Sakari Mesimäki är doktorand på the University of Cambridge inom socialantropologi, men är till i huvudsak bosatt i Helsingfors. Hans väg in i socialantropologin kom från att studera japansk kultur, först på Cambridge och sedan på Helsingfors universitet. Han fick ett intresse för det han kallar “anti-politiskt” via sin magisteravhandling. I sitt arbete kom han i kontakt med en japansk grupp som försökte göra politik “koolt” igen via olika brandingstrategier i ett land där politiken ofta anses vara ogynnsam och konfliktfylld.

Nu forskar han om företagsamhet i Finland och specifikt hur startup-kulturen på evenemang som Slush (en konferensserie för teknologi- och uppstartsevenemang som ordnas årligen i Helsingfors) inbakas med retorik om samhällsansvar och påverkan. Mesimäkis forskning strävar efter att svara på exakt hur människor använder företagandets metoder för att forma världen i enlighet med sina etiska och politiska värderingar och vad konsekvenserna av social förändring som bedrivs genom företagsamhet är för vår förmåga att föreställa oss och utföra olika sätt att förändra världen.

– Den nuvarande vågen av startup-kultur började ordentligt under det tidiga 2010-talet när Aalto-universitetet grundades. I samband med det blev också Aalto Entrepreneurship Society [Aaltoes] till, för att inte nämna Slush, förklarar Mesimäki.

Slush har varit ett extremt framgångsrikt evenemang för den finländska startup-kulturen enligt Mesimäki. Evenemanget har ordnats sedan 2008 och lockar investerare, företagare, studerande och frivilliga för att ta del av paneldiskussioner och presentationer som främjar företagsamhet och innovation. Mesimäki ser ändå en tydlig utveckling i hur startup-kulturen presenterar sig på detta evenemang, med ett ökat fokus på socialt “ansvar” (vastullisuus).

– Man kan se ett retoriskt skifte i öppningspresentationerna som finns på YouTube. De äldre presentationerna börjar med pyroteknik och techno-DJ:n när ledningen kommer upp på scenen. De uttrycker sig på ett sätt som verkar improviserat och fokuset är på en viss skräckblandad förtjusning om att man lyckades ordna evenemanget i sig, reflekterar han.

Men Mesimäki anser att det har skett en ändring i hur evenemanget presenteras efter pandemin.

– Efter Covid går de liksom upp på scenen och har ett tydligt manus om hur företagsamhet är det bästa sättet att påverka världen och lösa existentiella problem. Tonfallet är mörkare och mer seriöst. Evenemanget producerar till och med en viss självkritik, om hur de tidigare inte hade ett tillräckligt fokus på att lösa utmaningar som faktiskt spelar roll utan skapade saker som, till exempel, applikationer för matleveranser. Varför hade de inte löst kärnfusion eller generativ artificiell intelligens som skulle komma så snart i framtiden?

Slush, 2019. Bild: Lina Fredrika, Wikimedia Commons.

Han anser att startups av sin natur har en viss hoppfull energi om att profilera sig själva som etiska företag med ett stort ansvar. Startup-kulturen är en arena för världspåverkan som inte lider av en finländsk anti-politisk tendens för att den verkar existera utanför politiken.

– Finland är anti-politiskt på många sätt, det vill säga att konflikten som politiken grundar sig på uppfattas som problematisk. Folk älskar när sakkunniga uttrycker att saker ska vara på ett visst sätt och det finns en viss kultur av konsensus. Om folk säger att något är politiskt eller ideologiskt brukar det uppfattas som negativt.

– Många av de finska partiernas ekonomiska och sociala politik liknar också åtminstone på en materiell nivå varandra ganska mycket (trots skillnader i, till exempel, identitetspolitiken), det är i grunden olika varianter av neoliberalism, förklarar han.

Där kan startupföretag vara ett alternativ för det som Mesimäki (och socialantropologer generellt) kallar “agens”, en formativ påverkan på omgivningen och historien.

– Jag tror att den privata sektorn på det stora hela tar an sig en mer etisk roll. Och sedan inom startup-kulturen specifikt har det alltid funnits en mer överordnad inriktning till att “förändra på världen”. Det har alltid på någon nivå handlat om att föra civilisationen framåt – det var aldrig bara “business”, reflekterar han.

– CSR [företagens samhällsansvar] är inte mer en sak man gör på sidan om, utan presenteras som grunden för aktivitet. Vad är inverkan [vaikuttavuus används oftast av dessa företagare] som ens företag har?

Men där kommer det fram en viss motsägelse med denna profil. Modellen för startup företag och investeringen de får från riskkapital grundar sig på antagelser om att de flesta företag inte kommer att vara framgångsrika, men att ett eller två blir en strålande succé in längden.

– Det betyder att alla startups som söker investerare behöver ha en fantastisk berättelse om hur de kommer att vara det enda otroligt framgångsrika företaget, där så många andra misslyckas, uttrycker Mesimäki.

Han förklarar vidare att detta också har en viss charm för lagstiftare som söker lösningar för att stimulera ekonomin.

– Det finns potential för startups att ha otrolig och oväntad tillväxt, speciellt i jämförelse med andra sektorer. Startups har därför också möjlighet att få betydligt mer uppmärksamhet av lagstiftare på grund av deras snabba framgång [eller kolossala misslyckanden] samt löftet om att bidra till den ekonomiska tillväxten.

Mesimäki gav också en intressant insikt i kulturarvet som dessa företag har i Norden och hur en nordisk kultur ofta tar sin värdegrund för givet, och inte ett resultat av långa politiska konflikter.

– Å ena sidan finns det inte samma nivå av “kulturkrig” om saker som DEI (Diversity Equity and Inclusion) eller miljö och socialt fokuserad bolagsstyrning (ESG). I finländska företag behandlas de utan vidare som bra saker.

– Jag tror att det finns en röd tråd mellan den klassiska finländska socialdemokratin, en progressiv nordisk identitet och det nutida företagsansvaret och ESG. Vi glömmer lätt de politiska konflikterna som ledde till saker som ett välfärdssamhälle, de blir istället grundläggande principer för landets kultur.

Däremot vill Mesimäki också lyfta fram en mer grundläggande svårighet som startup-kulturen kommer att måsta klura ut, eller åtminstone känna igen. Elefanten i rummet är helt enkelt att dessa företag inte kommer undan det kapitalistiska systemet de befinner sig i.

– Det har skapats ett etiskt och hållbart fokus inom en så extremt inbäddad tillväxtkultur i dessa startupföretag. Det är en motsägelse som folk inte nämner högt, men alla är medvetna om, förklarar han.

Den företagsamhetskulturen som uppehålls av evenemang som Slush har varit framgångsrik, men den är i grunden delvis en sajt för grandiosa löften om hållbarhet och företagsansvar inom en struktur som kräver ohållbar och oändlig tillväxt.

Finlands startupföretag har blivit centrala för landets kommersiella identitet, både på hemmaplan och i utlandet. Enligt Pääomasijoittajat ry lyckades finländska startups samla in 1,7 miljarder euro i riskkapital under 2022. Men hur dessa företag spelar en roll i vårt samhälle som medlare mellan ett neoliberalt hopp om oändlig tillväxt samt hållbarhet och ansvar kommer att bero på en prekär ekonomisk framtid. 2023 såg vi redan att riskkapitalet de samlade minskade rejält till bara 871 miljoner euro i och med en osäker marknad.