Opinion

Debatt: Katastrofoptimism

Foto: Privat
Jan Tunér kallar sig katastrofoptimist.

Är det så att vi lever i den yttersta tiden? Världen krisar. Krig, svält, jordbävningar, pandemier, ekonomiska krascher, energikris, terrorism, självmordsattentat … Vuxna känner oro och ungdomar hopplöshet inför framtiden.

Jan Tunér

Arbetarbladet

 

 

Medan världseliten i World Economic Forum samlas bakom lyckta dörrar för att försöka lösa världens problem. Deras lösning kallas ”den stora återställelsen” (”The Great Reset” av WEF:s ledare Klaus Schwab) och ”innebär att människan fullständigt ska integreras med ett världsomfattande teknologiskt system”.

Politiska ledare, som till exempel USA:s förre utrikesminister Henry Kissinger, talar om en ny världsordning och agerar tillsammans med stormrika och inflytelserika personer för att verkställa ”hållbara” mål fram till år 2030. FN:s generalsekreterare António Guterres konstaterade den 7 juli 2020: ”De 17 målen för hållbar utveckling kräver inget mindre än en total omvandling av de finansiella, ekonomiska och politiska systemen som styr våra samhällen idag för att garantera allas mänskliga rättigheter.” (Launching the Decade of Action at a time of crisis).

Nyligen läste jag Agenda 2030:s 17 mål för hållbar utveckling. Målbeskrivningar som låter hur bra som helst vid en snabb och ytlig läsning. Enligt uppgift har alla länder åtagit sig att främja Agenda 2030. Allt detta ska vara förverkligat år 2030. Hur ska detta ske? Genom förhandlingar? Lagstiftning? Manipulation? Våld? Läs och begrunda!

  1. Utrota all form av fattigdom överallt.
  2. Utrota hunger, säkerställa matsäkerhet och förbättrad nutrition och förespråka hållbart jordbruk.
  3. Garantera ett hälsosamt liv och uppmuntra välmående för alla åldrar.
  4. Garantera en inkluderande, rättvis utbildning av god kvalitet och uppmuntra möjligheter till livslångt lärande för alla.
  5. Uppnå jämställdhet och förstärka alla kvinnors och flickors rättigheter och möjligheter.
  6. Garantera tillgång till och ett hållbart användande av vatten och sanitet för alla.
  7. Garantera tillgång till prisvärd, pålitlig, hållbar och modern energi för alla.
  8. Uppmuntra en fortsatt inkluderande och hållbar ekonomisk tillväxt, fullt och produktivt arbete och anständiga jobb.
  9. Bygga upp en hållbar infrastruktur, förespråka inkluderande och hållbar industrialisering och främja innovation.
  10. Minska ojämlikheter inom och mellan länder.
  11. Göra städer och mänskliga bosättningar inkluderande, säkra, motståndskraftiga och hållbara.
  12. Garantera hållbara konsumtions- och produktionsmönster.
  13. Utan dröjsmål agera för att bekämpa klimatförändringen och dess inverkan.
  14. Bevara och nyttja haven och marina resurser på hållbart vis.
  15. Skydda, återställa och uppmuntra till hållbar användning av ekosystemen på land, hantera skogen hållbart, bekämpa ökenspridning, stoppa och återställa landdegradering och stoppa förlusten av biologisk mångfald.
  16. Uppmuntra fredliga samhällen, tillgodose tillgång till rättvisa för alla och bygga effektiva, ansvariga och inkluderande institutioner på alla nivåer.
  17. Stödja verkställandet av hållbar utveckling i större utsträckning och återuppta det globala partnerskapet för hållbar utveckling. https://www.un.org/sustainabledevelopment/ https://sdgs.un.org/2030agenda

Detta låter väl bra? Visst kan man sträva mot dessa mål. Men de är omöjliga – enligt vad jag förstår – att förverkliga med tanke på människornas och nationernas egoism. Dock finns det kretsar i världseliten som till varje pris vill driva igenom detta – med alla tillbuds stående medel. Se ”Den globala statskuppen” av Johan Nordangård.

I den finstilta texten av FN:s agenda 2030 kan följande tolkas: Flytta alla medborgare bort från privat mark och till urbant boende. (De kan då bättre kontrolleras). Fatta politiska beslut som gagnar det ”större goda” över individernas. Drastiskt reducera användning av energi, vatten och vad som helst som minskar kolföroreningar. Använda byråkrati för att fatta övergripande beslut utanför de demokratiska processerna. Öka skatter, avgifter och föreskrifter. Förverkliga policies avsedda att reducera jordens befolkning.

Jordens bärförmåga har tagit slut. I augusti 2018 firades den Ekologiska skuldens dag för första gången. Det innebär att vi använder mera av jordens resurser än den hinner bygga upp . På ett år använder vi nu 1,7 jordar på ett år.  Vi lever nu på skuld. Hur ska allt detta sluta och när?

När man med alla medel vill förverkliga Agenda 2030 kommer det att sluta i katastrof. Ta till exempel att man vill minska jordens befolkning. Hur ska det gå till? Förhandlingar? Välfärd? Krig? Manipulation? Förutom länder drabbade av krig och svält börjar överdödligheten nu märkas i allt fler länder.

För ca 1993 år sedan samtalade Messias med sina efterföljare om världens slutscenario. De frågade honom privat:

– När ska det ske? Vad blir tecknet på din återkomst och den här tidsålderns slut? De fick genast svar, utan att Messias gav något datum.

– Se till att ingen bedrar er.  Många ska komma och säga: Jag är Messias, och de ska bedra många.Ni kommer att höra stridslarm och rykten om krig. Se då till att ni inte blir skrämda. Sådant måste hända, men det är ännu inte slutet.  Folk ska resa sig mot folk och rike mot rike, och det ska bli stora jordbävningar, svält och pest på den ena platsen efter den andra.  Men allt detta är bara början …

Två uppmaningar: Se till att ni inte blir skrämda! Se till att ingen bedrar er! Det gäller att veta vem man kan lita på och att känna till vad facit säger.

Jag bekänner mig som katastrofoptimist. Katastroferna kommer om man ser till människornas resurser. Alla mål i Agenda 2030 går inte att förverkliga, hur man än försöker. Jag är dock optimist och tror att fridsriket kommer. Riket som så många längtar efter. Det sker genom ett gudsingripande när Messias återvänder. Messias förutsade världshändelserna i vår tid – och han har lovat komma tillbaka. Både det ena och det andra verkar stämma. Därför är vi inte skrämda utan har hopp om en framtida värld fylld av fred och harmoni.

Dela denna artikel

Kommentarer

Artiklar kan kommenteras i ett dygn efter publicering. Använd ett sakligt och respektfullt språk: administratörerna förbehåller sig rätten att vid behov radera opassande kommentarer och förhindra skribenten från att kommentera vidare.

Sähköpostiosoitteesi

Demokraatti

päätoimittaja: Petri Korhonen
Lähetä juttuvinkki →

Toimitus: PL 338, 00531 Helsinki, puh. 09 701 041

Arbetarbladet

chefredaktör: Topi Lappalainen
Kontakt →

Redaktion: Broholmsgatan 18-20 C, 00531 Helsingfors

Tietosuoja-asetukset

2018 DEMOKRAATTI
TIETOSUOJA- ja REKISTERISELOSTE