Bostäder rannsakades och ett tjugotal personer anhölls. Bland dem en 71-årig adelsman, en f d domare och AfD-förbundsdagsledamot plus ett flertal ex-medlemmar från arméns elitenhet ”KSK” (Kommando Spezialkräfte).

Det beslagtogs vapen och dokument som enligt åklagarmyndigheten belägger det annalkande hotet. Polisen kom även över omfattande tillgångar i form av kontanter, guld och silver.

Aktionens särskilda fokus gällde den sedan länge ökända högerextremistiska gruppen Reichsbürger.

– Utredningen visar en tydlig terroristisk hotbild som utgår från den miljön, ansåg den socialdemokratiska inrikesministern Nancy Faeser i en presskommentar efter polisaktionen.

Irriterande dramatik

Att läsa och höra om ”statskupp” eller även en planerad sådan, låter för tysk del fantasin skena iväg till historiskt högst dramatiska händelser.

I främsta erinran ligger kanske ”Kapp-Putsch” vid Weimarrepublikens vagga då upproriska frikår-militärer i mars 1920 försökte störta den demokratiskt valda regeringen i Berlin.

Minnesrik i det avseendet är även det dessvärre misslyckade Stauffenberg-attentatet i juli 1944 mot diktatorn Adolf Hitler.

Motsvarade dåd kunde ha haft omstörtande effekter. Hur däremot en handfull märkliga figurer med visserligen våldsberedda men helt abstrusa politiska föreställningar skulle ha kunnat rubba regeringsmakten i Tyskland framstår ändå snarare som en gåta.

Även om det tydligen fanns dokument med planer om en ”övergångsregering” under ledning av adelsmannen Heinrich XIII prins Reuss, så verkar hela uppläggningen närmast operettaktig. Den kommer inte ens i närheten av den Trump-inspirerade modellen som utgörs av stormningen av Capitolium i januari förra året.

Våldsbenägna

Till en seriös sortering av faktaläget hör ändå att den s k Reichsbürger-rörelsen inte är en organisation som endast består av tokstollar.

Det rör sig om en högernationalistisk sammanslutning på över 20 000 personer varav omkring tio procent anses som extremt våldsbenägna.

De förenas i den extremt absurda politiska föreställningen om att det Tyska riket så som det uppstod efter det tysk-franska kriget 1871 aldrig har gått under.

Vidare anser de att förbundsrepubliken fortfande lyder under övervakning av andra världskrigets segermakter. Som konsekvens vägrar Reichsbürger att erkänna statens våldsmonopol eller rätten att dra in skatt. Det delas även ut egna legitimationer till anhängarna.

Många har dessutom en uttalad affinitet för vapen. Konflikter med statsmakten har redan lett till ett polismord samt en rad andra våldsbrott.

Också ansvaret för 2019 års mord på kommunalpolitikern Walter Lübcke (CDU) misstänks att ha fått inspirationer från den sfären.

Radikaliserade ränder

Men Reichsbürger-rörelsen är inte ensam om egendomliga och farliga budskap med det uttalade syftet att destabilisera samhället.

Under coronaviruspandemin och i samband med kriget i Ukraina får den sällskap av allehanda konspirationsteorier om bl a deep state eller QAnon.

Deras gemensamma nämnare är att åstadkomma ett ”systemskifte”.

Även tunga talespersoner för det högernationalistiska partiet AfD hörde av sig med motsvarande utspel. I den andan kritiserade partiets redan beryktade ordförande i delstaten Thüringen Björn Höcke att den tyska förbundsrepubliken enbart lyder order från Washington när man beslutar om ekonomiska sanktioner mot Ryssland.

Vägen till Reichsbürger-rörelsens åsikt om att förbundsrepubliken saknar egen suveränitet är lätt att känna igen.

Själv tänkte jag häromdagen också på den norske regeringschefen Jens Stoltenberg som i ett tal efter Breivik-attentatet i Oslo och på Utøya manade att ”vi får inte vara naiva”. Anders Behring Breivik var en gärningsman som tog steget att med hjälp av extrema nationalistiska teorier gå från ord till handling.

Att de tyska polis- och åklagarmyndigheterna söker efter personer vars radikalisering leder till att förbereda terrordåd är självfallet förståeligt. Att använda sig av begreppet ”statskupp” kan ändå verka vilseledande.