I fokus för de amerikanska Harvard-professorerna Steven Levitsky och Daniel Ziblatt står de rådande starkt konfliktladdade politiska förhållandena i USA. Deras tillspetsning kan ibland låta långsökt men omständigheterna är ofta ändå förbryllande.

Sommarens händelser var omskakande och kommer att ingå som närmast enastående i amerikansk parlamentshistoria. Efter attentatet mot republikanernas presidentkandidat Donald Trump förutspådde både opinionsmätningar och mediernas experter en närmast säker seger mot konkurrenten Joe Biden.

Men efter den sittande presidentens slutliga besked om att inte på nytt leda det demokratiska partiets kamp om en andra mandatperiod i Vita huset blandades kortleken på nytt. Med Kamala Harris som kandidat blommar nytt hopp om att ändå kunna stå emot Trump och hans högerkonservativa agenda.

“How Democracies Die” hette Levitskys och Zieblatts tidigare bestseller sompublicerades 2017 och recenserades även i ABL. Det nya alstret kan därför närmast ses som en uppföljande analys som enligt författarna visar hur starkt den republikanska sfären i USA bidrar till att äventyra landets demokrati.

Nedgång

Förr beskrevs Förenta staterna ofta som en demokratisk mönsterstat. Den tiden tycks däremot vara ett kärt minne blott. Redan i bokens inledning uttrycker Harvard-professorerna bekymmer över den samtida statusen.

Som bara ett forskningsresultat uppger de att USA så sent som 2015 fortfarande fick 90 poäng av 100 på det globala frihetsindexet som regelbundet publiceras av den icke-statliga organisationen Freedom House i Washington.

Rangordningen motsvarade då ungefär samma status som uppgavs för bland annat Kanada,Frankrike eller Spanien. Men främst sedan Trumps regeringstid konstateras en nedgång till 85 poäng, en liknande nivå som fastställs för historiskt problematiska demokratier som Argentina. Enligt de amerikanska statsvetarna ifrågasätts därmed den traditionella tesen om att varken rika eller gamla demokratier aldrig dör.

Steven Levitskys Daniel Ziblatts slutsats stöds även av den kände forskarkollegor Francis Fukuyama. “Det är en öppen fråga om demokratin skulle överleva Trumps återval”, citeras han i nyhetsmagasinet Der Spiegel.

Konstitutionen antikverad

När den amerikanska grundlagen stadgades för över 230 år sedan var det en modern konstruktion fast valrätten endast gällde för vuxna vita män. En ledande baktanke var enligt Ziblatt och Levitsky att förhindra “majoritetens tyranni”. Som en konsekvens balanseras rösträtten i kongressen till förmån för de glest befolkade delstaterna. När det till exempel gäller senaten så representeras exempelvis både Alaskas 730 000 invånare och Kaliforniens närmast 40 miljoner av två ledamöter.

Att maktfördelningen inte följer demokratiska principer gäller även för presidentvalet. Det amerikanska systemet med “elektorer” återspeglar sällan den aritmetiska folkviljan. Själva konstruktionen är en slags “relik från medeltiden”, skriver författarna. I presidentvalet 2016 vann Hillary Clinton som bekant rösträkningen “public vote” innan Donald Trump segrade då elektorerna hade röstat.

Även valproceduren i en rad olika delstater sätter ofta diskriminerande hinder för i synnerhet afroamerikanska befolkningsgrupper. Den aktuella grundlagskonstruktionen bär enligt Levitskys och Ziblatts analys en stor del av ansvaret för att en minoritet av väljarna i många lägen kan sätta stopp för majoritetens legitima anspråk att styra landet.

USA har en negativ särställning bland de västliga demokratierna. Bland annat innebär det att maktfördelningen (de så kallade “checks and balances”) är en överskattad kontrollmekanism. Till Harvard-professorernas belägg räknas att domarna i den högsta domstolen (“supreme court”) i värsta fall kan utnämnas av en president som inte har majoritet och bekräftas av minoriteten i senaten.

På ett ställe i boken berömmer författarna Norges reformflexibilitet på dess väg från monarki till en modern författningsstat. I USA däremot har konstitutionen närmast ett evighetsvärde med enbart tolv ändringar. Enligt författarna en “historisk ovanlighet”.

Ungerskt mönster?

Att Trump och hans högerinriktade MAGA-republikaner kommer att sätta dessa förhållanden under en granskande debatt är lika otroligt som att Vladimir Putin får Alfred Nobels fredspris.

Tvärtom, alla signaler som sänds ut från det hållet tyder på att USA snarare hotas av en fördjupad radikalisering och polarisering. Levitskys och Ziblatts analys är i det avseende en skrällande väckerklocka. De varnar främst för en utveckling som redan präglar förhållandena som upprättades av Viktor Orbans nationalistiska och anti-liberala framfart.

Det ungerska mönstret innebär att Fides-partiet tillämpade lagstiftningen som ett vapen för att driva igenom parlaments- och mediareformer med målsättningen att befästa den egna makten. Donald Trump har inga hämningar att krossa demokratins ”röda linjer”. Vinner han presidentvalet i november så är Orban och för den delen även andra europeiska högerledare bland de första som gratulerar honom.

Brandmur

För att bemöta en motsvarande trend behövs enligt författarna inte minst en strategi som går ut på att inte öppna maktens korridorer för antidemokratiska profiler och rörelser. “Lojala demokrater samarbetar med konkurrerande demokratiska partier för att isolera extremisterna”, anser Steven Levitsky och Daniel Ziblatt.

Rivs brandmuren av ett politisk halvförtroende så tolereras en “ny normalitet” med “antidemokratisk extremism”, tillägger författarna till den tanken. Historiska minnen om den tyska Weimarrepublikens undergång ligger då nära till hands. Men även Sverige, Nederländerna, Italien och Finland bör således framstå som varnande aktuella exempel.

I ett särskilt kapitel hävdar statsvetarna att “demokratin ska demokratiseras”. Uppmaningen gäller då framför allt USA som enligt författarna måste inleda en svår process för att upprätta en varaktig ”mulitetnisk demokrati”. Till bara en hörnpelare i detta reformarbete hör garantin om att valutgången motsvarar majoritetens demokratiska besked.

Författarna hyser förståelse för omdömet om att de önskvärda strukturförändringarna kan verka sig orealistiska på kort sikt. Men bokens syfte är ändå att åtminstone starta en bred politisk debatt för att multiplicera hållbara demokratiska värderingar i samhället.

• Bok: Steven Levitsky, Daniel Ziblatt: Die Tyrannei der Minderheit; (original: Tyranny of the Minority), Deutsche Verlagsanstalt München 2024, 349 sidor.

Joachim Kasten, Hamburg.