Saint-Exupérys kortroman Le Petit Prince utkom 1943 i USA både på franska och i engelsk översättning (The Little Prince). Följande år omkom författaren och piloten Saint-Exupéry vid en spaningsflygning utanför Korsika. Frankrike befriades från den tyska ockupationen av de allierade och år 1945 kunde boken publiceras även i Frankrike. Idag lär Saint-Exupérys mest berömda verk vara världens näst mest översatta bok efter Bibeln.

Bokens första svenska översättning av Gunvor Bang år 1952 heter Lille prinsen. Den bestämda artikeln finns med i titeln i Nova Gullberg Petersens och Henrik Zetterstrands nyöversättning från 2015, Den lille prinsen. Boken har översatts till över 300 språk och dialekter, bland dem esperanto, latin, skoltsamiska och sardiska. År 2017 blev den världens mest översatta icke-religiösa bok. Saint-Exupérys bok är framför allt känd för de filosofiska insikterna.

Det utgör en utmaning att sätta upp ett verk som är lika känt för sin dragningskraft när det gäller barn världen över men också för ett filosofiskt djup som berör vuxna. Regissören Janne Pellinen har valt att fokusera på ensamheten som tema. Slutresultatet är djupt berörande, en föreställning som stundvis är lättsamt underhållande, men också intellektuellt utforskande. Den som spelar huvudrollen i en sådan här pjäs måste verkligen komma i kontakt med sitt inre barn men samtidigt nå ut till de vuxna på en djup nivå.

Oksana Lommi som spelar Prinsen klarar av den utmaningen med glans. Hennes scennärvaro känns magisk och hon får starkt stöd av Dick Holmström som spelar Piloten och av hela ensemblen. Julia Korander, Ingemar Raukola och Jerry Wahlforss har hand om de övriga rollerna på ett sätt där deras mångsidighet verkligen syns.

Amita Kilumanga ansvarar för föreställningens stiliga kostymdesign som passar pjäsens sagouniversum, med hjälp av Sarianna Sormunens maskdesign. Det uppstår en tidlös känsla av att man bär traditionen vidare samtidigt som den uppdateras för 2020-talets publik. Det är åtminstone intrycket av en recensent som inte har sett en tidigare uppsättning av Den lille prinsen, men ändå har något slags intuitiv förhandsföreställning om hur det ska se ut.

För att stämningen ska kännas magisk på rätt sätt är det visuella och auditiva intrycket oerhört viktigt i just denna pjäs. Annukka Pykäläinen har lyckats med scenografin på ett sagolikt sätt. Också om det tar lite tid att komma in i föreställningen som hela tiden växer sig till något större, finns det tack vare scenografin en känsla av fulländning från första början. Antti Niitemaa som ansvarar för föreställningens ljusdesign har också bidragit med sin insats till det fina visuella helhetsintrycket. Och det som ytterligare hjälper att komma in på rätt stämning är den förtrollande ljudvärlden. Jani Orbinski som står för komposition och ljuddesign gör en väldigt viktig insats för det storstilade och proffsiga helhetsintrycket.

Den två timmar långa föreställningen kräver tålamod och koncentrationsförmåga också av den vuxna publiken. Därför är det bra att föreställningen blir mer intensiv ju längre den pågår. Det tar sin tid att ta in alla de mångsidiga visuella och auditiva intryck som erbjuds. Det allra viktigaste är att tillåta sig att förtrollas av något som i grunden är en låta sagostund med vacker musik och utsökt fin rekvisita. Det imponerande livfulla sättet som Oksana Lommi spelar huvudrollen är en nyckel till att förtrollningen inte bryts utan man tvärtom på ett lyckat sätt överförs till en annan dimension på resa från en imaginär planet till en annan.

Recension: Den lille prinsen (Åbo Svenska Teater)

AV: Antoine de Saint-Exupéry
DRAMATISERING OCH REGI: Janne Pellinen
DRAMATURGISK KONSULTATION: Seppo Parkkinen
SVENSK ÖVERSÄTTNING: Kira-Emmi Pohtokari
SCENOGRAFI: Annukka Pykäläinen
LJUSDESIGN: Antti Niitemaa
KOMPOSITION OCH LJUDDESIGN: Jani Orbinski
KOSTYMDESIGN: Amita Kilumanga
MASKDESIGN: Sarianna Sormunen

PÅ SCENEN: Oksana Lommi, Dick Holmström, Julia Korander, Ingemar Raukola, Jerry Wahlforss