Metha Skog, som tidigare har hetat Waselius, debuterade som poet med diktsamlingen Har två mötts här och gått som utkom 1996 på Författarnas Andelslag. Efter det har utkommit tre diktböcker till på samma förlag och en på Scriptum. På Ellips har utkommit Sov fortare (2013), Från vilken höjd faller mörkret (2015) och Gång (2017), samt den senaste diktsamlingen, Avståndet från näbb till borterst hörbara läte (2021). Redan titeln låter ana att det finns inslag av naturlyrik i Skogs senaste diktbok.

Dikterna är naturnära men också kulturella. Från pärmens utseende kan man komma fram till att Skog vill lyfta fram dikternas speciella karaktär som ordmusik. Dessutom är den grafiska utformningen och leken med den viktig. Hon har erfarenhet som formgivare och har själv designat bokpärmen.

För att lyfta fram ett smakprov kan följande dikt fungera som ett sparsmakat och enkelt exempel på Skogs lyrik.

Skrämmer iväg rädsla med panik

Tröstar mig med att det inte går

Står kvar som i en möjlighet

Insikter svärmar fritt

Låt dem vara

Ta ut stegen

De går om

Skog är en djupt tänkande poet med civilisationsfilosofiska tendenser och ändå kretsar de tankemässigt och språkligt lekfulla dikterna kring vardagliga tankar, med individens belägenhet i fokus. Att skrämma iväg rädsla med panik låter som ett ångestfylld tillstånd åtminstone tillfälligt utan återvändo och så kommer trösten och möjligheten paradoxalt ur omöjligheten. Insikter låter nästan som insekter när Skog skildrar en belägenhet där kunskapen gör ont.

Det är annars inte heller trosvissheten som är det starkaste i Skogs dikter utan osäkerheten och föränderligheten. Poeten diktar om tillvarons tillfälliga natur och fast det finns oanade djup i dikterna, är de ändå rätt vardagsnära.

Skogs dikter kan varmt rekommenderas för alla som uppskattar sådan lyrik som har uppstått i den finlandssvenska modernistiska traditionens efterföljd. Skog är en traditionsbärande poet. Dikternas visdom eller oviljan att ta in för mycket visdom är universell. I stället för ovilja kunde man kanske tala om dikt som klargör bristerna i människans kapacitet att förstå och gör det på ett vackert klingande och vemodigt sätt. Skog är en mänsklig poet med högtflygande tankar som sätter perspektiv på tillvaron och dess gränser. Avslutningsvis är det värt att lyfta fram en till dikt ur Avståndet från näbb till borterst hörbara läte, något av en personlig favorit som skärskådar människans begränsade kapacitet att förstå villkoren för sin tillvaro.

Varm tro kan bli tvärsegerviss

om ord kallnar och blir hårda

De skarpladdade att lämna i rustkammare

Mycket kvar att hålla levande med tvivel i medmänniskohavet

Inte stanna för länge i försommarvatten

talet kan bli blåaktigt klapprande

Redan i eftersolen tål man förståelserna längre

De bottnar i vår oro

Recension: Metha Skog; Avståndet från näbb till borterst hörbara läte (2021); Ellips; 68 s.