Målningen presenterades till företrädare för pressen den 6 september. Intendent Ira Westergård påpekade att målaren Valentin de Boulogne hör till de så kallade caravaggisterna, dvs. efterföljare av barockmålaren Caravaggio som var född i Milano men verkade bland annat i Rom där även Valentin senare kom att få betydande beställningar, inte minst Allegori över Italien.

– Caravaggio representerade där den mest radikala förnyelsen av stil, berättade Westergård.

I Caravaggios stil förenas realism med genremålning med vardagliga motiv, vilket innebar ett avståndstagande från stilen som hade varit rådande på 1500-talet.

– Stilen tillämpades också när man målade religiösa motiv, konstaterade Westergård och påpekade att det var särskilt kontroversiellt när det gällde religiösa motiv.

Valentin de Boulogne var född 1591 i Coulommiers i närheten av Paris. Till Rom kom han senast 1614. Caravaggio hade dött 1610 och det är inte troligt att de kände varandra personligen men Valentin umgicks med inte minst flamländska målare som efterliknade hans stil.

Det finns en samtida myt om Valentins död år 1632 att han skulle ha fallit i en fontän efter en krogkväll och blivit dödligt sjuk. I vilket fall som helst härjade det smittsamma sjukdomar i Rom på den tiden.

En målning som Allegori över Italien innebar något nytt och stort för Valentin. Kontraktet om att måla tavlan för Francesco Barberini slöts i augusti 1628 och under våren 1629 hade det färdiga verket redan levererats till Palazzo Barberini i Rom där det länge skulle få finnas. Konstverket, olja på duk, är tämligen stort, 333 x 245 cm och hör nuförtiden till Finlands Rominstitut. Villa Lante, där målningen nuförtiden vanligtvis är placerad, renoveras som bäst och därför fick Konstmuseet Sinebrychoff målningen till låns för en såpass lång tid.

En annan lika ambitiös målning av Valentin är en altarmålning som hör till Vatikanmuseernas samlingar och den målade han efter att ha blivit färdig med Allegori över Italien.

Westergård påpekade att Valentin ofta använde sig av samma modeller. De manliga flodgudarna i målningen är enligt henne bekanta från tidigare målningar.

Målningen har många intressanta symboliska detaljer. Westergård påpekade att vissa symboler är lätta att känna igen medan andra väcker motstridiga tolkningar bland experter. Konstverket är mångbottnat, men damen är en personifikation av Italien, något som kan ses av fästningskronan och den femuddiga stjärnan som kallas Stella d’Italia, Italiens stjärna. Hon står på två ymnighetshorn innehållande spannmål och frukter. Sköldens korslagda nycklar symboliserar påvemakten i Vatikanen. I den andra handen håller hon ett spjut.

Målningens beställare Francesco Barberini var brorson till påve Urbanus VIII. Ätten Barberinis sköld har tre bin, i målningen är de flera, men ett tydligt tecken på vem som har beställt målningen. Urbanus VIII hade blivit påve år 1623 och redan samma år hade brorsonen utsetts till kardinal. Två av påvens brorsöner blev kardinaler.

Flodgudarna symboliserar Tiber och Arno. Tiber känner man igen från varginnan, Romulus och Remus vilka alla hör ihop med myten om hur Rom grundades. I det andra nedre hörnet av målningen finns ett lejon som symboliserar Florens, vilket tyder på att den andra flodguden är Arno.

Enligt Westergård har damen tolkats som en kombination av den romerska gudinnan Minerva och Italiens personifikation. Målningen representerar bland annat Rom, påvemakten och den katolska kyrkan. Den var länge i Palazzo Barberini men i slutet av 1800-talet köptes den på en auktion av Wolfgang Helbig och kom den vägen till Villa Lante. När Villa Lante köptes 1950 av Helbigs son Demetrio Helbig med stöd av Amos Anderson för att bli säte för Finlands Roministitut, visste man inte vad konstverket var för något. År 1958 identifierade en fransk konsthistoriker, Jacques Thuillier, konstverket som en målning av Valentin de Boulogne.

Allegori över Italien av Valentin de Boulogne. (Foto: Alessandro Vasari)

Intendent Ira Westergård kommer att hålla en föreläsning om konstverket på finska för allmänheten den 13 september klockan 18 i museets seminarierum, Bulevarden 40 i Helsingfors. Inträdet är fritt.