Inledarna på evenemanget var verksamhetsledare Ledjon Shahini från Qemal Stafa-stiftelsen i Albanien, forskare Brendan Humphreys från Helsingfors universitet, parlamentsledamot Irfan Čengić från Bosnien och Hercegovina samt Finlands utrikesminister Pekka Haavisto. Jelena Simić, koordinator för Kalevi Sorsa-stiftelsens Balkanprojekt, öppnade evenemanget med några inledande ord och fungerade som moderator för paneldiskussionen i slutet. I panelen deltog Shahini, Čengić, Humphreys och Finlands ambassadör i Belgrad Kimmo Lähdevirta.

I sina inledande ord hänvisade Simić till Kalevi Sorsa-stiftelsens nya rapport Has Covid-19 Moved Western Balkan Countries Closer to or Further from the EU?

Simić är redaktör för rapporten och den första inledaren Ledjon Shahini, en av artikelförfattarna, fick presentera vad man hade kommit fram till. Temat för diskussionen var vad man kan lära sig från kriser.

– Covid-19 kom till västra Balkan i månadsskiftet februari-mars 2020, berättade Shahini och noterade att Montenegro hade flera fall av covid än vad som var EU-genomsnittet. Albanien, Bosnien och Hercegovina, Kosovo samt Nordmakedonien hade däremot förhållandevis få fall. Dessa fem länder och Serbien bildar de sex länderna på västra Balkan som rapporten täcker.

Ledjon Shahini är verksamhetsledare för Qemal Stafa-stiftelsen. (Foto: Topi Lappalainen)

Enligt Shahini var inget av de sex länderna i närheten av EU-medeltalet när det gällde vaccinationer. Bosnien och Hercegovina kom inte ens högre än 58,7 vaccinationer per 100 invånare. Siffran är synnerligen låg om man tänker på att det var ofta förekommande inom EU att en person vaccinerades fler än en gång.

Vaccinationerna slutade i allmänhet med den andra sprutan i västra Balkan.

Shahini hänvisade till demokratiindexet som har sammanställts av The Economist Intelligence Unit. Intressant nog hade både Albanien och Montenegro en högre siffra år 2021 än 2020, medan det motsatta gällde för Bosnien och Hercegovina, Nordmakedonien samt Serbien. Den allmänna trenden på västra Balkan var ett tillfälligt bakslag som hängde ihop med hur man implementerade coronarestriktionerna. För Kosovos del saknas det uppgifter.

Sedan tog Shahini fram pressfrihetsindexet från Reporters Without Borders. Där kom det bakslag under pandemin på västra Balkan.

Shahini påpekade att det förekom omfattande protester mot coronarestriktioner i både Nordmakedonien och Serbien.

En viktig dimension som drabbades av pandemin var domstolsväsendet. Det var svårt att snabbt få igång domstolsprocesser på distans och i Serbien sysslade domstolarna under en tid enbart med sådana rättsfall som hade direkt anknytning till coronaviruspandemin, medan behandlingen av andra fall sköts upp.

2021 var valår i Albanien där man testade en nymodighet på grund av pandemin.

– I Tirana testade man e-röstning framgångsrikt, berättade Shahini och nämnde att man inte utförde experimentet i resten av landet.

I Montenegro inträffade en helomvändning i coronavirusstrategin som följd av ett regeringsbyte.

– Först hade man restriktioner överallt, men det påverkade turismen som är en mycket viktig näringsgren i Montenegro. Den följande regeringen öppnade gränserna för turisterna och då ökade covidsiffrorna, kommenterade Shahini och hade därmed en klar förklaring till varför just Montenegro hade den högsta incidensen av covid på västra Balkan.

Enligt Shahini var medborgarsamhället i kaos under coronaviruspandemin och man stiftade en lag om drakoniska fängelsestraff i Albanien för dem som bröt mot pandemirestriktionerna.

– Medierna påverkades av kaoset och det var svårt i början att komma med information i statliga medier, sade Shahini.

Brendan Humphreys från Helsingfors universitet. (Foto: Topi Lappalainen)

Brendan Humphreys talade inledningsvis om de problem som EU-utvidgningen står inför.

– Fem EU-medlemmar har inte erkänt Kosovos självständighet. Processen för Kosovo att komma in i EU blir svår.

När det gäller Bosnien och Hercegovina, påpekade Humphreys att Milorad Dodik, en av landets tre valda presidenter, hade gett Vladimir Putin ett hederstecken. Ryssland stöder de utbrytningstankar som förekommer i Republika Sprska i Bosnien och Hercegovina.

Som en annan sak som har ökat spänningarna i regionen nämnde Humphreys negativa uttalanden av Kosovos premiärminister Albin Kurti gällande Serbien. Bilarnas registerskyltar är den senaste tvistefrågan mellan Serbien och Kosovo. Humphreys påminde om hur viktiga liknande symbolfrågor var i konflikten i Nordirland.

– I Serbien har man ett traditionellt antagande att landet kommer alltid att få stöd från Ryssland. Så har det ändå inte alltid varit, kommenterade Humphreys och tog upp historiska exempel där Ryssland inte hade stått på Serbiens sida. Han nämnde också Serbiens samarbete med Nato under senare år.

Ändå har Serbiens president Aleksandar Vučić sagt att landet inte kan ändra sig när det gäller det traditionella stödet för Ryssland.

– Serbien skulle behöva parterapi för länder. Det främjar inte Serbiens intressen att stöda Ryssland, kastade Humphreys fram.

Han tog också upp den bredare politiska utvecklingen i Europa och nämnde Polens växande betydelse i EU, speciellt efter Storbritanniens utträde ur unionen.

– Polen har tydligt tagit ställning emot Putins krig och stöder Ukraina, kommenterade Humphreys.

Staden Goražde i Bosnien lyfte Humphreys fram som ett positivt exempel och nämnde hur man där tack vare de egna erfarenheterna hjälper Ukraina med att bygga generatorer för krigstida förhållanden med stöd från EU.

– Förhoppningsvis kommer demokratin att stärkas i Europa, sade Humphreys som avslutning på ett anförande som innehöll både historiska kunskaper och bredare perspektiv.

Irfan Čengić, 30, är en socialdemokratisk parlamentsledamot från Bosnien och Hercegovina. (Foto: Topi Lappalainen)

Irfan Čengić fortsatte det mångsidiga innehållet med ett anförande om energikrisen.

– Vi behöver grön energi för att bekämpa klimatförändringar, var hans budskap.

Han nämnde att läget inte är så bra i hemlandet Bosnien och Hercegovina med tanke på hur man satsar på kolkraft och är beroende av fossila energikällor.

– Nordmakedonien har solenergi men ändå behöver man importera elektricitet, sade Čengić.

De bosniska flodernas potential var något han lyfte fram ur ett energipolitiskt perspektiv.

– Allt handlar inte om ekonomin och framtiden. Det förflutna påverkar politiska beslut, kommenterade han som orsak till det svåra nuläget.

– Vi behöver energieffektiva byggnader och så är inte fallet idag. 70 procent av vår elektricitet kommer från kolkraft. Vi tar pengar från Kina för utbyggnaden av kolkraften. EU ger inte pengar till det ändamålet.

Bosnien och Hercegovina exporterar el men enligt Čengić är det en tillfällig situation som kommer att ändras på sikt.

30 procent av Bosniens elektricitet exporteras till Europa.

En annan problematisk sak som Čengić lyfte fram i sitt anförande var rollen av rysk naturgas.

– Finland stöder EU-utvidgningen, var budskapet från utrikesminister Pekka Haavisto.

– 2019 stödde vi förhandlingar om EU-medlemskap med Albanien och Nordmakedonien under det finländska ordförandeskapet, konstaterade Haavisto och uttryckte lättnad över att de två länderna hade kunnat inleda förhandlingarna 2022.

Enligt Haavisto är utvidgning ett viktigt geopolitiskt verktyg för EU. Samtidigt som Finland har stött strävandena att utvidga EU till västra Balkan, uttryckte Haavisto tacksamhet för det stöd Finlands Natoansökan har fått från de av områdets länder som är med i Nato.

Haavisto kommenterade också Nordmakedoniens ordförandeskap i OSSE som har inletts i början av året. I och med att Ryssland har blockerat ordförandevalet för 2024, nämnde Haavisto möjligheten att Nordmakedonien sköter ordförandeskapet i två års tid innan det är Finlands tur år 2025.

När det kommer till västra Balkan, nämnde Haavisto att många av invånarna är oroliga över hjärnflykt.

– Jag talade med euroskeptiker i Belgrad för några år sedan. De trodde att EU vill bara ha de bästa hjärnorna från deras land.

Haavisto kommenterade att medborgarna i de sex västra Balkanländerna drar nytta av många EU-program redan i nuläget. I många länder finns det fortfarande starkt stöd för EU-medlemskap men detta ska inte tas för givet.

Jelena Simić, Ledjon Shahini, Irfan Čengić, Kimmo Lähdevirta och Brendan Humphreys diskuterar västra Balkan. (Foto: Topi Lappalainen)

Efter Haavistos anförande var det dags för panelen med Kimmo Lähdevirta, Irfan Čengić, Ledjon Shahini och Brendan Humphreys, med Jelena Simić som moderator.

Till moderatorns fråga om sårbarhet för påverkan utifrån nämnde Shahini att Albanien drabbades av tre cyberkriser år 2022.

– Alla regeringstjänster skulle finnas på nätet och sedan drabbades Albanien två månader senare av en cyberattack. De tre attackerna bevisade att säkerhetssystemen inte var beredda.

– Vi är nu mer medvetna om påverkan utifrån men det har funnits förr. Länder som Kina, Ryssland och andra som inte delar västerländska värderingar har lättare att samarbeta med korrumperade politiker. Problematiken har också blivit mer intressant för EU i dagsläget. Högerkrafter i Bosnien samarbetar med Iran, medan Milorad Dodik åkte till Moskva för att ge Putin ett hederstecken, sammanfattade Čengić läget i Bosnien och Hercegovina.

– Jag har varit ambassadör i Belgrad i nästan fyra år. Det är svårt att säga om påverkan utifrån har ökat eller bara blivit synligare. Medieläskunnigheten är inte väldigt bra och mediernas roll är central. Balkan saknar självständiga medier av hög kvalitet, sade Lähdevirta.

Humphreys lyfte fram opportunism som en förklarande faktor. Han menade dock att samarbete med andra länder är inte i sig dåligt.

– Länder som har drabbats av kriser behöver hjälp utifrån. Finland har haft ett positivt inflytande när det gäller västra Balkan.

Čengić höll med om att utländska makter kan påverka utvecklingen antingen på ett positivt eller på ett negativt sätt.

– När folk i Bosnien och Hercegovina ser att kinesiska företag är aktiva, kommer de inte nödvändigtvis ihåg lån landet har fått från EBRD. Vi behöver positivt inflytande och måste stoppa allt det negativa som korrumperade politiker får med sig utifrån. Vi vill ha säkerhet och fred.

Shahini påpekade att Albanien fick i början av pandemin det första stödet från länder utanför EU trots att stödet för ett EU-medlemskap är mycket högt.

Čengić var av den åsikten att Bosnien och Hercegovina borde ha fått kandidatstatus redan tidigare, eftersom det är ett rent politiskt beslut och handlar inte om uppfyllandet av kriterierna.

– Medborgarna vet att politikerna i Bosnien och Hercegovina inte har förtjänat det, sade Čengić och underströk vikten av att uppfylla kriterierna nu när förhandlingarna har kommit igång.

– Nordmakedonien måste ändra landets författning. Jag hoppas verkligen att de politiska partierna i Nordmakedonien kan samarbeta i frågan med tanke på hur viktigt det är. Om Montenegro kunde göra framsteg, skulle det också sända en mycket positiv signal i hela regionen, sade Lähdevirta.

– Ibland glömmer vi hur den europeiska integrationen började. Det gällde att lösa konflikter. John Hume talade redan tidigt om hur både Irlands och Storbritanniens medlemskap kunde ha en helande påverkan på konflikten i Nordirland, sade Humphreys och påminde om EU som ett fredsprojekt.

– Mycket har gjorts för att utöka samarbetet. Albaniens och Serbiens premiärministrar har besökt varandras länder. Detta sänder en god signal men det behövs samarbete på gräsrotsnivån. Medborgarsamhället spelar en viktig roll. Det gäller inte bara bilateralt samarbete utan samarbetet i regionen som helhet, sade Shahini.

Čengić jämförde Kroatiens väg in i EU med Bosnien och Hercegovinas och menade att det kommer att ta en längre tid för hans land med tanke på hur komplicerat det politiska systemet är.

– Någonting måste hända i både EU och i länder som ansöker om medlemskap, sade Lähdevirta.

Finlands ambassadör i Zagreb Kalle Kankaanpää kommenterade från publiken att rapporten lyfter fram medborgarsamhällets roll.

– Medborgarorganisationerna behöver stöd från utlandet. Vad som behövs är större gräsrotsaktivitet. I Norden har vi ett starkt medborgarsamhälle med många organsiationer men västra Balkan har ett svagare medborgarsamhälle.

Shahini kommenterade att medborgarorganisationerna i Albanien borde ha tydligare avgränsade verksamhetsområden.

– Utvecklingen är positiv och betydelsen kommer att vara positiv för den europeiska integrationen.

Danijela Matijaš från Serbiens ambassad i Helsingfors undrade om EU-utvidgningens synlighet i medierna.

– Medierna rapporterar främst negativa nyheter om västra Balkan, kommenterade hon.

– I Finland är stödet för utvidgningen lägre bland befolkningen än i många andra länder. Befolkningen tänker inte särskilt mycket på den frågan. Regeringarna i Finland har varit konsekventa med att stöda utvidgningen men regeringen kan inte påverka vad medierna skriver om västra Balkan. Tyvärr är nyheterna ofta negativa och regeringarna i västra Balkan borde fundera på att bjuda in journalister. Människorna i Finland vet väldigt lite om västra Balkan och främst vet man om negativa saker, av historiska orsaker, svarade Lähdevirta.

– Kalevi Sorsa-stiftelsen deltar i ett nätverk bestående av västra Balkans vänner, påpekade Simić.

– President Vučić talar mycket om Kosovo. Vill Serbiens regering verkligen gå med i EU?, frågade Elli Luukkainen.

– Regeringen i Serbien har åtminstone officiellt sagt att de vill uppfylla alla kriterier. Jag hoppas att det här fortfarande är Serbiens linje, svarade Lähdevirta.

– Serbien har uppfyllt många kriterier och har en relativt stark ställning. Kosovo är en svår och känslosam fråga. Det finns ändå många personer i Serbien som inte bryr sig så mycket om Kosovo och är beredda att acceptera förlusten. Karelen kommer inte tillbaka till Finland, Algeriet kommer inte tillbaka till Frankrike. Analogierna är kanske inte helt träffande, men den typen av insikt behövs, trots att det inte blir lätt, kommenterade Humphreys.

Tyyne Karjalainen från Utrikespolitiska institutet i Finland ställde en fråga om säkerhets- och försvarssamarbete mellan EU och västra Balkan.

– Är det bara Nato som gäller?, undrade Karjalainen.

– Befolkningen har större förväntningar på Nato än på EU. Det finns inte samma synlighet för EU:s säkerhetspolitiska dimension. För mitt parti är det viktigt att gå med i Nato, men Bosnien och Hercegovina kan för tillfället vara en svår partner för Nato, svarade Čengić.

Lähdevirta påminde avslutningsvis om försvarspolitikens roll i EU:s diplomati inom regionen.