När det begav sig år 1921 fanns det inte någon rättvisa för offren och deras anhöriga att tillgå. Den 1 juni 2021 kommer president Joe Biden att besöka staden där den hundra år gamla massakern fortfarande spökar i bakgrunden. Ett påstått övergrepp i en hiss var vad som angavs som orsak för att mobben samlades för att ta kål på stadens afroamerikanska befolkning.

I Tulsas Drexel Building hade en 19-årig afroamerikansk skoputsare, Dick Rowland, försökt gå in i en hiss för att ta sig till en våning där det fanns en toalett segregerad enligt ras som afroamerikaner kunde besöka. Sarah Page, en 17-årig vit hissoperatör, skrek och försvann från platsen. Historikern Scott Ellsworth, som har skrivit boken Death In A Promised Land om massakern, antar att Rowland halkade när han var på väg in i hissen och tog i Pages arm, vad som fick henne skräckslaget att fly från hissen. Hur som helst hade Page själv framfört ingen som helst anklagelse om våld mot Rowland. De vita tulsabor som organiserade mobben talade om händelsen som en våldtäkt som skulle hämnas på stadens afroamerikanska befolkning i sin helhet.

Ungefär 300 personer fick sätta livet till när mobben gick mycket systematiskt tillväga. Det exakta antalet offer lär aldrig blir känt och ungefär 1 000 personer miste sina hem. Mobben gjorde sig också skyldig till våldtäkter. Att Greenwood flygbombades av de vita rasisterna säger något om hurpass väl anfallet mot The Black Wall Street hade planerats. Ännu hundra år senare försöker man identifiera offer som kastades i anonyma massgravar.

Medan de lokala myndigheterna ansåg att den vita befolkningen var oskyldig till vad som länge kallades raskravaller, var president Warren G. Harding chockad av vad han fick höra om händelserna i Tulsa. Han sade att han hoppades att något sådant aldrig mer skulle ske i USA och bad landets kongress att godkänna en lag mot lynchningar som sedan inte gick igenom.

1996 när det hade gått 75 år sedan massakern, instiftades en kommission som kom med en rapport år 2001 som rekommenderade att ersättningar skulle betalas till överlevarna och deras anhöriga. Det är något som de ännu idag kämpar för.

Inför kongressen framträdde Viola Fletcher, 107, hennes bror Hughes Vann Ellis, 100 samt Leslie Benningfield Randle, 106, vilka är ännu kvar av överlevarna. Fletcher berättade att hon hade kommit för att söka rättvisa.

– Jag har genomlevt massakern varje dag. Vårt land må glömma den här historien men jag kan inte. Jag vill inte och inte de andra överlevarna heller.  Och inte heller våra efterkommande, sade Fletcher.

Greenwood var ett område i snabb utveckling efter första världskriget. Överallt i USA hade många afroamerikaner fått ökat självförtroende efter att fått tjänstgöra i kriget och som motreaktion växte Ku Klux Klan och andra rasistiska organisationer på 1920-talet.

För många vita var det outhärdligt att affärerna gick bra i Greenwood. En minoritet av afroamerikanerna som bodde där var välbärgade men tanken på välbärgade afroamerikaner var något som rasisterna inte kunde tåla. Det har också spekulerats i att ekonomiska intressen som planer på järnvägsbygge kan ha legat bakom terrorn som utraderade en stadsdel nästan i sin helhet. Greenwoodbornas hem, kyrkor och affärslokaler brändes ner och flygbombades. Det har många i USA inte vetat om men nu, 100 år senare, blir Tulsas blodiga historia allmänt känt på ett annat sätt än förr.