På måndag eftermiddag var deadlinen för att ställa upp i det brittiska Konservativa partiets ledarskapsval. Sex konservativa ledamöter har anmält sitt intresse: Priti Patel, Robert Jenrick, James Cleverly, Kemi Badenoch, Tom Tugendhat och Mel Stride. De sex ledamöter som har ställt upp speglar ganska långt den interna krisen i partiet mellan en traditionell nationalistisk center och en nypopulistisk höger, vilket innebär att resultatet kan permanent ändra på partiets identitet.

Hur går det till?

Efter att nomineringarna bekräftades på måndagen, påbörjade kandidaterna sina kampanjer för fullt. Det brittiska underhuset är för tillfället på sommarsemester, vilket get kandidaterna en perfekt möjlighet till att fokusera all sin energi på kampanjstrategi, marknadsföring och att söka stöd från partikollegor.

Den 4 september sker de två första omgångarna där den minst populära kandidaten i vardera omröstning faller ut. I dessa röstar endast parlamentsledamöterna. De fyra som blir kvar i valet har sedan en till månad på sig att driva kampanj innan den konservativa partikongressen vid månadsskiftet där de får en chans att tala direkt till partimedlemmarna. Den 9-10 oktober väljer ledamöter de två sista kandidaterna, som deltar i en valomgång där alla partimedlemmar kan delta. Medlemmar kan rösta via nätet mellan den 15 och 31 oktober.

På grund av Liz Truss rekordkorta period som premiärminister valdes partiledaren senast utan att medlemmarna alls behövde rösta. Rishi Sunak hade kommit på andra plats i partivalet bara några månader tidigare och efter att Penny Mordaunt drog sig ur valet var han till slut den enda ledamoten som ställde upp.

Det finns för- och nackdelar med båda dessa processer. Den längre är betydligt mer demokratisk och kan leda till en ledare som folket vill rösta på, istället för någon som partiledningen föredrar. Däremot kan en längre valprocess ge rum för interna debatter i partiet som betonar kontrasten som finns mellan de kandidaterna med mycket stöd på gräsrotsnivå och de som är populära inom partietablissemanget.

Vem är kandidaterna?

Priti Patel är möjligtvis den mest högerinriktade kandidaten som deltar i valet. Patel har lovat att utvidga mängden inflytande som gräsrotsrörelsen har i partiet och att ge mer makt åt partimedlemmarna. Hon var Storbritanniens inrikesminister mellan 2019 och 2022 under Boris Johnson och minister för internationell utveckling under Theresa May 2016-2017. Under sin tid som en del av Johnsons regering antog hon en hård linje mot invandrare och var bland de första som diskuterade möjligheten till att skicka invandrare utomlands till bland annat Rwanda. Detta blev senare grunden för den kontroversiella “Rwandaplanen”. Hon är ledamot för Witham, ett distrikt i sydöstra england, där hon vann sitt mandat med över 5000 röster.

Robert Jenrick är en ledamot som har blivit allt mer höger under de senaste åren. Han röstade mot brexit och har haft ett stort fokus på att motverka antisemitismen i landet. Sedan 2014 har han varit parlamentsledamot för Newark i Nottinghamshire och blev 2021 statssekreterare för bostäder, samhällen och lokala myndigheter under Johnson. Hans fokus har under senare år blivit invandringsfrågor, då han fick positionen som invandringsminister mellan 2022 och 2023. Han avgick i december eftersom han ansåg att Sunaks Rwandaplan inte gick tillräckligt långt i att motverka invandringen. Hans mandat är nästan lika säkert som Patels, då han vann i juli med 3672 röster.

Kemi Badenoch anses för tillfället vara en valets främsta föregångare. Trots sin relativt korta karriär som ledamot (hon blev invald 2017) för Saffron Walden i Essex, skapade hon en tydlig identitet för sig själv som kvinno- och jämställdhetsminister under Sunak. Badenoch uttalade sig starkt om att kön ska grunda sig i biologin och ville att det skulle reflekteras i definitionen på vad en kvinna och man är i lagstiftningen. Hon är väldigt populär på en gräsrotsnivå och kan tänkas vinna i den sista omgången ifall hon klarar sig så långt. Hennes kampanj har dock börjat med en stark offensiv mot tidigare konservativt ledarskap som kunde tåla “otäck identitetspolitik”, vilket kan förolämpa precis de ledamöterna som hon nu söker stöd från.

James Cleverly tillhör partiets etablissemang på många sätt och var även partiets biträdande ordförande 2018-2019. Sedan 2022 har han varit både utrikes- och inrikesminister, då han ersatte Suella Braverman och tog över utförandet av Rwandaplanen. Han är ledamot för Braintree, också i Essex, som han vann med över 3000 röster i juli trots att flera var skeptiska till att han skulle kunna behålla sitt mandat. Han röstade för brexit, men har försökt pitcha sig själv som en förenande kraft och vill vinna tillbaka befolkningens tillit. Däremot kan hans framgång försvåras av sin starka koppling till Sunaks misslyckade regering.

Tom Tugendhat hör till partiets mer centristiska ledamöter. Han röstade mot brexit och har tidigare stött Storbritanniens medlemskap i Europakonventionen. Däremot har han under kampanjen uttryckt en vilja att lämna konventionen ifall den inte längre är gynnsam för britter. Tugendhat är ledamot för Tonbridge, ett distrikt han har vunnit sedan 2015. Som fokus har han ofta haft utrikesfrågor och förhåller sig särskilt negativt till Storbritanniens förhållande med Kina. På grund av sina uttalande sanktionerades han 2021 av Kina och förbjöds från att besöka landet eller ha officiella affärer med kinesiska medborgare och anläggningar.

Mel Stride har kanske minst chans att ta hem segern i valet. Han vann sitt mandat i Central Devon med bara 61 röster och uppenbarade sig ofta i media under parlamentsvalkampanjen för att stödja Sunak. Stride har haft få viktiga poster inom regeringen, men har istället valt att betona sina administrativa och förenande uppdrag. Han var till exempel det brittiska underhusets ledare 2019 och satt som ordförande för Treasury Select kommittén, ett utskott vars ansvar det är att sköta utgifter, administration och policy för Storbritanniens finansministerium.

Hur kan resultatet påverka landets politiska arena?

Den existentiella frågan efter en så rejäl förlust i parlamentsvalet blir om partiet ska rikta sig högerut eller försöka omprofilera sig närmare centern. Då Keir Starmers Labour har hållit sig allt närmare centern för att minska på statsskulden, kan det löna sig för de konservativa att utnyttja högern för framtida valframgång.

På en gräsrotsnivå finns det stort stöd för de kandidater som använder sig av kulturkrigsretorik och placerar invandring som den centrala frågan i kampanjen. De konservativa kan sikta på att locka tillbaka de som röstade för Nigel Farages Reform UK, ett parti som bara fick fem ledamöter i parlamentet men kom på andra plats i 98 valdistrikt, vilket drog röster från de konservativa som annars skulle ha kunna ta hem segern. Detta verkar också mera sannolikt då partiet igen låter medlemmarna bestämma i valets sista omgång. 2022 hade Sunak större stöd bland ledamöter, men Truss (som var mera högerinriktad) vann bland medlemmarna.

Faran med en högerkandidat är dock ohållbar och kontroversiell politik, som ledde bland annat till kaoset i Johnsons regering samt Liz Truss ökända mini-budget som orsakade stor skada i den brittiska ekonomin 2022. Det kommer antagligen att bli en svår kampanj för alla kandidaterna och resultatet kan rädda eller göra mera skada för de konservativas politiska relevans.