Kultur
14.10.2021 11:10 ・ Uppdaterad: 14.10.2021 11:54
Recension: Fångar i vår egen tid – mänskligt och kritiskt om vår historiesyn
Historikern Christopher Clark fortsätter säkra sin plats som en av vår tids främsta och mest relevanta historieberättare. Essäsamlingen Prisoners of Time är en både välskriven och tankeväckande redogörelse för hur vi ser, eller inte ser, på vår egen historia – och hur vi skriver vår framtid.
En återkommande tema i essäsamlingen, likt Clarks hela författarskap, är begreppet makt. I den långa inledande essän ”The Dream of Nebuchadnezzar” utgår Clark ifrån berättelsen i Daniels bok med samma namn, om hur den fängslade Daniel klarar livhanken genom att tyda den babylonska kungen Nebukadnessars svårtolkade dröm som en maktprofetia. Genom sin sekulära tolkning av berättelsen som en maktfabel dyker Clark ner i den väldiga underrubriken ”Thoughts on Political Power” – som sedan får ligga kvar som grund för de andra essäerna.
Infallsvinklarna och perspektiven varierar stort, från den inledande essäns breda perspektiv på makten som fenomen till mer specifika nedslag i historien. I allmänhet koncentreras de ändå till Clarks specialområde och andra hemland: Tyskland. Nedslag i välbekanta omgivningar, som kejsar Vilhelm II:s hov och Otto von Bismarcks maktkorridorer, blandas med uppehåll i mer okända miljöer, som det religiösa livet i 1830-talets Königsberg.
Genomgående är ändå, som bokens undertitel Prussians, Germans and Other Humans skvallrar om, Clarks fokus på människan och den mänskliga faktorn i historien. Det är också i de essäerna, de personporträtten, som han skiner som mest. I ”The Life and Death of Colonel General Blaskowitz”, bokens självklara mittpunkt, tecknar Clark ett komplext och levande porträtt av Johannes Blaskowitz – den tyska militären som, i egenskap av befälhavare på östfronten under andra världskriget, kom att förkroppsliga gråzonen mellan motstånd och passivitet. I en essä om det nazistiska ledarskiktets personligheter går han, något överraskande, i diskussion med den norske kultförfattaren Karl Ove Knausgård, som i den sista delen av sin romansvit Min kamp gör ett försök att se människan Adolf Hitler genom historiens ljus. Själv placerar sig Clark, gällande historieskrivningen kring Hitler, i gränslandet mellan Knausgård och den av norrmannen skarpt kritiserade Ian Kershaw – karakteristiskt öppensinnad men kritisk.
Clarks humanistiska etos och kritiska grundhållning är, tillsammans med hans fängslande språk och stundtals bitska humor, välbekant för den som har läst hans magnum opus: The Sleepwalkers: How Europe Went to War in 1914 (2012). I en av sina essäer, ”Brexiteers, Revisionists and Sleepwalkers”, försvarar Clark sin egen grundtes: att första världskriget var långt ifrån oundvikligt, utan snarare resultatet av en lång rad mänskliga felsteg och felberäkningar – inte bara i Tyskland, utan hela Europa.
Trots stora hyllningar och försäljningsframgångar har The Sleepwalkers ändå mötts av stor kritik bland andra historiker – intressant nog, poängterar Clark, från olika håll i olika länder. I Storbritannien har försöken att omvärdera synen på krigsutbrottet kritiserats skarpt från högerhåll, bland annat av Boris Johnson, som en vänsterkonspiration i syfte att frikänna Tyskland och demonisera de brittiska veteranerna. I Tyskland har boken istället fördömts från vänsterhåll, som ett revisionistiskt försök att skriva om landets krigshistoria. Clark förundrar sig över båda synsätten, som han menar bygger på en gemensam missuppfattning av bokens kärna. Han menar att boken inte föddes ur någon vilja att försvara tyskarna, eller någon annan part, utan snarare ur ”en otålighet med det lättvindiga och egennyttiga minne av 1914 som jag har växt upp med”. Samtidigt berömmer han tyskarna för den levande och viktiga debatt som – till skillnad från i många andra länder – fortfarande förs kring landets kontroversiella historia.
Vikten av historisk kunskap och en öppen diskussion, också om det som skaver, är svårt att överskatta – särskilt i osäkra och utmanande tider. Trots att perspektiven och exemplen är historiska finns det i Clarks författarskap även en genomgående samtidskoppling. I sin avslutande essä, skriven redan innan coronakrisen, skriver han om osäkra tider och deras påverkan på människor och samhälle genom historien. Det är en tröstande påminnelse om att vi är långt ifrån ensamma, även om vi oundvikligen är fångar i vår egen tid. Om att framtiden, till skillnad från historien och nuet, fortfarande är oskriven.
Recension: Christopher Clark; Prisoners of Time – Prussians, Germans and Other Humans (2021); Allen Lane; 272 s.
Kommentarer
Artiklar kan kommenteras i ett dygn efter publicering. Använd ett sakligt och respektfullt språk: administratörerna förbehåller sig rätten att vid behov radera opassande kommentarer och förhindra skribenten från att kommentera vidare.