“Min semester är snart slut och jag har inte fått något vettigt gjort”.

Känner du igen dig i den frasen? Det gör jag. I många år trodde jag att semestern var till för att göra allt man inte annars hunnit med under året. Utöver det borde jag ha planerat in någon resa och bo på hotell, ordna grillfest, besöka en festival och så vidare. Då semestern var över och jag inte orkat göra allt som jag ansåg att jag borde ha hunnit med, kände jag mig både värdelös och stressad. Att återvända till jobbet med en högre ångestnivå än då jag gick på semester är inte sunt. Tyvärr är jag inte ensam om att en gång ha känt så här.

När jag gick i skolan var sommarlovet den tidpunkt på året som jag och mina skolkamrater längtade extra mycket efter. Att för ett par månader få slippa tidiga morgnar, griniga lärare, läxor och andra måsten fick det att kittla i magen och rycka i mungiporna. Då skoldörrarna öppnades efter skolavslutningen var vi som vilda kor på grönbete. Istället för gräs fick vi dock oftast en glass att mumsa på innan det var dags att söka sig hemåt.

Jag minns mina sommarlov som lyckliga. De bjöd oftast på en eller två utfärder med hela familjen till en nöjespark eller ett zoo och ibland åkte vi även ut till vår sommarstuga där vi ibland tog båten ut på havet för att lägga nät och fiska. Det mesta av tiden spenderades dock hemma, i trädgårdslandet eller cyklandes runt omkring i byn, antingen på egna äventyr eller för att träffa en kompis. Aldrig hade jag trott att det idylliska sommarlovet skulle gå från “den blomstertid nu kommer med lust och fägring stor” till ett maratonlopp för att hinna med alla de hundra saker som man borde göra under sin lediga tid för att sedan nästan längta tillbaka till de mer lättsamma vardagliga rutinerna. Vart tog barnet i mig vägen?

Sedan jag blev förälder har jag dock lärt mig ett och annat av min dotter. Det som fick mig att sakta ner var då jag upptäckte hur nöjd hon är över det lilla. Hennes förmåga att leva i och ta vara på stunden i nuet får mig att inse hur invecklat vi vuxna ofta gör det för oss själva. Det är så lätt att fastna i FOMO (fear of missing out) fällan; både för egen del men även för sina barns del. Som förälder vill man sitt barns bästa och ibland kan man fastna i tron att detta betyder att man bör ge dem saker och upplevelser fem dagar i veckan. Men så är det inte. Oftast nöjda med att få vara hemma, ta det lugnt och upptäcka saker i sin närmiljö. Trots att jag i år enbart hade en tre veckor lång semester har jag aldrig känt mig så här utvilad tidigare. Det som skiljer detta år från så många andra i mitt bagage, är att jag för en gångs skull lät dagen bära mig istället för tvärtom.

Om det är något jag lärt mig under mitt 4-åriga föräldraskap är det att se till mitt inre barn och fråga: Vad var det som gjorde mig lycklig som barn? I de flesta fall är det varken prylar eller resor som dyker upp först i minnet utan de lugna och glada stunderna jag fick spendera med min familj hemma i tv-soffan eller runt köksbordet. Kanske det är dags att vi vuxna försöker vårda vårt inre barn lika mycket som vi försöker vårda våra barn. Jag tror att både du själv och dina barn kommer att tacka dig.