med oss själva.

Kivelä påminde om att vi inte har lyckats bygga vårt välstånd på ett hållbart sätt.

– Antingen förvärrar vi den globala krisen eller sedan gör vi vår del för att lösa krisen.

Enligt Kivelä kan vi inte uppnå ekologisk rättvisa utan social rättvisa. Hon ser möjligheter till ökad sysselsättning i den gröna omställningen.

Kivelä riktade också kritik mot näringslivet och påminde om den kritik som UPM har fått i Uruguay och Argentina.

Medan hon påminde om vikten av att respektera lokalbefolkningens rättigheter annanstans, ville även Kivelä ta upp frågan om samerna i Finland.

– Det är dags att medge vår blinda fläck i behandlingen av samerna.

När det gäller utvecklingspolitiken, menade hon att det gäller att bli av med paternalistiska praktiker.

– Utvecklingspolitiken behöver sina försvarare som också borde vara dess största förnyare, konstaterade Kivelä.

Jelena Simić från Kalevi Sorsa-stiftelsen fungerade som moderator för paneldiskussionen.

I paneldiskussionen påminde Gualinga om EU:s ansvar gällande urfolks rättigheter och hur europeiska företag agerar utanför EU. Även arvet from kolonialismen påminde hon om.

– Att erkänna vad kolonialväldet kostade i andra länder innebär att ta ansvar. Gör du fel borde du rätta till det, sade Gualinga.

Om länder i den globala södern inte lever upp till de mål man sätter dem, måste man komma ihåg den negativa utvecklingen som det koloniala våldet har fört med sig.

Klimat- och människorättsaktivisten Helena Gualinga. (Foto: Topi Lappalainen)

Tuppurainen höll med om att västerländska samhällen bär ett stort ansvar när det gäller arvet från kolonialismen. Hon varnade för auktoritarianism och menade att om det behövs, måste vi skapa nya organisationer.

– Vi måste försvara demokratin och den regelbaserade multilaterala världen, vidhöll Tuppurainen.

Kivelä påminde om konsumtionens roll och att det också medför kostnader, inte bara vad som produceras.

Tuppurainen lyfte fram EU:s gränsjusteringsmekanism för koldioxid, CBAM.

– Man måste betala en avgift för att importera sådana saker som är producerade med större koldioxidutsläpp än vad man har producerat inom EU.

Kivelä påminde om att de pengar vi satsar på klimatåtgärder är små jämfört med de summor som handeln omfattar.

Gualinga påpekade att det finns många handelsavtal som inte tar hänsyn till urfolks rättigheter.

När det gäller fonden för förlust och skada som man kom fram till att upprätta vid FN:s klimatkonferens i Sharm el-Sheikh i Egypten, påminde Gualinga om att det tog 30 år att få en sådan fond till stånd och att tidigare hade den politiska viljan saknats.

Sedan problematiserade Gualinga begrepp som koldioxidneutral och naturpositiv.

– Natur kan vara lite gräs eller en stor regnskog, sade Gualinga och underströk att det är skillnad på natur och natur.

Veganaktivisten Benjamin Pitkänen ställde en publikfråga om vad man gör för en övergång till en växtbaserad värld.

Kivelä hänvisade till den internationella resurspanelen och att det gäller att ändra på jordbruket.

Tuppurainen talade om förändrade attityder.

– Man måste vara tålmodig men beslutsam.

Gualinga sade att man borde stoppa importen av kött från Brasilien med tanke på regnskogar och urfolks rättigheter. Själv äter hon kött bara när hon vistas vid sitt urfolk där hon vet varifrån det kommer.

Till en fråga om hur man får fler människor involverade påminde Gualinga om när Greta Thunberg började klimatstrejka för naturen. Hon menade att mycket har hänt sedan dess, till exempel kriget i Ukraina. Med hjälp av populärkulturen blir klimatfrågan mer påtaglig.

Kivelä berättade att hon var nio år gammal och kände ingen som var intresserad av miljöaktivism när hon själv blev intresserad. Hon betonade vikten av det klimarbete som man gör lokalt.

– Då känner människorna att de är en del av lösningen och inte en del av problemet, sade Kivelä.

Katri Vihma från Helsingfors universitet hade en fråga om de juridiska aspekterna när det gäller naturen.

Gualinga påpekade att Ecuador har erkänt naturens rättigheter i grundlagen. Hon påminde om att urfolk i Ecuador ser på naturen som en levande, besjälad varelse. Men med sådana argument är det svårt att övertyga folk som inte har vuxit upp i regnskogen. Det gäller att översätta urfolkens språk till något som västvärlden förstår sig på och då är det juridiska språket ett sätt att övertyga om naturens betydelse.

– Vi har ett antropocentriskt rättssystem och det hotar vår egen existens, sade Kivelä som betonade vikten av djurens rättigheter. Hon trodde att om tjugo år kommer andra arter att få en högre status än vad de har i den nuvarande lagstiftningen.

Gualinga påminde om hur viktigt det är att ha tillgång till naturen.

– Många människor i världen saknar den tillgången. Det borde vara vår grundläggande rättighet.

Kivelä inflikade till sist att det är viktigt att kämpa för närnaturen i storstäder som Helsingfors.