För oss utanför landskapet kom beskedet som en trist överraskning. Pekka Tuominen hade varit ett styrkebälte i samgången mellan socialdemokrater på fastlandet och på Åland.

Pekka Tuominen hade i decennier spelat en väsentlig men diskret roll för att skapa och upprätthålla förståelse mellan de två grenarna av svensk arbetarrörelse och socialdemokrati, mellan våra organisationer men också mellan människorna.

Det började med att Pekka bejakade sitt ursprung. Han kom från ett arbetarhem i Mariehamn. Han var enda barnet men föräldrarna såg till att han inte blev någon liten prins i familjen. Men jag vill gärna se det som att Pekka hemifrån hade en stark dos av självständighet och personlig integritet, som kom honom väl till pass hela livet ut.

Efter hankenstudier och en examen som diplomekonom sysselsattes Pekka närmare ett tiotal år som riksdagsassistent för Ålands riksdagsledamot Evald Häggblom, en socialt begåvad och kontaktskapande åländsk riksdagsman. Evald var liberal och Pekka var en osviklig parhäst som förstod att uppskatta och utnyttja brändöbons sociala kvaliteter. När han återvände till Mariehamn hade Pekka genom åren byggt upp ett fungerande nät av kontakter på fastlandet.

Ett slags partipolitisk höjdpunkt blev Pekka Tuominens period på 1990-talet som ordförande för Ålands socialdemokrater. Han företrädde socialdemokraterna i Ålands lagting och kom också att vara en diskret parhäst till Lasse Wiklöf, ett begrepp bland partikamraterna också utanför Åland.

Pekka Tuominen drabbades av en svår bilolycka, som han paradoxalt nog vände till en tillgång för andlig tillväxt. Hans synliga handikapp ledde honom inpå en aktiv roll inom invalidrörelsen. Först blev han ordförande för Ålands handikappförbund, därefter för Finlands invalidförbund med den uttryckliga uppgiften att bredda förbundets internationella insats. Så tillkom också en pionjärgärning inom Europeiska unionens handikapparbete och Abilis, stödorganisationen för invalidarbete i tredje världen.

Pekka Tuominen kunde utåt ge skenet av en goddagspilt. Men under ytan fanns en orubblig självsäkerhet och ett friskt omdöme. Vi minns honom i dag som en begåvad och modig förgrundsgestalt för Ålands socialdemokrater och rörelsens bestående värde. Vi som är kvar och ända sedan ungdomen hans vänner, böjer vårt huvud inför ett livsverk som gick långt över det egna landskapets gränser. Vi sänder en vårdsam hälsning tll livsledsagerskan Harriet Tuominen och den kämpande socialdemokratin på Åland.