Svenskarna går till valurnorna på söndag. Som vanligt är det val på tre nivåer samtidigt och som vanligt står två av nivåerna i skuggan av riksdagsvalet. På andra sätt är ingenting som vanligt. I det senaste valet sprack blockpolitiken i och med SD:s framfart och regeringsbildningen blev oerhört svår. Den här gången är SD en uttalad del av det borgerliga blocket. Övriga högern svängde alltså kappan efter vinden och normaliserar nu ett parti som de tidigare sagt att de aldrig kan samarbeta och samregera med. Ett parti med nazistiska rötter. Ett parti som just nu är populärast inom sitt block. Som eventuellt ska försöka bilda regering? Varningsklockorna ringde nog för länge sedan. Moderaterna höll för öronen.

Då jag besökte Sverige i augusti frågade jag en av Moderaternas riksdagsledamöter hur han ser på SD:s nya inflytande och han viftade bort frågan med en besynnerlig motivering. Han sade att SD inte kan bli regeringsparti eftersom de inte kan uppbåda tillräckligt många personer utan skelett i garderoben. Som om det hade hindrat deras syskonpartier i andra länder!

Jag vände mig till en veteran inom Samlingspartiet i Finland med samma fråga. Han ryckte på axlarna och sade “det är ett problem, men Moderaterna har inget val”. Det förefaller alltså inte finnas ett principiellt hinder för högern att äventyra mänskliga rättigheter och demokrati. För det handlar det väl om, eller? Ja, jag är rädd för det. Givetvis kvarstår hela analysen av hur de gamla partierna misslyckades i den meningen att de skapade en grogrund för ett parti som SD. Den vägen går jag inte in på nu. Istället vill jag lyfta fram några tankar till om valet.

Regeringsbildningen

Båda blocken har paradoxer, interna motsägelser. Till höger ska Liberalerna och KD och SD hitta en gemensam melodi och hålla ihop och tanken är att Ulf Kristersson som M-ledare ska visa vägen och hålla ihop paketet. Om M blir störst kan blocket få ihop en regering som inleder relativt snabbt, men hålls ihop av allt för obefintligt kitt. Om SD blir störst i ett segrande block är det ett korthus som byggs. Risk för ras över många viktiga principer och institutioner.

Till vänster är det lika svårt, men mindre ödesmättat. Vänsterpartiet och Centern kolliderar. Men om de enas kan det bära långt och hållbart.

Frågan är förstås vilka partier som klarar spärren. Därför ska tydligen Jan Guillou rösta på Miljöpartiet.

På tal om författare, läs gärna texten där Jonas Gardell “vänder sig direkt till M, KD och L och uppmanar dem att rädda sig från hatets parti”.

Som han skriver: Ni göder monstret.

Socialdemokratin hittar hem

Hur är det med S då? En del anser att statsministerpartiet undviker ställningstaganden. Det här förvånar mig. Jag ser, ur mitt finländska perspektiv, en allt tydligare socialdemokrati hos de svenska socialdemokraterna. Äntligen en tydlig linje om att skattepengar till utbildningssektorn ska gå till skolan och elever och inte till bolagsägare. Nej till vinster i välfärden, helt enkelt. Det borde ha varit en självklarhet, men bättre sent än aldrig.

Därtill talar Magdalena Andersson klarspråk i frågor om invandring, hedersvåld och gängkriminalitet utan att låta SD sätta agendan och välja terminologi och premisser för diskussionen. S har också mest trovärdigt svar på problemen med grova våldsbrott. Medan högern tävlar i vem som kräver hårdast straff vill S fokusera på själva uppkomsten av brott, förebygga, bryta negativa spiralen i ett tidigt skede och ja, också göra vad som krävs då det redan brinner.

Välfärdspolitik – check. Klara debatten i högerns favoritfrågor – check. Återstår bara ett problem: att förmedla att valet inte handlar om en fortsättning på nuvarande politiska situation. S leder trots allt en minoritetsregering. S kan inte föra en politik utan stora och svåra kompromisser. Med starkare stöd kan politiken bli mer socialdemokratisk. Jag saknar ett “om vi får gå från minoritets- till majoritetsregering kan vi göra det här och det här”.

Vad vi inte ser och hör

Avslutningsvis är det bara att konstatera att det inte blev ett Nato-val och att klimatfrågan är totalt försummad.

Ja, och så var det en sak till, det där med SD:s hemliga trollfabrik. Du såg väl rubrikerna? Inte? Nå, det är förståeligt. Däremot märkligt och skrämmande hur lite det hela uppmärksammats. Frågan är så allvarlig att jag är rädd att demokratin står på spel. Inte så att Sverige skulle bli en diktatur nästa vecka, utan på det sättet att destruktiv populism, institutionsförstörelse och främlingsfientlighet slår rot på ett helt nytt sätt och börjar kväva demokratin. Vandrar in till makten för att stöpa om den då Moderaterna krattat manegen så fint.

Johan Kvarnström