Kultur
29.10.2025 16:10 ・ Uppdaterad: 29.10.2025 16:10
Recension: Kurt Levlins Handbok utstrålar poetisk hantverksskicklighet
Efter ett kvarts sekel som författare återkommer bibliotekarien och poeten Kurt Levlin från Umeå med en ny diktsamling: Handbok. Levlin, som tillbringade stora delar av sin uppväxt i Nykarleby, debuterade 2000 med novellsamlingen En andra chans (Scriptum) och har sedan dess rört sig fritt mellan genrer som bland annat ungdomsromaner och lyrik.
I Handbok står handen och händerna i centrum: dess rörelser, minnen och symboliska tyngd. Samlingen är indelad i fyra delar som följer diktjaget genom livets olika skeden – barndom, ungdom, relationer och nuet – med skrivakten som återkommande motiv. Redan i inledningen formulerar Levlin sitt poetiska uppdrag:
Det är svårt att avbilda händer. Det blir lätt ett
finger för lite eller för mycket. Kanske är det
därför bättre att strunta i själva händerna och
fokusera på deras förehavanden, som att till
exempel göra en saknad begriplig, greppbar?
Det är typiskt för Levlin: en lågmäld humor, ett varmt tilltal och en klar blick för vardagens poetiska potential. Hans språk är enkelt utan att vara banalt och hans metaforer som här kretsar kring handens symbolik – fungerar som fönster mot större existentiella frågor.
I en tid när en stor del av samtida lyrik lutar sig mot det fragmentariska och ironiska, framstår Handbok som ovanligt helhjärtad, vilket jag uppskattar mycket. Levlin skriver om tillit, närhet och skapandets villkor, ofta med en stillsam optimism:
Var inte rädd att sträcka
upp händerna och plocka ner
drömmarna då och då.
Det finns en igenkännbar mänsklighet i dessa dikter – en slags vardagsfilosofi som aldrig blir sentimental. Dikterna är dessutom fint varierade i ton; ibland lekfulla, ibland vemodiga, ibland med en diskret existentiell tyngd.
När Levlin skriver om handens roll i själva skrivandet fångar han något centralt i sitt eget poetiska universum:
Att dikta är att hålla något
bräckligt i ena handflatan
och något okrossbart i den
andra.
Att få fingra på den känslan!
Om något finns att invända mot Handbok är det att den lämnar väldigt lite att invända sig mot. Det är en samling som snarare stillar än skakar om, men den gör det med värme, precision och en poetisk hantverksskicklighet som imponerar.
Med Handbok befäster Kurt Levlin sin position som en av de mest intressanta poeterna från det västerbottniska litterära landskapet. Det här är en diktsamling som förtjänar både fler läsare och större uppmärksamhet än vad hans poesi hittills fått.
Recension: Kurt Levlin; Handbok (2025); Ord & Visor förlag; 76 s.

Kurt Levlin på Österbottens bokmässa i Vasa i april 2025. (Foto: Nicko Smith)
Kommentarer
Artiklar kan kommenteras i ett dygn efter publicering. Använd ett sakligt och respektfullt språk: administratörerna förbehåller sig rätten att vid behov radera opassande kommentarer och förhindra skribenten från att kommentera vidare.
Mer om ämnet
Kultur
22.10.2025 08:05
Recension: Stoltenberg har skrivit om tiden i Nato
Kultur
20.10.2025 10:20
Recension: Mari-Helen Hyvärinen tacklar satansdyrkan med parodi
Kultur
19.10.2025 20:20
Recension: Ex Ruina Floreat är en vågad och utforskande kombination av absurd teater, modern dans och musik
Kultur
18.10.2025 09:00
Recension: Ett band som vågar ta risker – men tappar ibland fotfästet på vägen
