En motsvarande siffra för 2029 uppges med hela 67 miljarder.

I samma veva lyssnade jag på en intervju på radiokanalen Deutschlandfunk med den i Tyskland kända tidigare överåklagaren på Kölner Landgericht Anne Brorhilker.

För några år sedan var hon eldsjälen bakom juridiska framgångar i åtalen mot ansvariga bakom ett internationellt nätverk för skattebedrägeri.

Enligt henne vållar nya och gamla aktörer i den sfären en skadesumma på omkring 100 miljarder euro om året. En kriminalitet som med andra ord lätt skulle väga upp för höga statliga räntekostnader.

Skrämmande realitet

Lektyren av dessa uppgifter förde mina tankar nästan automatiskt till en ytterst lyckad och spännande tysk-dansk dramaserie i åtta delar som med början i april i år sändes i den tyska tevekanalen ZDF och Danmarks DRTV.

Die Affäre Cum-Ex (Other People’s Money) lyder rubriken då regissörerna Dustin Loose och Kaspar Munk på nytt sätter fokus på Europas hittills mest omfattande skattebrott.

Som skadesumman uppges över 146 miljarder euro. Bara i Tyskland rör det sig om 31,8 miljarder som ett kriminellt nätverk av bl.a. bankföreträdare och investmentbolag lyckades att roffa åt sig.

”Stöten” vidtogs aldrig iförd rånarluvor och med skjutvapen utan i skräddasydda kostymer och med avancerade datorer. Även dyra lagförvrängande advokater medverkade för att öppa statliga ”kassaskåp” och tömma dem på ofantliga belopp.

Misstankar om dessa illegala intrång fanns redan 2002. Hela omfattningen redovisades dock inte förrän 2018 efter ett internationellt medialt samarbete med utredningkollektivet Correktiv.

I teve-seriens olika scenarion flyttas handligen ideligen mellan Europas finansmetropoler som Frankfurt, Köpenhamn, London eller Schweiz.

Publiken upplever en skrämmande realitet, då även den politiska sfären är inblandad med att sätta käppar i hjulen för att fördröja eller hindra ett seriöst utredningsarbete.

Det är lätt att förstå kontrollinstansernas vanmakt, när de ansöker om en husransakan på en bank när åklagarmyndighetens team endast består av fem tjänstemän som ska genomsöka låt säga fem våningar på en skyskrapa i Frankfurt.

Att de dessutom måste försvara juridiska åtgärder mot ett dussin stjärnadvokater samt mäktiga banklobbyister framstår ytterligare som en bitter realitet som de tysk-danska regissörerna lyckas med att filmatisera på ett trovärdigt sätt.

Men i varje drama finns i regel även hjältar. I Köpenhamn är det en nytillsatt chef för skattemyndigheten som inte förstår varför staten utbetalar hundratals miljoner kronor i skatteåterbärning utan plausibla belägg.

I Tyskland figurerar inte minst en ung överåklagare i Köln som idogt ifrågasatte logiken bakom ett ”beprövat” utbetalningssystem som kostade skattebetalarna miljarder euro.

Med hjälp av grävande journalister, kronvittnen och även nya politiska insikter lyckas de så småningom att avslöja ett gigantiskt system för organiserat skattefusk.

Ny roll

Vad är skillnaden mellan en drogdealer och en girig finanshaj? Narkotikahandlaren vet säkert att hen begår ett brott och smälter sällan in i samhällets toppskikt. Gärningspersoner bakom t ex Cum-ex affärer är däremot ofta ansedda finansmanager eller advokater och simmar lugnt i societetens dyra villaområden.

I regel drabbas de inte ens av dåligt samvete på grund av misstänkt kriminella övergrepp mot skattebetalaranas tillgångar.

Den slutsatsen är ett av budskapen som formuleras tack vare mångåriga erfarenheter i branschen av Anne Brorhilker.

I förra året lämnade den tyska skattejuristen posten som framgångsrik överåklagare i Köln. Men hennes genuina kunskaper går inte till spillo utan tillvaratas i en ny roll som vd för medborgarrättsrörelsen Finanzwende.

Föreningen verkar i synnerhet för ett rättvisare skattesystem och driver informationskampanjer om den ekonomiska brottslighetens olika former. Organisationens ambitionen är dessutom att vara en slags motvikt mot mäktiga banklobbyister som i samband med Cum-ex skandalen bär en rejäl portion av ansvaret för statens miljardförluster.

I sitt nya arbete har Anne Brorhilker inte bara i Tyskland redan fått kändisstatus. Hennes expertis efterfrågas i medierna och hon bjuds in som uppmärksammad föreläsare om sina kritiska analyser och slutsatser.

Lagens ”korta” arm

I det sammanhanget nagelfar hon fortfarande aktörerna bakom Cum-ex affären. I ett föredrag för organisationen re:publica som främjar nätpolitik och digitalkultur, talade hon bl a om hur finansindustrins lobbyförband i hög grad ”lyckades” att förankra märkliga narrativ bland medierna och inom rättsväsendet.

Ett av dem är tolkningen att finansinvestorer enbart utnyttjade en lucka i lagen för att i många år håva in ofantliga belopp för privata ”plånböcker”.

Brorhilker kallar den metoden ”strategisk rättskommunikation”.

Själv bryter hon ner skeendet till ett egentligen tämligen enkelt faktaläge som går ut på att Cum-ex aktörerna med kriminell energi krävde tillbaka skatt som aldrig betalades. Även den också omdiskuterade Cum-cum variationen är ett illegalt tricksande för att sänka skattebördan.

Dessa eller liknande asociala strategier är dock inte bara en numera förlegad och avsluten härva utan fortsätter enligt henne i andra former och idkas återigen av profithungriga finans- och andra bolag.

Eftersom det finns en ”asymmetri” mellan de kontrollerande rättsinstanser och brottsantalet kan gärningspersoner nästan vara säkra på att inte utsätts för en domstolspröving. Enbart vart 20:e fall åtalas, kritiserar hon i ett anförande.

Bryta vanmakten

Det är självfallet inte lätt för nationellt agerande skattemyndigheter och finansdomstolar att utreda ärenden. Kruxet är att bevis för manipulativa lagöverträdelser lagras på servrar i Storbritannien, Nederländerna eller på något avlägset skatteparadis. En framgångsrik utredning kräver i vissa fall långvariga internationella rättskooperationer.

Jämfört med myndigheterna är förövrarna dessutom bättre organiserade och förfogar över omfattande finansiella resurser för att betala advokater eller trampa igång mediekampanjer, anser Anne Brorhilker.

Hon vädjar om att bryta denna vanmakt. Förutsättningen är förstås att den politiska viljan för reformer och strukturella förändringar finns. Som bara ett bevis anför hon sina tidigare initiativ och goda resultat som överåklagare i Köln.

Brorhilkers målsättning är att avsevärt höja gärningspersonernas risker att avslöjas och åtalas. Som bara en förutsättning för att rädda skattemiljarder för samhället vädjar hon om mera sakkunnig personal.

Den offentliga debatten som följde i kölvatten för Cum-ex och Cum-cum härvan har enligt Anne Brorhilker redan gett resultat.

Som positiv exempel åberopar hon SPD-chefen Lars Klingbeil i sin nya funktion som tysk finansminister.

Brorhilker fastslår att han inte bara har registrerat de offentliga kraven utan även gått ut med en försäkran om att vidta åtgärder mot skattebedrägerier.

I den framtida granskningen kommer eldsjälar som Anne Brorhilker säkert att följa upp om motsvarade ord faktiskt resulterar i en handling för att bryta den tidigare vanmakten mot mäktiga profitintressen.