Fico har lett Slovakien redan tidigare. Han var landets premiärminister 2006-2010 och 2012-2018. Senast avgick han som premiärminister efter omfattande demonstrationer som följde mordet på den oberoende undersökande journalisten Ján Kuciak.

Redan under sin första period som premiärminister talade Fico om slavisk solidaritet och ville ha närmare relationer till Ryssland.

Nu har världsläget ändrats såtillvida att Ryssland har inlett ett anfallskrig mot Ukraina och Ficos slaviska solidaritet verkar inte omfatta ukrainarna. Tvärtemot har han fört en hårdare kampanj än tidigare både mot EU och Nato och har talat om att upphöra med stödet till Ukraina.

När Fico grundade Smer, hette partiet Riktning – Tredje vägen. Men tredje vägens socialdemokrati i stil med Tony Blair blev mindre trendigt allteftersom och man ersatte helt enkelt ”tredje vägen” med ”socialdemokrati” i partiets namn.

Redan under kommunisttiden arbetade Fico på justitieministeriet i Tjeckoslovakien som expert på straffrätt. I sin ungdom var Fico medlem av kommunistpartiet. I början av Slovakiens självständighet på 1990-talet verkade Fico i kommunistpartiets arvtagare Demokratiska vänsterpartiet som anslöt sig till både Europeiska socialdemokraterna och Socialistinternationalen.

Redan under Ficos första period som president uteslöts Smer tillfälligt från den socialdemokratiska gruppen i Europaparlamentet, i och med att Fico beslöt att bilda en koalitionsregering med ett extremhögerparti.

För de europeiska socialdemokraterna har Ficos Smer varit under årens lopp ett rätt så besynnerligt parti att ha med.

Tjeckiens president Petr Pavel sade före valet att en seger för Fico kunde skada relationerna mellan Tjeckien och Slovakien.

Medan Fico senast var premiärminister på 2010-talet, ratificerade bl.a. Finland Istanbulkonventionen, dvs. Europarådets konvention om förebyggande och bekämpning av våld mot kvinnor och av våld i hemmet. Slovakien hade undertecknat konventionen år 2011 när Fico var i opposition men han lyckades förhindra ratificeringen av konventionen. Motståndet mot Istanbulkonventionen har varit en av Ficos profilfrågor sedan länge.

Ficos vinnande valkampanj hade en mycket tydlig homofobisk, och transfobisk, underton.

Särskilt hårt angrep Fico Michal Šimečka som leder det socialliberala partiet Progressiva Slovakien (PS) som kom på andra plats med 18 procent av rösterna. I en kampanjvideo för Smer uppträder en gestalt som ska föreställa Ficos progressiva rival med en regnbågsflagga runt sig, med en osäkerhet gällande vilken toalett han ska besöka i en skola.

– Medan den progressiva Misho idag bestämmer sig huruvida han är en pojke, en flicka eller en helikopter, är det för oss oacceptabelt med genusideologi i skolorna och äktenskapet är en unik förbindelse mellan en man och en kvinna, säger Fico i videon.

Slovakiens nuvarande president Zuzana Čaputová har sin bakgrund i det progressiva socialliberala partiet PS.

På tredje plats kom Hlas eller Röst – Socialdemokrati med närmare 15 procent av rösterna. Hlas är ursprungligen en utbrytargrupp ur Smer och partiet leds av Peter Pellegrini som var Slovakiens premiärminister 2018-2020. Pellegrinis namn har förekommit i korruptionsundersökningar men han bedyrar sin oskuld. Även Pellegrinis parti är till namnet socialdemokratiskt och Hlas förväntas kunna ingå i en koalitionsregering ledd av Fico. Mellan 2016 och 2018 var Pellegrini biträdande premiärminister i Ficos regering och på den tiden hörde Pellegrini ännu till Smer.

Tillsammans med nationalistpartiet SNS skulle Smer och Hlas ha en knapp majoritet i det nya parlamentet. Smer får 42 mandat, Hlas 27 och SNS 10 mandat, alltså sammanlagt 79, när 76 mandat krävs för en majoritetsregering. SNS kom på sjunde plats med mindre än sex procent av rösterna.

Ifall Fico blir premiärminister och han lyckas genomdriva en sådan utrikespolitisk linje som han har lovat i sin kampanj, är valresultatet framför allt en seger för Vladimir Putin och Ryssland. Då skulle Slovakiens president och premiärminister ha väldigt olika åsikter om utrikespolitiken fram till presidentvalet 2024.

President Čaputová meddelade i juni att hon inte tänker kandidera till omval i presidentvalet som kommer att hållas senast under våren 2024.

Fico har än så länge inte uteslutit en kandidatur i presidentvalet. Som sittande premiärminister förlorade han i andra omgången av presidentvalet 2014 mot Andrej Kiska som kandiderade som obunden. Den gången fick Fico 40,6 procent av rösterna mot 59,4 procent för Kiska.