Liisa Pentti har kommit med en mångsidig och uttrycksfull koreografi tillsammans med dansarna i Liisa Pentti + Co. Erkkosalen är dessutom en imponerande scen där både dansarna och musikerna kan utnyttja sin fulla potential. Föreställningen är lika mycket en konsert med barockmusik som den är en dansföreställning.

Idén är lysande: den moderna dansen möter något av hörnstenarna i den klassiska musikens tradition. Musiken i Das Musikalische Opfer av Bach framförs av BRQ Vantaa Ensemble på ett skickligt sätt. Det är hänryckande att lyssna på Bach samtidigt som man får beundra dansarnas spänstighet och förmåga att uttrycka sig med sina rörelser. Dansarna får visa sina individuella styrkor i lämplig mängd och helheten känns välbalanserad. Vissa stunder är det bara musiken man får fokusera på, vissa stunder bara dansen, men för det mesta både och.

Tanken är att musiken möter dansen på lika villkor. Så känns det verkligen under föreställningens gång. Musikerna känns inte bara som bakgrundsmusiker, fast dansarna självfallet är i förgrunden, utan Bachs musik är så överväldigande att den tar plats med samma styrka som dansarna med sina utstuderade rörelser.

Helhetskonstverket är komplicerat, med komplicerad musik och dans skapad att uttrycka samma komplexitet som i Bachs komposition. För komplexiteten får man tacka Preussens kung Fredrik II, även känd som Fredrik den store eller Alter Fritz. Kompositören Bach besökte Potsdams stadsslott i maj 1747 och fick där bekanta sig med ett nytt hammarklaver. Först spelade kungen en stund och sedan blev Bach utmanad till improvisation. Han lyckades med att improvisera fram en trestämmig fuga men ytterligare en fuga med sex toner var för svår att improvisera. Därför måste Bach skrida till verket och börja komponera sådan musik som kungen önskade sig och det gjorde han när han var väl hemma i Leipzig.

Utmaningen som Bach fick av kungen på ett barockslott i Preussen har på sitt sätt fördubblats när verket framförs inte bara med för 1700-talet typiska instrument utan även genom modern danskonst. Dansarna är inte utklädda till slottsbal eller något liknande utan deras lediga utstyrsel betonar deras roll som representanter för det moderna. Bollen som den preussiska kungen har kastat till Bach har landat hos Liisa Pentti och dansarna gör av musiken vad de vill, uttryckligen på deras egna villkor.

Intrycket blir något paradoxalt så att man upplever maximal frihet och stringens på en och samma gång. Föreställningen är samtidigt både ytterst seriös och lekfull. Dansarna lyckas ta ut svängarna, samtidigt som helheten ska se så kontrollerad ut som möjligt. Det är så mycket både och av olika slag att man sällan har upplevt en lika stark känsla av att ha fått äta kakan och ha den kvar som efter Das Musikalische Opfer.

Bachs komposition har väckt frågor om vad offret egentligen syftar på. Det finns skäl att anta att det finns en teologisk dimension i kompositionen. Fredrik II var känd för sin sekulära smak, men Bach var en rätt religiös kompositör och titeln kan väl anspela på offertorium, musik som framförs under den del av mässan när brödet och vinet tillreds. Kanske kan man se kompositionen som en sekulär variant av liturgisk musik, en hyllning till kungen snarare än i första hand till Jesus, men på Bachs egna villkor.

På samma sätt som hela föreställningen överskrider gränsen mellan det traditionella och det moderna, kan man tänka sig att det sekulära och sakrala möts på lika villkor i Bachs musik. Det man är ute efter att uttrycka med musiken är något sublimt, alltså högstämt. Samtidigt som dansen är stämningshöjande i sig, finns det någonting avskalat och vardagsnära i dansarnas rörelser som motvikt till barockmusikens häftiga tyngd. Det hela handlar om att hitta en balans mellan högt och lågt, något överjordiskt vackert och alldeles trivialt.

Das Musikalische Opfer är en urladdning i termer av både dans och musik, men en mycket kontrollerad urladdning. Det är inte slumpen som avgör hur det hela gestaltas utan högre principer. Slutresultatet är en hyllning till Bachs vision så som den ska se ut i våra dagar. Som åskådare känner man att man kan lita på konstnärernas förmåga att få det nästan omöjliga att bära hela vägen.

Recension: Das Musikalische Opfer (Liisa Pentti + Co & BRQ Vantaa Ensemble)

KONCEPT OCH REGI: Liisa Pentti
KOREOGRAFI: Liisa Pentti tillsammans med dansare
KOREOGRAFISK SAMTALSPARTNER: Pia Lindy
KOREOGRAFENS ASSISTENT: Pinja Poropudas
MUSIK: Johann Sebastian Bach
BRQ VANTAA ENSEMBLE: Sirkka-Liisa Kaakinen-Pilch (barockviolin), Ilpo Laspas (cembalo), Markku Luolajan-Mikkola (barockcello), Marten Root (traverso)
LJUSDESIGN: Heikki Paasonen
KOSTYMDESIGN: Tua Helve
LJUD: Tuukka Tervo
SÖMMERSKA: Eeva Varmola
PRODUCENT: Hanna Nyman
PRODUKTION: Liisa Pentti + Co

DANSARE: Meeri Lempiäinen, Ryan Mason, Corinne Mustonen, Pinja Poropudas, Satu Rekola, Kardo Shiwan, Katri Soini