Nationalistiska värderingar vägde även tungt i omröstningen till Europaparlamentet.

”Stoppa högertrenden” stod det på en del av SPD valaffischer.

Men väljarna i Tyskland (samt en rad andra EU-länder) följde dessvärre inte med i den uppmaningen.

Rödgröna förluster

Valets segrare i förbundsrepubliken blev CDU/CSU med 30 procent. På andra platsen rankas numera det högerextremistiska AfD som firar en uppgång med nästan fem procentenheter till 15,9 procent av rösterna.

SPD tappade nästan två procentenheter och hamnade med blygsamma 13,9 procent bakom AfD.

När det gäller ett EU-val måste partiet konstatera en historisk bottennotering.

Även det gröna partiet led ett svidande nederlag. Förluster på 8,6 procentenheter och ett slutresultat på 11,9 procent talar ett tydligt språk.

Ett nytt stjärnskott i den tyska politiken är sedan ett halvår tillbaka Bündnis Sahra Wagenknecht (BSW). Det värdekonservativa vänsterpartiet tillkom för endast sex månader sedan genom att splittra Die Linke.

Ett reslutat på 6,2 procent måste tolkas som en framgångsrik start.

Vänsterpartiet däremot hade svårt att hävda sig och backade till enbart 2,7 procent.

Med 5,2 procent trampar det liberala partiet FDP på samma ställe som efter valet 2019.

Kraftsamling

Den första som under valkvällen var ute för att kommentera resultatet för de tyska socialdemokraterna var partisekreteraren Kevin Kühnert.

På tevekanalen ARD talade han om ett ”bittert nederlag” men varslade samtidigt om att SPD kommer att ta upp kampen mot den aktuella högertrenden.

”Vi hade hoppats på något annat”, ansåg vidare SPD-ordföranden Lars Klingbeil i en radiointervju dagen efter EU-valet.

I hans spontana utvärdering ingår att partiet enligt valforskarnas analys förlorade bl a drygt 2,6 miljoner väljare till ”sofforna”.

Klingbeil försäkrade att den signalen uppmanar SPD att vidta större ansträngningar för den ”arbetande mitten” i landet samt för nya krafttag att bevara och åstadkomma freden i Europa. I synnerhet sociala aspekter kommer tveklöst att prioriteras starkare under höstens budgetförhandlingar.

Anmärkningsvärt i det sammanhanget är att de tyska socialdemokraterna även tappade 580 000 väljare till AfD och 520 000 till BSW.

Som ett resultat av trafikljuspartiernas samlade nederlag framförde CDU/CSU redan under valkvällen kravet om att SPD-kansler Olaf Scholz borde ansöka om en förtroendeomröstning i förbundsdagen. Den kristdemokratiska målsättningen är att öppna för nyval.

Lars Klingbeil avvisar däremot en motsvarande utveckling och anser att SPD och regeringskoalitionen kommer att återvinna förtroendet.

Intressant i det sammanhanget är möjligen även en opinionsmässig jämförelse som siffrorna 23, 26 och 64 står för.

Därmed rangordnas sympatierna för Olaf Scholz, CDU-chefen Friedrich Merz och SPD:s försvarsminister Boris Pistorius som mest populär (tänkbar) kanslerkandidat för valet 2025.

Högerextremistiskt uppsving

I början av året demonstrerade hundratusentals människor i hela Tyskland mot AfD och den rasistiska och nationalistiska politiken som partiet står för.

Manifestationerna var viktiga men gjorde till synes inget hållbart intryck bland väljarna främst i östra Tyskland.

Den obekväma sanningen är att AfD i sex östtyska delstater fick ett avsevärt försprång. Drygt 27 procent ger ett otvetydigt nationalistiskt mönster!

Enbart 20,7 röstade för CDU och 11,4 procent för SPD. På tredje plats registreras BSW med 13,1 procent.

Europaparlamentariker Maximilian Krah (AfD) 2023. (Foto: Vincent Eisfeld/Wikimedia Commons)

Motsvarande siffor för i synnerhet AfD måste dessutom ses bakom skandaler i samband med spioneri- och mutmisstankar för Ryssland och/eller Kina kring partiets toppkandidater Maximilian Krah och Petr Bystron.

Båda figurer belades till och med av uppträdesförbud från de egna partitopparna i valrörelsens slutfas.

När sedan Krah i en intervju med den italienska tidningen La Repubblica kännetecknade tredje rikets SS-soldater i snarare milda tongångar var måttet rågat till och med för den franska högerledaren Marine Le Pen.

Den makabra incidenten motiverade henne till ett initiativ att utesluta AfD ur EU-parlamentsgruppen Identitet och Demokrati.

Att både Krah och Bystron valdes som ledamöter i EU-parlamentet är knappst förenligt med deras självgoda utnämning som ”patrioter”.

Korrekt är i bästa fall raka motsatsen. Ett tvivelaktigt politiskt samröre med Ryssland och Kina kan inte vara i varken tyskt eller europeiskt intresse.

Enligt det senaste mediala nyhetsbeskedet kommer åtminstone Krah inte att ingå i AfD:s parlamentsgrupp.

Till lägesbeskrivningen hör tyvärr att dessa och andra incidenter knappast tycks störa en relativ majoritet bland väljarna i östra Tyskland.

Misstanken är att de lägger sina röster för nationalistiska värderingar av övertygelse och inte bara för att markera protest mot den etablerade politiken.

Håller den trenden i hotas (östra) Tyskland i värsta fall av djupt illiberala landvinningar under höstens delstatsval i Sachsen, Thüringen och Brandenburg.

Ännu finns hoppet kvar att EU-valets larmsignal krällde tillräckligt högt för att väcka en ny demokratisk anda.