Kultur

19.10.2025 20:20 ・ Uppdaterad: 20.10.2025 07:02

Recension: Ex Ruina Floreat är en vågad och utforskande kombination av absurd teater, modern dans och musik

Anna Poleteli
Karolina Ginman, Rasmus Slätis och Joonas Leppänen i Ex Ruina Floreat.

Teater Viirus har ett fascinerande gästspel på Busholmen i Helsingfors som heter Ex Ruina Floreat. Föreställningen genomförs med ett experimentellt, avgjort avantgardistiskt grepp och den är utmanande på många olika sätt.

Topi Lappalainen

Arbetarbladet

 

 

Ex Ruina Floreat är ett samarbete av dansaren Karolina Ginman, musikern Joonas Leppänen, scenografen Fabian Nyberg och skådespelaren Rasmus Slätis. Den svårtolkade föreställningen som djupdyker i människans driftliv är både vågad och utforskande.

Var och en gör sina egna privata tolkningar av denna föreställning som kombinerar modern dans med absurd teater och musik. Att redogöra för vad man själv tänker och tycker kan således ur någon annans perspektiv leda till långsökta sidospår. Eftersom föreställningen ändå är rätt konfunderande, är man tvungen att leta efter något att stå på om man alls ska försöka analysera den. De flesta som ser pjäsen kanske inte behöver analysera, utan det är fritt fram att njuta av showen och låta den lämna sina avtryck i det undermedvetna.

För egen del väcker det mystiska latinska uttrycket ex ruina floreat, ”blomstra ur ruinerna” eller något åt det hållet, en del funderingar. Det första är att man tänker föreställningen som dystopisk, ruinerna som scenen ska representera är lätta att associera åt det postapokalyptiska hållet. Världen kan vara ruinerad, men gestalterna på scenen kan också vara ruinerade på det personliga planet. Och sedan ska man blomstra, uppstå ur askan som fågel Fenix.

Det här är förmodligen ett irrelevant sidospår, men den första tanken som ex ruina floreat väckte var till Östtysklands nationalsång Auferstanden aus Ruinen och den tyska kommunismens rätt naturligt postapokalyptiska retorik som följde efter två världskrig. Redan år 1922 skrev den internationella kvinnodagens instiftare, den tyska kommunisten Clara Zetkin i efterdyningarna av första världskriget att kapitalismen inte förmår att få ”en ny, högre, materiell och kulturell tillvaro att blomstra ur ruinerna”. Hon varnade dessutom för en tillvaro som ”slösaktiga vällustingar”.

Ex Ruina Floreat är absolut inte en föreställning i Östtysklands spartanska anda utan det snarast väl är slösaktiga vällustingar som gestalterna på scenen föreställer. Man kan eventuellt se den som en sentida, möjligen cynisk eller satirisk replik till diskursen om kvinnans frigörelse som även internationella kvinnodagen stiftades för att få till stånd. Vilken kvinna är mer frigjord än hon som har två män att leka med när hon ska utforska sin sexualitet?

Om reflektioner kring politiskt innehåll lätt leder till en hopplös återvändsgränd, kan det vara lättare att försöka närma sig föreställningen ur ett filosofiskt eller psykologiskt perspektiv. Den nederländska kulturhistorikern Johan Huizinga skrev på 1930-talet ett verk som heter Homo ludens (Den lekande människan). För vägen till blomstring i Ex Ruina Floreat går genom lek, mänsklig tillvaro som lek, sexualitet som lek, lekfulla rörelser, lekfulla repliker och lekfull musik.

Sigmund Freud skulle säkert ha uppskattat en föreställning som i så hög grad kretsar kring driftlivets symbolik. I den här drömaktiga och fantasifulla föreställningen presenteras människan som avgjort driftstyrd. Eventuellt har apokalypsen raderat all annan mening ur tillvaron och vägen tillbaka till något slags liv uppstår genom driftlivet som annars också är centralt för människans existens.

Scenografin som Fabian Nyberg ansvarar för är avskalad och ger utrymme åt de tre scenkonstnärerna Karolina Ginman, Joonas Leppänen och Rasmus Slätis att förverkliga sig själva. När Slätis rabblar repliker på franska, väcker det en del funderingar kring vad som kan vara syftet. Handlar det kanhända om en hyllning till den absurda franska teaterns förgrundsfigurer som Alfred Jarry och Eugène Ionesco? Eller har det med fransk filosofi att göra och fungerar som en eventuell referens till tänkare som Hélène Cixous och Julia Kristeva? Att föreställningen är absurdistisk är självklart, men den är också en meditation kring den kvinnliga sexualiteten. Visst uttrycker Leppänen och Slätis också manlighet på olika sätt, men detta känns som underordnat till frågan som gäller vad kvinnan vill. Den kvinna som Ginman med sina genomtänkta rörelser framställer vill framför allt leka. ”Hemska och vackra lekar i ruinerna”, är vad som utlovas och det är ett löfte som föreställningen tveklöst lever upp till.

 

Recension: Viirus Guest: Ex Ruina Floreat

KONCEPT & REGI: Karolina Ginman & Rasmus Slätis
PERFORMATIV & KOREOGRAFISK PRAXIS: Karolina Ginman
LJUS & RUMSPLANERING: Fabian Nyberg
LJUDDESIGN: Hanna Rajakangas
KOSTYM: Karolina Ginman
DRAMATURGISK RÅDGIVNING: Heidi Väätänen
PRODUCENT: Alexandra Gustafsson
PRODUKTION: Karolina Ginman, Rasmus Slätis, Inspirera Konspirera rf

PÅ SCEN: Karolina Ginman, Joonas Leppänen, Rasmus Slätis

Dela denna artikel

Kommentarer

Artiklar kan kommenteras i ett dygn efter publicering. Använd ett sakligt och respektfullt språk: administratörerna förbehåller sig rätten att vid behov radera opassande kommentarer och förhindra skribenten från att kommentera vidare.

Sähköpostiosoitteesi

Demokraatti

päätoimittaja: Petri Korhonen
Lähetä juttuvinkki →

Toimitus: PL 338, 00531 Helsinki, puh. 09 701 041

Arbetarbladet

chefredaktör: Topi Lappalainen
Kontakt →

Redaktion: Broholmsgatan 18-20 C, 00531 Helsingfors

Tietosuoja-asetukset

Demokraatti.fi

Tilaa Demokraatti

Demokraatti on politiikkaan, työelämään ja kulttuuriin erikoistunut aikakauslehti, joka on perustettu Työmies-nimellä vuonna 1895.

Kaikki ei ole sitä miltä näyttää.

Tilaa demokraatti →
2018 DEMOKRAATTI
TIETOSUOJA- ja REKISTERISELOSTE
KIRJAUDU