– Jag studerade till samhällspedagog vid yrkeshögskolan Humak och hade tänkt skriva mitt examensarbete om ett fackföreningsrelaterat tema. Sedan skrev jag ändå en essä om hatprat för en kurs och mitt i allt kom fram till att jag ville skriva examensarbetet om det i stället.

Hellman säger att hatprat är ett tema som det har forskats om i politiken men forskningen fokuserar på de mer namnkunniga politikerna. Hon ville fokusera på organisationsarbetet på gräsrotsnivå.

Fenomenet är bekant för henne personligen. Hon höll tal för pälsnäringsförbud på partikongressen 2020 i Tammerfors. När hennes tal visades via nätet fick hon en bredare publik än bara de närvarande på kongressplatsen. SDP:s nya linje blev att man är för att lägga ned pälsnäringen efter en övergångsperiod. Då fick Hellman hotelser i stil med att ”det kan hända att du hittar dina katter döda”.

– En del av de som kom med hotelser var människor med egen bild och profil. Politisk aktivism kan leda till en sådan här reaktion. Jag gjorde ingen brottsanmälan eftersom jag inte ännu förstod hur man borde bemöta ett sådant här beteende. Jag är ingen känd politiker och ändå kunde det gå så här.

Frågan om pälsnäringen var så pass infekterad vid den tidpunkten även inom partiet att en del av det aggressiva bemötandet kom från egna partikamrater. Hellman är för en öppen och saklig debatt om svåra frågor både inom partiet och ute på valfälten men det gäller att hålla debatten just i sakfrågor.

Att ha upplevt hatprat själv var en sak som fick Hellman att intressera sig för temat. När det gällde att skriva examensarbetet var det lämpligt att göra en ordentlig avgränsning av forskningsobjektet.

– Det var naturligt att välja Helsingforsdistriktet och examensarbetet var dessutom ett beställningsarbete för partidistriktet. Jag kom överens om saken med distriktets verksamhetsledare Tuomas Finne och skred till verket med en frågeformulär riktad till partidistriktets medlemmar.

Rätt många av de som svarade på Hellmans frågor upplevde att de inte hade mött hatprat men att de inte heller kunde känna igen vad som exakt är hatprat.

– Människorna är inte medvetna om vad som är acceptabelt. En del tycker att det är normalt med hatprat. I och med att hatprat inte har definierats i lagstiftningen uppstår också frågan vad som är inom sådana gränser som kan accepteras. Det finns andra termer som kan tillämpas som hets mot folkgrupp, ärekränkning och olaga hot.

– Många har alltså inte mött hatprat eller känt igen det. En del svarade att de inte hade varit så aktiva i sin politiska verksamhet eller inte pratat så aktivt om politik. Sedan kunde man få ett svar att någon trodde att som vit heterosexuell man hade man inte blivit utpekad. Det är så att hatprat riktas oftare mot sexuella och könsminoriteter, etniska och religiösa minoriteter samt kvinnor. De unga råkar ut för det oftare men det gör en större skillnad om man är kvinna.

I hela materialet hade 33 procent av männen känt igen att de hade råkat ut för hatprat medan av kvinnorna var det en majoritet, hela 57 procent.

– Sådana här siffror är likadana som i de bredare undersökningarna som har handlat om namnkunniga politiker, påverkare och forskare. Män möter också annorlunda hatprat än kvinnor. För dem brukar de aggressiva reaktionerna riktas mot deras politiska åsikter. För kvinnor handlar det ofta om deras kön, utseende och ålder, vilket gör det mer personligt för dem.

Hatprat som fenomen är gammalt och man har byggt fiendebilder hur länge som helst och spridit lögnaktiga påståenden om folkgrupper och minoriteter.

– Förintelsen är det värsta exemplet och historiskt sett har det ofta varit en religiös grupp som har drabbats. Fenomenet är inte nytt och det är inte en sådan sak som har bara med den digitala omgivningen att göra. Som sagt kan detta ske också inom det egna partiet. Det är svårare att känna igen när det är någon av de egna som angriper t.ex. ens kön eller ålder. Ett typiskt exempel är när man diskuterar stadsplaneringsfrågor och någon partikamrat kan uttrycka sig nedsättande med hänvisning till ens ålder. En saklig debatt hör till politiken och man ska finna kompromisser genom att vädra motsättningar i sakfrågor.

Enligt Hellman gäller det att hålla sig till fakta och avstå från personangrepp.

– Hatprat är inte bara det att man skriker aggressivt. Också lugnt prat kan vara hatprat. Det kan också vara ett mem som man använder för att hetsa mot någon. Riktade trakasserier är en viktig del av fenomenet.

Hellman hoppas på ytterligare forskning inom området. Hon tänker speciellt på vänstersinnade ungdomar och kvinnor, i hur hög grad drabbas de?

– I den här kontexten är SDP ett vänsterparti och Helsingfors är Finlands huvudstad samt landets folkrikaste stad.

Hon menar att det kan skilja sig från mindre orter där det kan vara svårare att angripa grannen med osakligheter.

En viktig slutsats med Hellmans examensarbete är att människor avstår från politisk verksamhet för att de har råkat ut för hatprat.

– En del blir rädda, känner sig ångestfyllda och blir ledsna, medan en del blir så irriterade att det ger dem styrka i att arbeta vidare. Det förekom lite oftare hos kvinnorna att de fick kampanda av att ha blivit utsatt för hatprat. För männens del var frustration en mer typisk reaktion eller att de kände sig roade, medan de kände starkare känslomässiga reaktioner mindre ofta. Det här hänger ihop med att kvinnor oftare utsätts för personliga påhopp och hatprat har en betydelse för det politiska organisationsarbetet och de människor som utför det.

– Valarbete spelar en oerhört stor roll om vi tänker på det politiska fältet, oavsett om det handlar om att möta människor på gator och torg eller kommunikation med dem via sociala medier. Om någon upphör med den politiska verksamheten på grund av hatprat, då har det en betydelse för valresultat.

Hellman påpekar att man kan skrida till åtgärder i det politiska organisationsarbetet för att förhindra en sådan reakion.

– Det gäller att känna igen att det här är något som händer och fatta beslut om saken. Hatprat borde definieras som ett brott i Finlands lag. Hatprat kan leda till våld, förföljelse, till brott som riktar sig mot hälsa, liv och egendom. Att stifta en lag är en sak men man borde också kunna komma överens om spelreglerna för det interna pratet i det politiska organisationsarbetet.

– Man måste kunna dra en gräns för hur man får tala till en annan människa när man använder sig av partiets kanaler, oavsett om det handlar om officiella eller inofficiella kanaler. Det gäller att utbilda medlemskapet så att man vet vad som är hatprat för hatprat har ingen plats i politiken.

En viktig sak är att ha människor i partiets tillställningar som följer med och observerar, så att de kan ingripa om något händer.

– När någon kom och skrek till partiets tält i riksdagsvalet, uppstod det situationer som det var svårt att gå ifrån.

När det gäller riktade trakasserier berättar Hellman om högeraktivister, bland annat sannfinländare, som kom till partiets tält för att filma.

– De frågade helt huvudlösa frågor och delade videor till Twitter. Sedan kunde stormen efter sådana videor pågå i flera dagar på sociala medier. Därför gäller det att utbilda kandidater och deras stödgrupper. Partiet borde ta ansvar, inte enbart för de namnkunniga politikerna utan även för gräsrötterna. I öppna tillställningar kan kvinnor oftare råka ut för hatprat och det borde man vara medveten om. Det gäller att ingripa på ett fredligt sätt så att situationen inte eskalerar och det är viktigt att kunna gå ifrån en sådan situation. Jag har själv mött människor som har uppfört sig på ett hotfullt sätt.

Hellman understryker att man behöver en kanal uttryckligen för dessa frågor, så att gräsrötterna kan få stöd och kunna anmäla situationer där de råkar ut för hatprat.

Inom Helsingforsdistriktet har hon hållit ett diskussionstillfälle om undersökningens resultat och hon besöker gärna partiavdelningar som vill diskutera hatprat.