För en stor del av karriären har Byggmästars böcker kommit ut på Schildts & Söderströms och dess företrädare Söderströms men vissa böcker har hon fått publicerade på andra förlag som Ellips i Vasa och Ellerströms i Lund.

Att välja ge ut på ett mindre förlag är ett sätt att lyfta fram förlagets profil när det gäller en poetisk fixstjärna som Byggmästar. Annars är det förstås så att för många poeter finns det inga andra alternativ om man vill publicera sina böcker.

Byggmästar är en poet som älskar att leka med språket och sådana poeter anses ofta vara svårbegripliga. I Vox amoris är det rättfram kärlekslyrik som gäller och det är en lättillgänglig Byggmästar som läsaren får möta.

Allt som behövs är två kvinnor, folkdräkter, natursköna landskap, lite regnbågsfärger och stämningen är som i en privat prideparad i ett avlägset hörn av Österbotten. Byggmästar träffar i mål gång på gång med sina dikter och det är bara att ta till sig.

Pastoraldiktningens tradition härstammar från forntida Grekland och Byggmästar fortsätter på den välbevandrade vägen med sina queerpastorala idyller. Det är alltså så att för flera århundraden gällde det att förlägga dylika kärleksdikter till lantliga miljöer för att det skulle ha varit för utmanande att placera dem i urbana salonger.

När man i dagsläget placerar skildringar av samkönade relationer i en lantlig miljö, är det att vända på steken ordentligt. Det självklara i idyllen blir till något modigt och utmanande, helt enkelt för att kärleken som skildras är lesbisk.

Samma dikt kan i princip vara tredubbelt i marginalen redan inom den finlandssvenska litteraturens ramar som österbottnisk HBTIQ-poesi, till skillnad från till exempel nyländsk, heteronormativ och prosa. Men kärlek är kärlek och det är en universal linje i kärlekslyriken Byggmästar ansluter sig till.

Kärleken jämför hon med schackspelet och det finns till och med något autoerotiskt i hur diktjaget besegrar datorn i schack: “vann över min dator i schack för första gången / i går för jag älskade drottningen så mycket / att det gjorde ont”

Just drottningen är schackpjäsen som är den mest centrala i Byggmästars lyrik. Det är också ett sätt att vända på steken eftersom själva spelet schack har fått sitt namn efter kungen, shahen. Det är ett spel mellan två drottningar för hela slanten. Vox amoris som betyder “kärlekens röst” på latin innehåller poesi som njutningsfullt lyfter fram det lekfulla i kärleken, språket och litteraturen.

kvinnas kärlek till kvinna hur åtrån har alltid funnits

språkets kärlek till språket som en intim fåra

i anteckningsböcker skissböcker dagböcker –

en karta över slättlandet att förföras av

jag fyller sida efter sida med lysande konturer

med konturer av stubintråd och din genomborrande

blick fingret följer kroppskonturen följer över

präntat papper

handen

skälver

i luften

händerna

eggar upp

varann

till applåd

Recension: Eva-Stina Byggmästar, Vox amoris (2020); Marginal; 43 s.