Det mest imponerande med föreställningen är Dennis Nylunds rollprestationer. Han klarar av sina elva roller med en övertygande yrkesskicklighet. Redan det gör kvällen till de mer minnesvärda, inte minst hur han avslutar det hela med sång och dans. Överlag tätnar stämningen mot slutet och det som börjar lite hackigt och trögt växer sig till ett ordentligt spektakel trots att det är frågan om en enda skådespelare, eller kanske just därför.

Manuset är skrivet av Andreas T Olsson som själv har spelat alla rollerna när Kulturbärarna har fått sin premiär på Oscarsteatern i Stockholm år 2022. I Sverige har pjäsen kallats flermansmonolog och den beteckningen fångar väl vad det är frågan om. Det är ingen sedvanlig monolog när en skådespelare spelar elva roller.

Det rör sig alltså om en show som i sin ursprungliga form är riktad till en sverigesvensk publik och som det gäller att få en finlandsvensk publik att skratta åt lika mycket som publiken i Stockholm gör. Det här kan vara orsaken till varför det i början känns att man behöver hitta rätt våglängd för att nås av humorn. Publiken hänger nog med från början och det är inte det att en finlandssvensk teaterpublik inte skulle vara bekant med sverigesvensk humor. Ändå är det alltid ett konststycke att få en föreställning som baserar sig på humor att vara lika berörande i ett annat land, även om det hela sker inom ett och samma språkområde. Den finlandssvenska teatern har på det sättet en intressant ställning att man kan importera humor från både sverigesvenska och finskspråkiga kontexter, bara man gör det på rätt sätt.

Adde Malmberg är en skicklig och erfaren regissör och när Nylunds monolog börjar flyta på riktigt, känns humorn som utomordentligt medryckande. En höjdpunkt i pjäsen är när Nylund tar på sig en björndräkt för att spela en skådespelare som anställs av Skansen för att låtsas vara en björn. Där finns det någonting allmänmänskligt som skulle antagligen fungera i vilken språklig eller geografisk kontext som helst. För några år sedan anklagades en zoo i Hangzhou i Kina för att göra just så som Skansen gör i Kulturbärarna. De måste komma ut med ett pressmeddelande att alla deras björnar verkligen är björnar. Alldeles nyligen har björnshowen i Hangzhou förresten fått ett sådant slut att en alldeles riktig björn har attackerat en björnhandlare och de har behövt be om ursäkt för en traumatiserande upplevelse.

I Kulturbärarna finns inga riktiga björnar och teaterupplevelsen är gemytlig och utan vidare underhållande. Olssons idé om att göra en komedi om kulturarbetarna är i sig väldigt kreativ och alla övriga medverkande gör sitt för att Nylund ska kunna leverera en rejäl uppvisning i komisk virtuositet. Hit hör regissören Malmberg, scenografen Erik Salvesen, kostymdesignern Janne Renvall, ljuddesignern Andreas Lönnquist och ljusdesignern Julia Jäntti. Med enkla medel får man till stånd en professionell och angenäm helhet.

Någon djupsinnig analytisk behandling av kulturarbetarnas villkor levererar Kulturbärarna däremot inte. Visst är pjäsen en hyllning till alla de som drar sitt strå till stacken så att kulturfältets stora stjärnor får glänsa. Upplägget är sympatiskt men det är en rolig kväll där en skicklig komiker står för underhållningen, inte så mycket mera när det gäller föreställningens djup och bra så.

Mot slutet av kvällen blir det ett riktigt fyrverkeri av komiska repliker som träffar. Vägen dit är som sagt inte helt rak och vissa scener som museivakten som skämtar om Anders Zorns tavlor hör till de mindre lyckade. Här är alltså inte problemet att Zorn inte skulle fungera som kulturell referens långt utanför Sveriges gränser, utan det är manuset som haltar just där. Nylund gör sitt bästa också i den rollen, precis som han gör hela kvällen. Till all lycka lyfter pjäsen mot föreställningens slut riktigt ordentligt och garderobiären som är den centrala gestalten från pjäsens början är en rätt så lyckad gestalt.

Recension: Kulturbärarna (Svenska Teatern)

AV: Andreas T Olsson
REGI: Adde Malmberg
SCENOGRAFI: Erik Salvesen
KOSTYMEDSIGN: Janne Renvall
LJUDDESIGN: Andreas Lönnquist
LJUSDESIGN: Julia Jäntti

PÅ SCENEN Dennis Nylund