Trumphögern idag har ju försökt politisera även det mest privata, genom att göra det till en stor grej vem du älskar, vad du tror på, hur du ser ut eller klär dig och vilka böcker du läser. Och att hindra uppväxande barn att läsa och få vägledande kunskaper som rustar dem bättre för vuxenlivet.

Det finns en ledtråd i Thomas Manns konservativa ungdomsverk En opolitisk mans betraktelser. I korthet kan sägas att det i mycket handlar om någon typ av självpåtaget försvarskrig. En känsla av att den egna, manliga livsstilen är hotad. Just det som Trump-lägret försöker underblåsa och dra politisk nytta av.

Mot just detta är det viktigt rent allmänmänskligt och humanistiskt att upprätthålla någon typ av liberal gräns här. Vi människor behöver ett eget rum, det Isaiah Berlin kallade den “negativa friheten”. Men samtidig blir bara denna negativa liberalism tom. För vi människor behöver också gemenskap, en känsla av ett större sammanhang. Detta att vi ändå hör ihop.

Just Walz är bra ett exempel på hur man klokt och mänskligt schysst kan lösa detta. Han knyter friheten att vara dig själv till hur man lever tillsammans som goda grannar. Mind your own business går hand i hand med att bry sig om och hjälpa till. Istället för att hänvisa till abstrakta principer eller högtravande dokument knyter han till någon form av faktisk, social verklighet, hur vi lever tillsammans och beter oss mot varandra. I hans fall grannskapet, småstaden. Jag tror vi alla kan hitta liknande bilder, från där vi bor eller där vi jobbar – och i våra sociala nätverk.

Hur ska vi kombinera frihet med gemenskap? Lösningen kanske är så enkel som lite gammal, hederlig anständighet och schyssthet alltid är en god början. Och just nu inför hösten i USA är just igenkänningsfaktorn hos Tim Walz en stor tillgång för Harris och Demokraterna mot den egotrippade narcissisten och ständigt bekräftelsesökande Trump. Det kan räcka långt inför 5 november.

Särskilt om Demokraterna också har – precis som Biden faktiskt haft (jfr vad prof. Robert Reich visat i en bra analys!) – ett program som visar att man ser vad folk är missnöjda över och för det har åtgärder som tar itu och åtgärdar/investerar bort sånt som skapar missnöje är myllan ur vilket populistpolitiker frodas och växer.

För övrigt just det som nordisk socialdemokrati tidigare var så bra på att fånga upp och göra politik av. Men blivit lite sämre på – dåligt självförtroende och ängslan? – under senare år.

Robert Björkenwall, frilansjournalist, utredare