Kultur

Om den nordiska förhandlingsmodellen

Topi Lappalainen
LO-borgen i Stockholm.

Nordiska partsmodellen på arbetsmarknaden jämfört med vissa andra länders som inte har samma konstruktivt problemlösande modell och förhandlingsstrategi. (I tillämpliga delar också detta användbart i politiska uppgörelser.) Jämställda styrkeförhållanden är dock viktigt för bra resultat.

Robert Björkenwall

Arbetarbladet

 

 

1. Nordiska modellen grundas i en kultur av samarbetsinriktade förhandlingar för att uppnå en win-win-situation. Det praktiska “lirka detsamma metod” fram till en sund kompromiss där båda vinner något. Det skriver Claes-Mikael Ståhl i sim bok Om kompromiss (Atlas förlag, 2023).
Motsats: Konfrontativ förhandling och strategi med fokus på att vinna över motparten.

2. Öppen kommunikation och tydligt utbyte av information. Båda parter försöker öppet och tydligt komma fram till en gemensam berättelse om vad som behöver lösas i en uppgörelse.
Motsats: Hemlighållande av information och brist på transparens

3. Flexibilitet och anpassningsförmåga under förhandlingarna.
Motsats: Stelhet och brist på anpassning till förändrade omständigheter

4. Ömsesidig respekt och förståelse för motpartens ståndpunkter. Förhandlingar handlar mycket om psykologi men också att “greppa tillfällen” när de dyker upp, som LO-ekonomen Gösta Rehn säger i sitt “fackliga testamente”. I det ingår också att bekämpa all egen hybris och att undvika “luftslott”.
Motsats: Bristande respekt och ointresse för motpartens perspektiv

5. Effektiv användning av förberedelse och analys inför förhandlingarna. Slarv här och man avslöjas snabbt och resultatet blir sämre.
Motsats: Brister i förberedelse och ingen analys av motpartens position

6. Balans mellan hårda och mjuka förhandlingstaktiker beroende på situation.
Motsats: Enbart användning av aggressiva eller för passiva taktiker

7. Skapande av förtroende genom ärlighet och överensstämmelse med åtaganden. Det betalar sig även i framtida förhandlingar.
Motsats: Oärlighet och brott mot överenskommelser. Opålitlighet som “satt sig” är svår att tvätta bort.

8. Medvetenhet om kulturella skillnader och dess påverkan på förhandlingsprocessen. Det underlättar också att “greppa tillfället” när det dyker upp.
Motsats: Ignorans av kulturella skillnader och ingen anpassning i förhandlingen.

9. Effektiv användning av tidsresurser och hantering av förhandlingstid.
Motsats: Tidsbrist och ingen strukturerad hantering av tiden

10. Balans mellan att hålla fast vid principer och vara öppen för kompromisser samt att “greppa tillfället” när de dyker upp i en förhandling.
Motsats: Oflexibel rigiditet i principer eller för mjuk lätthet att göra eftergifter utan en stabil grund och styråra. En tydlig målbild och hur man lämpligen når dit med en sund kompromiss saknas.

En god vägledning om modellen får den som läser Claes-Mikael Ståhls utmärkta Om kompromiss, Atlas förlag.

Modellen innehåller mycket klokskap och borde vara något att exportera.

Fotnot: 1936 gav en amerikansk journalist ut en bok som blev en bestseller i USA och gillades av Franklin D. Roosevelt: Sweden – The Middle Way. Det blev ett begrepp. Marquis Childs hette journalisten.

Dela denna artikel

Kommentarer

Artiklar kan kommenteras i ett dygn efter publicering. Använd ett sakligt och respektfullt språk: administratörerna förbehåller sig rätten att vid behov radera opassande kommentarer och förhindra skribenten från att kommentera vidare.

Sähköpostiosoitteesi

Demokraatti

päätoimittaja: Petri Korhonen
Lähetä juttuvinkki →

Toimitus: PL 338, 00531 Helsinki, puh. 09 701 041

Arbetarbladet

chefredaktör: Topi Lappalainen
Kontakt →

Redaktion: Broholmsgatan 18-20 C, 00531 Helsingfors

Tietosuoja-asetukset

2018 DEMOKRAATTI
TIETOSUOJA- ja REKISTERISELOSTE