Det är en vändpunkt i andra världskriget som historikern och ledamoten i Svenska Akademien Peter Englund så intresseväckande levandegör i sin nya bok. Där befinner vi oss i flera olika fronter – från Stilla havetön Guadalcanal till fortsättningskriget mellan Finland och Sovjetunionen. Känslan som infinner sig vid läsningen är krypande nära döden.

Men kanske det mest spännande och intressanta med Englunds Onda nätters drömmar är nog ändå detta med skildringen av krigets vanvett. Alla dessa människoliv som intet värde har i kriget, vare sig det sedan utkämpas i djungeln på Stilla havetön Guadalcanal, i Nordafrikas ökensand (mot tyske ökenräven Rommels armé) eller bland skrivbordsgeneralerna i de militärstrategiska högkvarteren.

I vändpunkten i november 1942 får vi följa italienska soldaters reträtt mot väster. Vi följer den ryske soldaten Mansur Abdulins heroiska kamp mot tyskarna vid Stalingrad. Spännande för mig är också att läsa om den finlandssvenske österbottningen och soldaten Kurt Wests öden i de finska och ryska skogarna. (West kom senare även att delta i de avgörande hårda striderna på karelska näset sommaren 1944, när Röda arméns storoffensiv hejdades. Kurt West avled 2007 och efterlämnade en stor familj i Österbotten.) I Englunds fina bok får vi även följa en rad civilas kamp – bl a antinazisten Sophie Scholl (avrättad jämte sin bror 1943) – för att ordna tillvaron så drägligt som det någonsin går under avgörandets månad i november 1942.

Intressant – och för mig okänt – att läsa är hur den ikoniska biofilmen Casablanca (med Ingrid Bergman i ena och Humphrey Bogart i den andra) förändrades löpande med hänsyn till krigsläget. Men Bogarts Rick och den centrala birollsinnehavaren Claude Reins som Renault fick ända behålla sina repliker och det underbara slutet där Reins sade till Bogart: ”This is the beginning of an interesting friendship!”

Det här är bara ett litet axplock av de totalt trettionio närstuderade individer som följs stegvis i 360 korta kapitel. De ger sammantaget ett mycket tydligt och perspektivrikt vittnesbörd om krigets vanvett och mänskligt brutala skadeverkningar. Det är alldeles lysande genomfört av Peter Englund.

Jag kan heller inte undgå att tänka på Ukraina och det råbrutala ryska invasionskriget där när jag läser Peter Englunds fina bok. Därför parallelläser jag Englunds bok med den rysk-ukrainske Arkadij Babtjenkos rasande, förtvivlade skildring av Putins Ryssland i hans rasande bok Rysslands förlorade seger (Ersatz förslag). Och särskilt då dagboksdelen Invasionen 24 februari – 9 maj 2022. Det enda den putinska regimen kan är att skryta och att ”skapa fiender av era grannar”, konstaterar Babtjenko. Och till slut kommer Putins Ryssland att förlora och ”kärleken och framtiden ändå att segra…över hatet”. ”Kanske inte snart, men i slutändan”, skriver Babtjenko sist i sin bok. Någon stilist på Peter Englunds nivå är dock inte Babtjenko alls, men hans ärende är också ett helt annat; ett rasande angrepp på Putins brutala sätt att föra expansionistiska men misslyckade anfallskrig på sina grannar.

Vändpunkten i Onda nätters drömmar kanske, tids nog, också ger oss en positiv vändpunkt även i Ukraina innan 2023 är över. Varför inte då senast i november 2023?

Robert Björkenwall, frilansjournalist, utredare

Recension: Peter Englund; Onda nätters drömmar: November 1942 och andra världskrigets vändpunkt i 360 korta kapitel (2022); Natur & Kultur; 526 s.