I huvudsak och sakligt utvärderat har det alls icke gott bra alls. Varför? Arbetslösheten har varit rekordhög, också sett i ett EU-perspektiv och särskilt så för de unga. Den ekonomiska tillväxten uselt låg och det har även oroat OECD i dess rapporter.

Sverige ligger rekordlågt i OECD:s välståndsliga – de satsningar som regeringen gjort och gör, som sänkta skatter för de rika och nedskärningar i välfärden för andra har inte alls gett vad regeringen trott. Och Sverige har de tre-fyra senaste åren rasat 14 platser i det globala jämlikhetsindexet. Det beror på en orättvis skattepolitik, där de rikaste gynnats (enligt ”hästskitteoremet”) medan utsatta grupper fått för lite eller inget stöd.

200 000 barn växer upp i fattigdom. Ensamstående föräldrar med låga inkomster har svårt att få vardagen att gå ihop. Sex av tio har inte råd med några fritidsaktiviteter. Och 1 juli 2025 tog regeringen bort bort det extra bostadsbidraget.

Minskade resurser i regeringens budgetar till välfärden har också påverkat på flera sätt. Skolan fungerar dåligt, satsningen på vuxenutbildningen är inte alls i nivå med behoven. Folkbildningen och folkhögskolorna har fått minskade anslag och även högskoleutbildningarna har behandlats styvmoderligt.

I år har vi också fått veta att Sverige fallit till sin lägsta nivå någonsin i Transparency Internationals årliga korruptionsindex. Även i Reportrar utan gränser pressfrihetsindex har Sverige fallit på grund av sämre mediekommunikation och nedskärningar I statliga radio och tv (SVT och SR). De politiska attackerna från inte minst SD:s och Jimmie Åkessons sida har lett till ökat hat mot journalister.

Och nu ökar utsläppen av växthusgaser igen, största sedan 2010. Även OECD varnar att Sverige nu tar ”steg tillbaka” i klimatpolitiken.

Så facit av Kristerssons och Tidöregeringens resultat är att Sverige är allt mera ojämlika, är mer korrupt, tappar i pressfrihet, släpper ut mer, sparkar ut invandrare som har jobb i välfärdens omsorger p.g.a. SD:s kraftigt höjda inkomstkrav (29 680 kr/mån) i Tidöavtalet. Arbetskraft och kompetens som Sverige faktiskt behöver i välfärden sparkas nu i stället ut ur landet.

Den 13 september 2026 kommer väljarnas dom. Funkar det verkligen med fyra år till med SD-dominerade Ulf Kristersson vid rodret? Tror inte det.

Robert Björkenwall, frilansjournalist, utredare