Richard Bruce Cheney föddes den 30 januari 1941 i delstaten Nebraskas huvudstad Lincoln. Orten hade ursprungligen hetat Lancaster men år 1869, fyra år efter amerikanska inbördeskrigets slut, beslöt man att småorten som hade fått ersätta Omaha som den relativt nyblivna delstaten Nebraskas huvudstad skulle få bära den 1865 mördade presidenten Abraham Lincolns namn. Hittills har en person född i Nebraska avancerat till president, nämligen Gerald Ford vars födelsestad är Omaha. Ford blev politiker i Michigan och Cheney i Wyoming, men de två herrarnas politiska banor skulle bli tätt sammanvävda. Cheney skulle nämligen bli en av Fords närmaste män i egenskap av Vita husets stabschef mellan 1975 och 1977.

Cheney är den enda vicepresidenten som har representerat delstaten Wyoming, men som vicepresident född i Nebraska är han alltså inte unik eftersom Ford hann vara vicepresident på 1970-talet. Han växte upp i Nebraska tills familjen flyttade till Casper i Wyoming. Fadern var anställd av USA:s jordbruksdepartement och modern hade framgångsrikt spelat softboll på 1930-talet.

Det var Wyoming Cheney skulle kalla sitt hem för en betydligt längre tid än Nebraska där han föddes. Wyoming kallas Equality State, jämställdhetsdelstaten, för att det var där kvinnor först fick rösträtt i USA på 1800-talet. Wyoming var också den första delstaten där en kvinna avancerade till guvernör, nämligen Nellie Tayloe Ross som var guvernör från 1925 till 1927.

Redan under tiden i Natrona County High School i Casper sällskapade han med Lynne Vincent som skulle bli hans fru år 1964. För att vara politikerhustru i USA hade Lynne Cheney en gedigen egen profil. Hon doktorerade i litteraturvetenskap med en avhandling om en av det viktorianska Englands främsta poeter, Matthew Arnold. Lynne Cheney har skrivit både romaner och faktaböcker samt fungerat som programledare på CNN.

För Dick Cheneys del var det inte helt lätt att komma till rätta i studielivet. Han inledde studierna vid prestigefyllda Yale University i Connecticut men trivdes inte där och hoppade av studierna. I början av sextiotalet åkte han två gånger fast för rattfylleri. Cheney kommenterade senare att upplevelsen fick honom att fundera på vart han var på väg. Han återupptog studierna vid University of Wyoming och avlade masterexamen i statskunskap. Doktorandstudierna inledde han vid samma universitet där även hustrun Lynne doktorerade, nämligen University of Wisconsin-Madison. För Dick Cheneys del blev dock politiken såpass lockande att han avbröt sina doktorandstudier.

Tack vare studierna och parets två döttrar, Liz och Mary, lyckades Dick Cheney undvika tjänstgöring i Vietnamkriget. Han fick uppskov fem gånger tills han hade uppnått en ålder där det inte längre var aktuellt att han skulle skickas till Vietnam. Den här saken blev han påmind om flera gånger under sin politiska karriär, inte minst för att han senare framträdde som en av USA:s ledande krigshökar och han är ihågkommen som en av Irakkrigets arkitekter.

Till politikens värld kom Cheney 1969 som praktikant för kongressledamoten William A. Steiger från Wisconsin. Redan samma år fick han Donald Rumsfeld som chef i Office of Economic Opportunity (OEO) i Nixonadministrationen. Byrån för ekonomiska möjligheter var ursprungligen en del av Lyndon B. Johnsons projekt att bygga en välfärdsstat av USA och en viktig målsättning för byrån var att bekämpa fattigdom bland USA:s ursprungsbefolkning. Det är något ironiskt att den republikanska duon Rumsfeld och Cheney kom i kontakt med varandra just där. President Richard Nixon ville nämligen lägga ned hela byrån i och med att Republikanska partiet var emot allt som hade med välfärdsstat att göra. Byrån kom senare att läggas ned av Ronald Reagan.

Från OEO fortsatte Cheney sin tjänstemannakarriär i andra delar av administrationen under presidenterna Nixon och Ford. Efter att Ford hade efterträtt Nixon som avgick på grund av Watergateskandalen år 1974 uppstod det spänningar i den nya administrationen. Rumsfeld tjänstgjorde som Vita husets stabschef mellan 1974 och 1975 och Cheney var biträdande stabschef. I oktober 1975 meddelade Rumsfeld och Cheney gemensamt att de avgår båda två, samtidigt som de lämnade in en detaljerad rapport om vad de uppfattade att var fel med Vita huset och vad man kunde förbättra för att få Vita huset till en bättre arbetsplats. Det här föll i exceptionellt god jord hos president Ford och han genomförde vad som kom att kallas halloweenmassakern den 4 november 1975. En del framstående personligheter fick sparken, medan både Rumsfeld och Cheney befordrades. Rumsfeld blev försvarsminister och Cheney fick Rumsfelds tidigare jobb som Vita husets stabschef. Cheney fick också fungera som kampanjchef i Fords presidentvalkampanj år 1976. I det valet besegrades Ford av demokraten Jimmy Carter men Cheney fick en hel del värdefull politisk erfarenhet som en av presidentens närmaste män. Framför allt var hans samarbete med Rumsfeld från första början lika friktionsfritt som det skulle vara i början av 2000-talet som skulle vara deras definitiva storhetstid i politiken.

Cheney hade gedigen erfarenhet som tjänsteman när han intog en egentlig politikerroll i slutet av 1970-talet. I kongressvalet 1978 valdes han till representanthuset som den befolkningsmässigt lilla delstaten Wyomings enda representanthusledamot. Under sina tio år i representanthuset avancerade han till republikanernas ledarskap. Efter att George H.W. Bush vann i presidentvalet 1988 meddelade han att han tänker utse den före detta senatorn från Texas John Tower till försvarsminister. Republikanerna saknade dock majoritet i senaten som godkänner utnämningar på kabinettsnivå. Tower fick kritik för dryckenskap, kvinnoaffärer och alltför nära relationer till försvarsindustrin. Siffrorna föll något sensationellt 53 mot 47 mot Tower och efter det blev Cheney nominerad till försvarsminister. Hans utnämning godkändes med siffrorna 92 mot 0 i senaten.

Som försvarsminister hade Cheney som sitt önskemål att inte bara Sovjetunionen utan också dess efterträdare Ryssland skulle styckas upp i mindre bitar. Han var skeptisk till att de övriga ledande politikerna litade så starkt på Michail Gorbatjov och Boris Jeltsin. Kalla kriget nådde sitt slut men Cheney var inte övertygad att USA:s hegemoni skulle bestå utan han följde utvecklingen i Östeuropa efter Berlinmurens fall med oro. För honom spelade Nato fortsättningsvis en viktig roll och han förespråkade nära relationer till USA:s europeiska allierade. En viktig milstolpe var när han fick Saudiarabien att acceptera amerikanska militärbaser. Detta var ett rött skynke för islamistiska terrorister som Osama bin Laden och inspirerade dessa att planera terrorattacker mot USA.

Som försvarsminister var Cheney delaktig i invasionen av Panama i december 1989. Landets diktator Manuel Noriega hade en hel del kopplingar till USA:s underrättelseorgan men han hade kommit på kollisionskurs med Washington och byttes ut genom en regelrätt invasion. I USA fick Noriega ett långt fängelsestraff för narkotikasmuggling. I augusti 1990 invaderade sedan Iraks diktator Saddam Hussein grannlandet Kuwait. Tillsammans med general Norman Schwarzkopf fick Cheney planera Kuwaitkriget för att frigöra Kuwait från Irak. I januari-februari 1991 uppnådde USA sitt mål med en storskalig invasion i spetsen av en internationell koalition. Kalla krigets slut innebar hur som helst att USA:s militära styrka minskade under Cheneys år som försvarsminister.

Mellan 1995 och 2000 verkade Cheney som vd för Halliburton, ett bolag i Texas som utför tjänster för oljeindustrin. När han sedan återkom i politikens värld som vicepresident, fick han en hel del kritik för sina kopplingar till den privata sektorn. Halliburton gynnades nämligen avsevärt av USA:s krigspolitik under Irakkriget.

Cheney var vicepresident mellan 2001 och 2009. Vanligtvis är vicepresidenten ingen avgörande maktfaktor men George W. Bush skilde sig rätt mycket från fadern som hade litat på sin gedigna erfarenhet och hade en oerfaren vicepresident i Dan Quayle, en av de minst inflytelserika sådana i modern tid. George W. Bush däremot litade på Cheney på ett sätt som antagligen ingen annan president har litat på sin vicepresident. Man kan ändå dela Cheneys period som vicepresident i två delar, fram till år 2006 som han kunde samarbeta med försvarsministern Rumsfeld och till de sista åren efter att Rumsfeld inte längre fanns till hands. Tillsammans formade de en dynamisk duo av två hökar som stod för USA:s aggressiva krigspolitik som landets respons på terrorattackerna den 11 september 2001.

Att just Cheney blev vicepresident överraskade många. Före presidentvalet var det nämligen han själv som fick i uppdrag att vaska fram en lämplig vicepresidentkandidat. Till skillnad från vad andra brukar göra i en motsvarande situation föreslog han sig själv. Det republikanska etablissemanget övertygades av Cheneys tjocka resumé och Bushs far hade positiva minnen av honom som försvarsminister. Ändå blev även många av de republikaner som hade stött Cheney chockade av den krigspolitik som kom att bli hans varumärke. Han hade tidigare varit i Gerald Fords och George H.W. Bushs närmaste krets. Dessa två presidenter uppfattades som moderata republikaner och i utrikespolitiken förhållandevis konsensusinriktade. George W. Bush var någonting helt annat och han lyssnade noga på de hökaktiga åsikter som Cheney och Rumsfeld kom med.

Det kunde ha varit svårt för Cheney att uppnå en sådan maktposition som han gjorde som vicepresident utan Rumsfelds stöd. Som försvarsminister hade Rumsfeld automatiskt en betydande maktposition men även hans makt blev större för att han kunde lita på samarbetet med Cheney när det gällde att övertyga de övriga i kabinettet om riktigheten av deras gemensamma linje. I Washington talades det mycket om att den nya aggressiva utrikespolitiken vilade på en filosofi som kallades neokonservatism. En av de främsta neokonservativa tänkarna var Paul Wolfowitz som var Rumsfelds biträdande försvarsminister.

Cheneys storhetstid i början av 2000-talet innebar också att han blev kontroversiell på ett sätt som ingen annan vicepresident har lyckats med. Efter 9/11 följde invasionen av Afghanistan senare samma år och år 2003 invaderade USA Irak med förevändningen att landet skulle ha haft massförstörelsevapen. Några bevis lyckades man ändå inte framföra för att Irak fortsättningsvis skulle ha haft tillgång till massförstörelsevapen. När Saddam Hussein på riktigt hade använt sig av kemiska vapen mot kurderna i Halabja i mars 1988, hade USA under ledning av Ronald Reagan inte varit särskilt bekymrat. Utrikesministern Colin Powell framförde bevis framför FN för att rättfärdiga USA:s invasion av Irak men dessa visade sig basera på rena spekulationer.

Om Cheney som försvarsminister hade värnat om nära relationer till USA:s västeuropeiska allierade strax efter Berlinmurens fall, blev relationerna till flera västeuropeiska länder iskalla i och med Cheneys och Rumsfelds krigspolitik. Storbritanniens premiärminister Tony Blair valde att värna om landets speciella relation till USA men relationerna till länder som Frankrike, Tyskland och Belgien försämrades avsevärt. Försvarsminister Rumsfelds odiplomatiska yttranden försvagade Natoalliansen och det uppstod en allmän uppfattning om ett krigiskt USA vars ledande företrädare misstroddes av sådana europeiska ledare som var mer inriktade på en fredlig politik. Cheney kom ändå väl överens med Tony Blair som han senare kom att hylla i memoarboken In My Time (2011) som han skrev tillsammans med dottern Liz Cheney.

Invasionskrigen i Afghanistan och Irak kom att bli mycket dyra och USA:s rykte skadades av skandaler som till exempel USA:s tortyr av krigsfångar i fängelset Abu Ghraib i Irak. Cheney fick rykte om sig att vara en förespråkare av tortyr och hans kopplingar till Halliburton fick många att betvivla de underliggande motiven bakom USA:s krigföring. Samtidigt som USA:s internationella anseende sjönk, gjorde Halliburton vinster tack vare sina avtal med Rumsfelds försvarsdepartement.

Efter Rumsfelds avgång i november 2006 var inte Cheney längre lika tongivande som han hade varit i nästan sex års tid. Ändå var han sällsynt inflytelserik som vicepresident fram till slutet av ämbetsperioden i januari 2009. George W. Bush var president i åtta års tid men många tänkte att USA:s och därmed världens mäktigaste man var Cheney vars åsikter presidenten respekterade.

Efter tiden som vicepresident blev Cheney känd för sitt kritiska förhållningssätt till Donald Trump. Republikanska partiet tog en ny högerpopulistisk riktning i och med Trumps seger i presidentvalet 2016. Trump visade ingen som helst förståelse i sina tal för den utrikespolitik som Cheney hade stått för. Det handlade inte om ett kategoriskt fördömande av invasionskrig utan Trump menade att om man invaderar ett land, bör belöningen vara betydligt rikligare än vad som hade varit fallet med Afghanistan och Irak.

Dottern Liz Cheney representerade Wyoming i representanthuset mellan 2017 och 2023. Hon blev en av de mest kritiska rösterna mot Trump inom Republikanska partiet och i den rollen fick han stöd av fadern som aldrig hade stått Trump särskilt nära. Den yngre dottern Mary Cheney är gift med en kvinna och har varit framstående i sitt försvar för HBT-rättigheter. Dick Cheney visade större förståelse för just HBT-rättigheterna än mången annan i Republikanska partiet under en tid då moralkonservativa krafter blev framträdande inom partiet. Han försökte kompensera vad som i det fallet uppfattades som liberala åsikter genom att framträda som en okuvlig abortmotståndare.

Dick Cheney var en av sin tids mest inflytelserika politiker på den globala scenen. Det kan antagligen inte sägas om någon annan person som enbart har varit vicepresident men inte president i USA. Under tiden som vicepresident blev han betydligt mer kontroversiell än vad han tills dess hade varit under sin långa karriär. I Demokratiska partiet var han rent ut hatad och de argument han framförde för USA:s krigspolitik i början av millenniet misstroddes allmänt i stora delar av världen. Ändå kom det politiska landskapet att förändras så mycket att Cheney i presidentvalet 2024 meddelade att han röstade på demokraten Kamala Harris. En viktig orsak till detta var stormningen av Capitolium den 6 januari 2021 och den konflikt som uppstod mellan dottern Liz Cheney och Donald Trump.

Cheney var 37 år gammal när han fick sin första hjärtinfarkt. Han var 71 år gammal när han fick ett nytt hjärta genom en hjärttransplantation. Han blev 84 år gammal när han slutligen avled i en kombination av lunginflammation och hjärtproblem.