– Det är tredje delen i vår trilogi. Jag tycker väldigt mycket om att göra trilogier eller serier och den här trilogin heter Känslor och politik, berättar Annika.

Trilogins första del heter Verdrängen, Verdrängen, Verdrängen och den andra delen heter Obsessions. Nu är det alltså dags för Pleasure. Som man kan höra från rubriken handlar den första delen om att förtränga saker och ting och den andra delen handlar om obsessioner, besattheter.

– Vad är det som är politiskt med Pleasure? Det är ganska mycket tycker jag, säger Annika. Hon menar att pleasure, dvs. njutning, lust, är en känsla men också ett förhållningssätt till att vara i världen.

– Kan man vara på ett trevligt sätt i världen? Det är utgångspunkten till det stora temat. Vi tar alltid ett stort tema, nu är det njutning, lust, och funderar på det. Tidigare har vi haft sådana teman som underhållning och ekonomi, rätt olika saker. Vi spånade kring begreppet och sedan har vi gjort en väldigt underhållande föreställning, en resa med mycket sånger och musik.

Pleasure har redan haft världspremiär i Stuttgart i Tyskland på Theater Rampe som är Oblivias samarbetspartner.

– Premiären var i slutet av januari och sedan har vi turnerat i Tyskland och Österrike och nu kommer vi till Finlandspremiären. Det har varit jätteroligt att visa den på olika håll och premiären gick jättebra. Därefter var vi i Salzburg och så var vi i Bremen och Berlin.

I huvudstadsregionen har Oblivia inte uppträtt i tre år.

– Vi bor ju här och har var bas här men corona har förstört en del av planerna. 2021 var vi i Tammerfors, men inte i huvudstadsregionen, konstaterar Annika.

– Vi hade en opera, Obsessions, i samarbete med två tyska operahus i Wuppertal och i Bremen. Det kunde vi jobba på under covidtiden så det var inte så illa för oss men premiären blev lite uppskjuten.

Sättet att arbeta är alltid kollektivt för Oblivia.

– Vi börjar från vårt stora tema och sedan improviserar vi fram. Det är framför allt Timo Fredriksson som har varit med från början och vår gäst Juha Valkeapää och jag som har satt ihop grunden för den här föreställningen. Sedan kom musikerna Gabriela Lesch och Thilo Ruck, båda från Stuttgart, med och Yiran Zhao som är vår kompositör. Hon arbetade fram musiken fast vi har själv skrivit de flesta sångerna.

Processen med att välja just Juha Valkeapää till gäst var rätt enkel.

– Vi känner varandra sedan tjugo år tillbaka. Vi tänkte att det skulle vara trevligt att ha en gäst och arbeta från Helsingfors så kom vi att tänka på Juha. Så frågade jag honom för att vi inte har arbetat tillsammans tidigare. Nuförtiden har vi nästan alltid gäster och det är inte lätt att hitta en samarbetspartner för att vi har ett ganska speciellt sätt att vara på scen.

Föreställningen arbetas fram av personer med olika modersmål och sedan fungerar engelskan dessutom som ett gemensamt språk.

– Vi har jobbat på svenska och finska men för det mesta är vårt arbetsspråk engelska. Vi har jobbat så i tjugotre år. Vi är alltså fyrspråkiga: tyska, svenska, finska och engelska. Alla språk är alltid närvarande. Språk är något väldigt viktigt för oss fast en del föreställningar har inte ens en text, berättar Annika.

– I Pleasure kommer allt genom sånger, sångtexter i olika genrer. Där finns punksånger och där finns ballader och det finns allt möjligt.

Genrerna är något som bara kommer till beroende på vad som känns lämpligt för ändamålet.

– Vi skriver sångerna väldigt snabbt, vi gör det alltid när vi övar. De här sångerna skrev vi på en vecka och sedan bearbetade vi dem, avslöjar Annika.

– Man kan säga allt möjligt och man kan sätta in en massa intertextuella saker. Punk skulle definitivt vara med för energins och ilskans skull och den har varit en viktig del av mitt liv redan på 1980-talet.