Kanske det mest anmärkningsvärda med debatten var skillnaden till de större partierna när det gäller Finlands medlemskap i Nato.

Åtta av de minsta partierna, en majoritet av dem, är emot Nato.

Ett av dem är faktiskt ett parti som har en enmansgrupp i riksdagen, Makten tillhör folket, och i riksdagen har Ano Turtiainen varit den mest högljudda Natomotståndaren. Han deltog inte själv i debatten där partiet företräddes av partisekreterare Marko Hiltunen. Turtiainen har profilerat sig som särskilt Rysslandsvänlig. Medan Hiltunen företrädde partiets linje som innebär nära handelsrelationer till Ryssland och inget fördömande av Rysslands aggression i Ukraina, nekade han att partiet får stöd från Ryssland.

Turtiainen blev invald från Sannfinländarnas lista i valet 2019 och därför är hans parti utanför de debatter som ordnas för riksdagspartierna.

Hiltunen höll inte särskilt hög profil i debatten och partiets chanser att få en riksdagsledamot är små. Men ändå har Makten tillhör folket en riksdagsledamot och partiets förhoppningar hänger helt och hållet på att få Turtiainen återvald från Sydöstra Finlands valkrets. Att valkretsen tappar ett mandat minskar ytterligare Turtiainens chanser. Hiltunen hävdade i debatten att partiet sätter Guds lag i främsta rummet.

Bland de minsta partierna är inte Natomotståndet begränsat till Turtiainens parti. Om Turtiainen och hans gäng motsätter sig stödet till Ukraina, har det nyfascistiska partiet Blåsvarta rörelsen en annan linje. Partiordförande Tuukka Kuru anser att det gagnar Finland om Ukraina klarar sig bra i kriget och därför förtjänar landet allt stöd, men han är absolut emot ett Natomedlemskap för Finlands del. Kuru är nämligen av den åsikten att Nato grundades efter andra världskriget för att undertrycka extremhögern och fascismen i Europa. En sådan allians vill han inte att Finland går med i. Kuru var tidigare en ungdomspolitiker för Sannfinländarna i Lappland men han uteslöts ur partiet på grund av en öppet etnonationalistisk agenda.

Finska Folket Först är ett tredje parti som hör till den yttersta högerkanten. Partiet har fört en tynande tillvaro de senaste åren. Riikka Salmi efterträdde Marco de Wit som partiordförande år 2019. Eftersom de Wit inte ville avlägsna sig frivilligt, fick ordförandevalets resultat fastställas av en domstol. Salmi gjorde det klart i de minsta partiernas debatt att hennes parti säger nej till Nato och vill ut ur EU.

När Riikka Purra vann Sannfinländarnas partiledarval 2021, hävdade anhängarna av Ossi Tiihonen valfusk. Tiihonen är stadsfullmäktigeledamot i Lojo och har grundat ett nytt extremhögerparti, Frihetsalliansen. Som Frihetsalliansens ordförande höll Tiihonen en mycket hög profil i de minsta partiernas debatt och det är fullt möjligt att Frihetsalliansen når det största röstetalet av de små extremhögerpartierna. Det är ändå mycket svårt för dem att få en riksdagsledamot. Tiihonen ställer upp i Nyland där Sannfinländarna har varit i medvind och de små marginella rörelserna har svårt att göra sig gällande trots att tröskeln blir relativt låg när Nyland har flest riksdagsledamöter. Hans parti har en mycket hård linje i motståndet till EU och Nato.

Tiina Sandberg är generalsekreterare i Finlands kommunistiska parti. Även för henne är Natomotståndet en självklarhet. Hon vill nämligen att Finland ska vara en fredens stormakt. Stödet till Ukraina motsätter sig Sandberg av den orsaken att kriget förlängs i onödan, vilket är dåligt ur en fredlig synpunkt. Extremhögerpolitikern Tiihonen sade att han håller med kommunisterna i den frågan.

Kristallpartiet företräddes av Juho Lyytikäinen och han kom med några av de mest Rysslandsvänliga åsikterna. Enligt honom är de globala eliterna skyldiga till kriget i Ukraina. I stället för stöd till Ukraina menade han att Ukraina bör förhandla med Ryssland. Kristallpartiet är ett new age-parti med glädje, sanning och kärlek som partiets honnörsord. Att Nato inte passar in i partiets världsbild blev rätt så uppenbart.

Medborgarförbundet har en lång historia bland de EU-kritiska rörelserna i Finland och partiet har en negativ inställning till de politiska partiernas roll i det demokratiska systemet. I de minsta partiernas debatt företräddes partiet av Jorma Grönlund. Partiet grundades först på 1990-talet som Förbundet för det Fria Finland och hette senare Självständighetspartiet med utträde ur EU som partiets främsta mål. Partiets anor finns i den euroskeptiska presidentkandidaten Keijo Korhonens kampanj år 1994. I Natofrågan har partiet samma linje som de alltid har haft gentemot EU, de säger nej. Grönlund sade att när det gäller själva medlemskapet i Nato, håller han med vad Kristallpartiets företrädare hade att säga. Då hade Lyytikäinen påstått att västmakternas kupp i Ukraina förorsakade kriget.

Det åttonde av de minsta partierna som säger nej till Nato är Feministiska partiet som företräddes av partiets ordförande Emilia Taskinen. Om sex av de minsta partierna säger nej till både Nato och till fortsatt stöd till Ukraina, var Taskinen på samma linje som Blåsvarta rörelsens ledare Tuukka Kuru, alltså nej till Nato men ja till stöd till Ukraina. I frågan om rasism företräder Feministiska partiet och Blåsvarta rörelsen sedan diametralt motsatta åsikter. För Feministiska partiet är motståndet till strukturell rasism en av de största profilfrågorna i årets val, medan för Blåsvarta rörelsen är strukturell rasism hela poängen – de vill ha högre skatter och bättre finansierade välfärdstjänster, men enbart till vithyade etniska finnar. Feministiska partiets Taskinen lyfte fram det problematiska i att gå in i en militärallians med länder som Turkiet och Ungern.

Natoförespråkare finns det också bland de minsta partierna

I debatten deltog även fem lilleputtpartier som säger ja till Nato.

Av dessa är den mest betydelsefulla rörelsen partiet som tidigare hette Blå framtid. Affärsmannen Petri Roininen leder partiet och han har antagligen den bästa chansen av alla kandidater som tävlar för lilleputtpartierna. Partiet heter nuförtiden Korjausliike, ett namn som betyder ungefär “korrigering” men partiet har inget svenskt namn. Roininen är en av kandidaterna i ett valförbund i Helsingfors valkrets som har goda chanser att ta ett mandat nu när Helsingfors får ett mandat till jämfört med föregående valet. Kristdemokraterna och Centern har ingått valförbundet med honom och alla tre partier satsar hårt på att koncentrera rösterna åt toppkandidaten. Centerns riksdagsledamot Mikko Kärnä har bytt valkrets från Lappland till Helsingfors men opinionssiffrorna för Centern är mycket låga i Helsingfors. KD:s Mika Ebeling ligger därför bäst till att knipa det eventuella mandatet och KD har utomordentliga traditioner när det gäller att koncentrera rösterna till en kandidat inom ett valförbund. Ändå är Roininen något av en svart häst på samma lista dit även Centerns och KD:s röster kommer att räknas i Helsingfors. Roininen påminner något om Donald Trump och Silvio Berlusconi i det att han bygger sin kampanj på en hög profil inom affärslivet och inte på politisk erfarenhet. I Natofrågan är Roininen alltså för Nato och inte heller i stödet till Ukraina skiljer han sig från de flesta riksdagspartierna. Den korrigering som det finska namnet av partiet syftar på gäller en drastisk kursändring till höger i den ekonomiska politiken. Roininen påstår nämligen att välfärdsstaten har gått för långt och bör ersättas av en familjecentrerad stat. Familjevärderingarna som han företräder är konservativa.

Liberalpartiet är ett ultraliberalt parti som stoltserar med de hårdaste nedskärningslistorna. Partiordförande Lassi Kivinen har tidigare vunnit ett finländskt mästerskap i rugby för helsingforslaget Warriors. Inom utrikespolitiken tog han inte särskilt mycket utrymme i debatten. Partiet är för Nato och vill stöda Ukraina. Den ultraliberala rörelsen har splittrats i så många olika schatteringar att som skilda partier har de inte särskilt stora möjligheter i valet. Det är inom Samlingspartiet som tävlar om segern i riksdagsvalet som ultraliberala tänkare har de bästa chanserna att profilera sig politiskt och påverka politikens riktning.

Även Piratpartiet är för Nato och partiet företräddes av Pekka Mustonen från Joensuu som leder partiet. Partiet har försvagats på senare år och också de företräder en närmast ultraliberal politik. Platt skatt är en av partiets nyckelfrågor. I utrikespolitiken skiljer sig partiet inte nämnvärt från de etablerade partierna och chanserna till framgång i valet är små.

Petrus Pennanen var en av debattens mest framträdande gestalter. Han var tidigare Piratpartiets ledare och dess klaraste stjärna. I Helsingfors stadsfullmäktige blev han invald som pirat år 2017 men lämnade partiet 2019 och lyckades inte förnya mandatet i valet 2021. Eftersom han då var på samma lista som SFP i Helsingfors, blev han ändå den listans första suppleant. Pennanen grundade Öppna partiet. Pennanen är svårare att placera i det ultraliberala eller högerfacket som hans tidigare parti. Pennanen tror på teknologiska framsteg och enligt honom kan Finland med bl.a. kärnkraft bli lika rikt och framgångsrikt som Norge. När alla miljarderna strömmar in som han räknar med att teknologiföretagen kan håva in, blir inte nedskärningsbehoven särskilt påtagliga. Gemensamt med ultraliberalerna är att Pennanen vill ha ett företagsvänligt klimat. Pennanen och Öppna partiet står närmast för något slags teknologisk utopi. Medlemskapet i Nato är helt självklart för honom i och med att han anser att Nato är en allians av demokratier.

Det femte av de minsta partierna som tog ställning för Nato var Djurrättspartiet som företräddes av partiets ordförande Saana-Maria Majatie. Partiet är närmast en ensaksrörelse med fokus på djurrättsfrågan men i utrikespolitiken finns det inga stora skillnader till de etablerade partierna i Finland. Natomedlemskapet är rätt populärt.

Sammanfattningsvis var det åtta partier som säger nej till Nato och fem partier som säger ja till Nato i debatten. Generellt sätt säger de små extremhögerpartierna nej och de ultraliberala partierna ja. De ultraliberala partierna kan vara långt ut till höger i den ekonomiska politiken, men de är inte för fascism. Av de små extremhögerpartierna är det Frihetsalliansen som verkar ha kommit igång något starkare än Makten tillhör folket, vars framgång vilar helt och hållet på Ano Turtiainen. Korjausliike, före detta Blå framtid, har den bästa chansen av de minsta partierna i valet och de står och faller med partiets ordförande Petri Roininen i Helsingfors. Chansen han har beror helt och hållet på det att valförbundet han har ingått omfattar etablerade riksdagspartier. Ano Turtiainen har varit mycket vänligt inställd till Ryssland som riksdagsledamot och är en av de främsta motståndarna till Nato och förespråkarna för Finlands utträde ur EU. Om Petri Roininen lyckas bli riksdagsledamot, kommer han att profilera med helt andra frågor. Han har helt olika synpunkter på utrikespolitiken än vad de små extremhögerpartierna har.

Till en viss del liknar Roininen Harry Harkimo och Rörelse Nu i och med att även han representerar en rörelse som kretsar kring en enskild affärsman som erbjuder sig själv som en stark ledare och har egna pengar att föra kampanj med. Harkimo deltar i debatter med riksdagspartierna, eftersom han lyckades i valet 2019 med konststycket att ta ett nygrundat parti in i riksdagen och försvarar i årets val partiets enda mandat i Nyland. En stor skillnad är att Rörelse Nu har organisatorisk styrka att få en riksdagsledamot med egna krafter, med en viss sannolikhet även i år, medan Roininen har chansen enbart på grund av ett strategiskt valförbund med större partier.