Det gäller att återställa ett fredligt perspektiv med den krigiska stormakten Ryssland, skapa förutsättningar för en trygg energiförsörjning för den kommande vintern, dämpa en skenande inflation samt att vara förberedd för nya tänkbara pandemivågor.

Läget kräver att förbundsrepubliken styrs av en regering med handlingskraft. Frågan är dock om så är fallet när själve regeringschefen dras in i nya märkliga misstankar som håller på att segla upp i en redan gammaldags skatteskandal.

Enligt tidningen Süddeutsche Zeitung kan utvecklingen i värsta fall bli ”brandfarlig” för Olaf Scholz.

Märkliga kryphål

Den ironiskt tillspetsade fördomen om att det är mera kriminellt att äga en bank än att råna den fick i åtminstone mellan 2001 och 2016 en tämligen drastisk bekräftelse.

Med hjälp av s k cum-ex-affärer bidrog en rad tyska banker till att länsa staten på skattemedel på ofantliga 30 miljarder euro.

Kryphål i lagen möjliggjorde invecklade manipulationer som gick ut på att få skatteåterbäring på belopp som aldrig hade betalats in.

Härvan drabbade inte bara storbankernas mekka i Frankfurt utan hade även förgreningar i Hamburg där privatbanken Warburg står vid skampålen för att ha bistått förmögna kunder med illegala transaktioner.

Visserligen dömdes bankcheferna att återlämna en del av bytet på 176 miljoner euro, men på ytterligare 47 miljoner hjälpte enligt en rad indicier statliga beslutsfattare att fördröja fallet med konsekvensen att det preskriberades på skattebetalarnas bekostnad.

Hamburgs rådhus. (Foto: Joachim Kasten)

Under perioden 2011-2018 leddes delstatsregeringen i Hamburg av borgmästaren Olaf Scholz. Ärendet föll alltså under hans samt efterföljaren finanssenator Peter Tschentschers ansvarsområde.

På grund av olika samtal med Warburgbankens chef Christian Olearius står båda SPD-politiker i fokus om medverkan till finansbolagets fördel.

Frågan om vilken roll Olaf Scholz har haft i härvan är fortfarande oklar. Han erkänner möten med bankmanagern Olearius men bestrider att det har skett ett politisk motiverat ingrepp.

Ett parlamentariskt utskott har tidigare kommit till slutsatsen att det saknas belägg för Scholz ansvar. Kruxet är dock att det ändå blev en del frågor obesvarade på grund av hans ”minnesluckor”.

Gåtfulla kontanter

En ny vändning fick fallet på grund av en förundersökning mot den tidigare tunge SPD-förbundsdagsledamoten Johannes Kahrs.

I en uppmärksammad artikel publicerade Bild-Zeitung häromveckan att en husrannsakan på ex-politikern resulterade i ett fynd på över 200 000 euro samt 2 400 amerikanska dollar i kontanter i hans bankfack.

Till sammanhanget hör att åklagarmyndighetens utredning mot honom berör misstankar om medverkan till skattefusk i Warburg-fallet.

Några bevis för att pengarna kommer från den sfären finns däremot inte.

Visserligen kan fantasin flyga iväg till ett maffialiknande scenario, men eftersom det är lagligt att bunkra kontanter i ett bankfack får Kahrs än så länge behålla dem. Däremot kommer skattemyndigheten framöver att ställa frågor om summans härkomst.

Farhågor mot Johannes Kahrs motiveras med hans tänkbara roll som dörröppnare för Warburgs direktörer till Hamburgs delstatsregering.

Djupt obekvämt är i den kontexten att SPD:s partidistrikt ”Hamburg-Mitte” med dåvarande ordföranden Johannes Kahrs försågs med en donation på omkring 45 000 euro från Warburg-bankens dotterbolag.

Att ”follow the money” hör till den grävande journalistikens grundprinciper och det råder inget tvivel om att så kommer att ske. Ärendet är långt ifrån utagerat.

Kahrs gav emellertid upp alla politiska uppdrag och är idag verksam som politisk lobbyist inom ett konsultföretag.

Kanslern ur farozonen?

Under en presskonferens i Berlin tillfrågades Olaf Scholz förra veckan om vad han visste om pengarna i Kahrs bankfack.

– Ingenting, löd hans klara besked som följdes av antagandet att medierna förmodligen kommer att ha den kunskapen tidigare än han.

Med eftertryck tillbakavisade SPD-kanlern dessutom alla spekulationer om att det har skett ett politisk ingripande till Warburg-bankens fördel från hans sida.

I ett närmast hotfullt tonläge varnade han till och med för att hävda motsatsen utan hållbara bevis.

Som ett välkommet bekräftande eko på hans förklaringar meddelade Hamburgs högsta åklargarmyndighet senast att det inte längre finns några misstankar varken mot kanslern Olaf Scholz eller SPD-borgmästaren Peter Tschentscher i Warburg-härvan.

Om faran för Scholz politiska trovärdighet och öde verkligen är över återstår däremot att se. I den offentliga debatten kritiseras numera även Hamburgs åklagare för en alltför slapp hållning i ärendet.

Dessutom fortsätter utredningen mot ”kontantmannen” Johannes Kahrs och den stryrs från Köln.

Självfallet gäller den juridiska regeln om att alla måste bestraktas som oskyldiga innan ansvaret är bevisat. Men det finns även en gråzon med negativa konsekvenser i den offentliga opinionen, där många hellre dömer enligt mottot: ingen rök utan eld.

Man får hoppas att Scholz på ett seriöst sätt lyckas med att återställa det förtroendet som krävs för att bevara regeringens stabilitet i ett utsatt läge.