Under olika skeden av förhandlingarna och det politiska taktikspelet inför vinterkriget gjorde Stalins Ryssland en rad territoriella krav gentemot Finland. Han hänvisade till behovet att kunna försvara Sankt Petersburg mot eventuella angrepp från Tyskland via Finland. De här kraven ville Finland inte veta av eftersom man inte hade avsikt att angripa Sankt Petersburg eller låta någon annan via Finland göra det. Så Paasikivis och Tanners förhandlingar med Stalin och Molotov blev resultatlösa. Vinterkriget bröt ut.

När den nuvarande krisen med Ryssland i huvudrollen eskalerades frågade den internationellt uppskattade finländska forskaren, professor Heikki Patomäki, med stor erfarenhet av studier om internationella konfliktsituationer hur objektivt man ställt sig till de olika parterna: “De finländska medierna har inte strävat till att beskriva den nuvarande krisen från de olika aktörernas synpunkt, såsom också Rysslands”, ansåg Patomäki.

Finlands i och för sig hittills rätt måttfulla debatt om en eventuell ansökan till medlemskap i försvarspakten Nato har haft lite motsvarande brister i att analysera olika parters ståndpunkter, fastän Finland självfallet fattar sina beslut på egna villkor. Finland har sin så kallade Nato-option, möjligheten att söka om medlemskap, men ett eventuellt beslut om att utnyttja optionen är ingalunda bara en förvaltningsmässig formalitet, utan ett politiskt beslut med många viktiga dimensioner.

Ett finländskt medlemskap i försvarspakten skulle öppna vägen för hela Natos militära potential att närma sig Sankt Petersburg på ett dramatiskt sätt. I den mån Ryssland knappast har stor förståelse för Natos avsikter skulle en sådan här utveckling vara rena rama giftet för Ryssland. Situationen tillspetsas av att Sankt Petersburg är Putins hemstad. Finland skulle på det här sättet bli en central aktör i en situation, som onekligen skulle öka spänningen mellan Finland och Ryssland. Det skulle vara absurt om man skulle späda på hotfulla åtgärder gentemot Ryssland just nu när landet själv uppträder hotfullt, säger Patomäki.

I den här känsliga situationen har vi allt skäl att ge vårt fulla stöd till president Niinistös envetna och skickliga arbete för att stärka kontakterna med den ryska ledningen. Moskva har också uppenbart uppskattat Niinistös insats. Nato-optionen finns kvar – och skall finnas – men förverkligande av den nu skulle för Finland inrymma mera risker än möjligheter.

Kaj Bärlund

minister