Gästerna för avsnittet är Ann-Cathrine Jungar som har forskat i högerradikala rörelser och FSD:s riksdagsledamot Johan Kvarnström som har bakgrund som journalist.

– Demokrati definieras som folkstyrelse och på det sättet handlar populism om att gå tillbaka till rötterna, förklarar Jungar som är docent och lektor vid Södertörns högskola.

Enligt Jungar är en dimension av populismen en motreaktion till att makt har delegerats till oberoende organ som centralbanker. Populistiska rörelser säger sig representera folket och inte eliten.  Motståndet mot etablissemanget kan bland annat synas som kritik av EU-byråkratin.

– Populisterna kritiserar också ofta de ekonomiska eliterna. Det gjorde Donald Trump när han kritiserade Wall Street.

Också det kulturella etablissemanget kan vara populismens måltavla. Att veta vad som är bäst utan behov av förståsigpåare är populismens lockelse.

–De behöver ingen som predikar för dem om klimathot, tar Jungar upp en central sak för högerradikala populister under senare tid.

Invandringskritiken förenar många högerpopulister och då vill de inte höra om invandringens fördelar, bara fokusera på nackdelarna. Populismen som fenomen är dock inte begränsad till högerradikala rörelser. Jungar noterar att också vänsterpopulistiska rörelser förekommer som Podemos i Spanien och Syriza i Grekland. Finland har en äldre tradition av agrarpopulism som skiljer sig markant från dagens högerpopulism.

– Högerradikala rörelser representerar en värdekonservativ och nationalistisk höger som inte behöver vara det i socioekonomiska frågor, påpekar Jungar med tanke på hur högerpopulister placerar sig i termer av vänster-höger.

Enligt henne har de nordiska högerpopulistiska partierna Dansk Folkeparti i Danmark, Fremskrittspartiet i Norge, Sverigedemokraterna i Sverige och Sannfinländarna i Finland börjat likna varandra trots att de historiskt har varit väldigt olika. I Norge och Danmark har populismen ursprungligen fått fart i form av skatteprotesterande missnöjesrörelser, medan i Sverige startades rörelsen i nynazistiska kretsar. Fast de nordiska partiernas agendor har börjat likna varandra, har de haft olika strategier gällande deltagande i regeringen och också de övriga partierna har mött utmaningen från högerpopulismen på helt olika sätt i de olika nordiska länderna.

– I Danmark har andra partier övertagit den invandringskritiska politiken, nämner Jungar med tanke på att både Socialdemokratiet och centerhögerpartiet Venstre har drivit en striktare invandringspolitik som ledande regeringsparti.

Johan Kvarnström håller med Jungars analys men är ändå lite förvånad att hennes analys fokuserar så mycket på ideologin. Han känner en oro inför hur institutionerna försvagas och konspirationsteorier frodas.

– Det började med förenklade svar på komplicerade frågor, säger Kvarnström men menar att hotbilderna har blivit större.

Angående vänsterpopulismen minns Kvarnström hurdan aha-upplevelse det var för honom att läsa Naomi Kleins bok This Changes Everything och lära sig om den historiskt lite mer positiva nyansen som ordet populism har i det engelska språket.

– Bernie Sanders är ganska populistisk när han klargör en poäng väldigt tydligt. Vi kan vara hemmablinda när det kommer från någon vi beundrar, påpekar Kvarnström.

Retoriska övertramp är fel också när de kommer från den egna sidan är en av de insikter diskussionen mellan Kvarnström, Åkers och Storbjörk ger.

– Trump blev inte omvald, påpekar Åkers när diskussionen åter kommer till högerpopulismen och dess begränsningar.

– Det måste finnas ett forum för nyanser, vidhåller Åkers.

Kvarnström lyfter fram Timothy Snyders Om tyranni som en annan bok som har hjälpt honom att förstå fenomenet.

– I väst är tenderar vi att vara hemmablinda, säger Kvarnström som fick insikter när han läste Snyder om hur politiska tendenser kommer från öst till väst.

Vladimir Putin har fungerat som förebild för Donald Trump och medan riktningen av inflytandet är uppenbar för många i före detta sovjetrepubliker, ser inte många i västvärlden de västliga demokratiernas sårbarhet.

Kvarnström åberopar närdemokrati som ett motgift mot populismen.

Jacob Storbjörk rekommenderar att man identifierar vilka frågor det gäller i populismens framfart.

– Man ska erbjuda sina egna lösningar, säger Storbjörk.

Åkers menar att medan man ska svara på frågorna, får man inte låta populisterna styra debatten.

Kvarnström lyfter fram hotbilderna som senast stormningen av Capitolium har visat att man måste ta på allvar. Han ser att både i USA och i Europa tjänar de högerradikala rörelsernas agendor oligarkerna.

– Populisterna förstör fackföreningsrörelsens organiseringsmöjligheter och försvaret av välfärdsstaten.

Storbjörk lyfter fram behovet av att återerövra de nationella symbolerna från högerpopulisterna.

– Det vi definierar som Finland är annat än vad sannfinländarna definierar som Finland.

Kvarnström hoppas att utvecklingen svänger sig med tanke på hur skickliga populisterna är att utnyttja identitetspolitiken. Den största hotbilden är att demokratin avskaffas.

– De kommer alltid att hitta på någonting att klaga på, säger Åkers som tror att åtminstone missnöjespolitiken kommer att bli kvar.