Ina Colliander ville att de som tittade på hennes tavlor skulle njuta av det sköna och det harmoniska. Inte lida av de dystra känslor hon själv så ofta måste dras med.

Men Ina Colliander hann också vara mamma till tre barn och ta hand om sin make, den kända finlandssvenska författaren Tito Colliander. Och resa till spännande platser i Italien, Frankrike och Ryssland. Samt skapa ett oändligt antal vackra konstverk.

Raili Gothóni som är teologie doktor och docent vid Helsingfors universitet ville undersöka de källor som gav Ina Colliander kraft och inspiration. Men även de dramatiska händelserna vilka formade hennes liv börjande från ryska revolutionen över Finlands krig till ett äktenskap som tidvis var rätt stormigt. Man kan bara gratulera Raili Gothóni som lyckats utmärkt med sin uppgift.

Ina Colliander var född Behrsen år 1905. Hennes far var av balttyskt ursprung men gjorde karriär som arkitekt i S:t Petersburg där familjen stannade ända in på 1920-talet. Alltså efter revolutionen och bolsjevikernas maktövertagande. Sedan blev det flyttning till det Finland som kom att bli hennes hemland för resten av livet.

Men som tydligt framgår av boken, ”Ryssland var och förblev Inas andliga hemland. Hon älskade Ryssland och alldeles särskilt Petrograd”. Därför kom hon alltid att längta tillbaka till sitt ryska barndomsland med ”de vita björkstammarna” som det så poetiskt står skrivet. Revolutionsåren blev av naturliga skäl ett traumatiskt minne trots att hon fick ett bra mottagande i sitt nya hemland Finland.

Gothóni skriver att ”Revolutionen blev inte vad folk hade väntat sig”, alltså i alla fall inte det positiva någon eventuellt skulle ha trott. Hon avser därmed oktoberrevolutionen. För att vara historiskt helt exakt måste man minnas att Ryssland genomgick två revolutioner 1917; Februarirevolutionen som om den fullföljts med stor sannolikhet kunde ha förvandlat Ryssland till en västerländsk demokrati och till en rättsstat. Och sedan oktoberrevolutionen som enligt kritikerna inte ens var en revolution utan en bolsjevikisk statskupp. Representanter för de politiska partier som utgjort stommen i februarirevolutionen varnade redan i god tid för det som skulle bli de katastrofala följderna av oktoberkuppen. De skulle minsann bli mer än sannspådda på den punkten. Resultatet av kommunisternas seger i Ryssland blev nämligen om möjligt ännu hemskare än vad motståndarna någonsin kunde ha väntat sig.

Ina och Tito Colliander med en av parets döttrar. (Foto: Wikimedia Commons)

I Finland mötte Ina sitt livs stora kärlek, den finlandssvenska något bohemiska författaren Tito Colliander. Äktenskapet blev ofta ganska stormigt men lugnade ner sig då bägge parter övergick till den ortodoxa tron. Religionen och Ryssland präglade Ina Colliander för resten av hennes liv. Detta ledde henne in på ikonmåleriet. Åtminstone för den som inte tidigare fördjupat sig i ämnet är bokens kapitel om ikonerna ytterst lärorikt. Man får bland annat veta att en ikon inte bara är en vacker bild eller en helig illustration. Till den ortodoxa gudstjänsten hör bland annat att tända vaxljus och oljelampor framför ikonerna. Det framgår att ikoner kan göras av trä, metall, mosaik eller textil.

Colliander var faktiskt så framgångsrik att hon i efterkrigstidens Finland räknades till en av de bästa kvinnliga ikonograferna.

Det var inte heller det lättaste för en kvinnlig konstnär att hävda sig i forna tiders mansdominerade värld.Till exempel var de första kvinnorna som önskade studera konst vid Helsingfors universitet tvungna att ansöka om dispens för sitt kön.Colliander ville därför att kvinnliga och manliga konstnärer tillsammans skulle grunda ett galleri för att stöda högklassig konst och för att arrangera utställningar. Därav blev tyvärr intet.

Ikonmåleriet har för övrigt en indirekt anknytning till denna tidning. Lars ”Basse” Lindeman som länge var de finlandssvenska socialdemokraternas ordförande och chefredaktör för Arbetarbladet hade ryskt påbrå och började på gamla dagar ägna sig åt att måla ikoner som han frikostigt nog skänkte åt många av sina vänner.

Politik var däremot helt främmande för Ina Colliander. Hon varken kunde eller ville måla utgående från sociala missförhållanden eller från en nationalistisk fosterlandstanke. Hemmet och konsten var hennes liv.

Författaren Raili Gothóni är själv teolog. Det kan man nog läsa mellan raderna. Hon andas nämligen en djup sympati med och förståelse för Ina Collianders ortodoxa religiositet. Ett val som inte varit helt problemfritt eftersom föräldrarna varit övertygade lutheraner. Författarens förmåga till inlevelse med sitt objekt ger därtill boken ett andligt djup förutom att den dessutom är väldigt informativ. Till det sistnämnda bidrar inte minst den överskådliga bilagan över viktiga händelser i Ina Collianders liv och hennes utställningar.

Recension: Raili Gothóni; Ina Colliander – Människan bakom bilderna (2023); Skrifter utgivna av Svenska folkskolans vänner – volym 238, SFV:s biografiserie, nr 22; 215 s.