Edgar Savisaar föddes den 31 maj 1950 i Harku i nordvästra Estland. Harku är en kommun som gränsar till Tallinn och Savisaar föddes i kvinnofängelset. Båda föräldrarna var jordbrukare som hade fängslats 1949 för att de motsatte sig kollektiviseringen av jordbruket under sovjetstyret.

Hösten 1950 benådades Savisaars mor Marie som hade dömts till ett femårigt fängelsestraff och hon fick återvända hem med sin son. Fadern Elmar Savisaar släpptes fri redan 1952, trots att han hade dömts till 15 år i fängelse.

Edgar Savisaar utexaminerades 1973 från Tartu universitet där han hade historia som huvudämne. År 1980 färdigställde han en akademisk avhandling om de samhällsfilosofiska grunderna för Romklubbens globala modeller. Under 1980-talet arbetade han länge som statstjänsteman med planeringen av ekonomin. Mellan 1988 och 1989 arbetade han som konsult.

År 1988 grundade Savisaar Folkfronten, Rahvarinne, den första politiska massorganisationen i Sovjetunionen utanför Kommunistpartiet efter att sådana massorganisationer förbjöds i samband med inbördeskriget i dåvarande Sovjetryssland som resulterade i enpartistaten Sovjetunionens grundande.

Savisaar var med i Kommunistpartiet under sovjettiden och Folkfronten grundades för att stödja perestrojka. Folkfrontens stora historiska förtjänst var den sjungande revolutionen. Rahvarinne grundades redan den 24 april 1988, medan en motsvarande reformrörelse, Sąjūdis, grundades i Litauen i juni 1988 under ledning av musikvetaren Vytautas Landsbergis. Litauen kom sedan att bli den första av de baltiska sovjetrepublikerna att sträva efter full självständighet från Sovjetunionen. Folkfronten i Lettland, Tautas Fronte, grundades officiellt den 9 oktober 1988, med journalisten Dainis Īvāns som ordförande.

Savisaar utsågs 1989 till biträdande regeringschef i Estniska socialistiska sovjetrepubliken. 1990 blev han först ekonomiminister för att sedan den 3 april tillträda som regeringschef efter sovjettidens första fria val i Estland. Folkfronten fick 45 mandat av 105 i Estlands högsta sovjet i valet som hölls i mars 1990. Savisaar efterträdde Indrek Toome som hade varit regeringschef mellan 1988 och 1990. Som utrikesminister hade Savisaar Lennart Meri och som förvaltningsminister Raivo Vare.

I maj 1990 höll Savisaar ett radiotal till försvar av samhällsordningen och varnade för stormningen av Toompea i Tallinn. Det var inte helt lätt att styra Estland i reformistisk riktning och mot självständighet när det fanns krafter som ville vrida klockan tillbaka. Inter-rörelsen hette motkraften som ville förhindra varje steg mot självständighet. Savisaar lyckades dock med att behålla den sköra demokratin och var en av nyckelpersonerna bakom självständigheten.

I samband med självständigheten blev Edgar Savisaar premiärminister i den självständiga republiken som återuppstod den 20 augusti 1991. Som Estlands premiärminister efterträddes han den 29 januari 1992 av Tiit Vähi.

Centerpartiet grundades den 12 oktober 1991 och Savisaar ledde partiet i hela 25 år, tills han efterträddes av Jüri Ratas den 23 november 2016. Under Savisaars ledning omfattade partiet en socialliberal och populistisk profil. Det har talats mycket om vänster- och högerpopulism, men Savisaar var en förgrundsgestalt för centerpopulismen. Fenomenet med populism som förenas med mittenpolitik är inte helt okänt i Finlands historia heller, om man tänker på Veikko Vennamo och Landsbygdspartiet i dess ursprungliga form.

Savisaar var Estlands inrikesminister från april till oktober 1995. Regeringen föll på grund av en avlyssningsskandal som kretsade kring inrikesministern. Om Savisaar hade räddat demokratin, när dess motståndare försökte att kväsa den i dess linda, kom han så småningom att framstå som en mer kontroversiell gestalt. Savisaar blev aldrig dömd för avlyssningsskandalen men hans ministerdagar var räknade. Han hade mäktiga motståndare som Tiit Vähi, Lennart Meri och Siim Kallas, varmed vägen till regeringsmakten på riksplanet var blockerad.

Efter självständigheten kom dock höjdpunkten av karriären att vara de två perioderna som Tallinns borgmästare, först från december 2001 till oktober 2004 och sedan från april 2007 till september 2015. Ett sätt där Savisaars populism syns konkret i människornas vardag är att kollektivtrafiken i Tallinn blev gratis för stadens invånare under hans tid som borgmästare.

Savisaar belönades med andra klassen av Statsvapnets orden år 2001 och första klassen av Statsvapnets orden år 2006 samt andra klassen av lettiska Tre Stjärnors orden år 2005.

I presidentvalet 2006 stödde Savisaar sittande presidenten Arnold Rüütel som förlorade valet mot socialdemokraten Toomas Hendrik Ilves. I elektorskollegiet fick 52-åringen Ilves 174 röster mot 162 för 78-åringen Rüütel.

I samband med valfinansieringsskandalen 2010 påstods det att Savisaar skulle ha bett om valfinansiering från Ryssland. President Ilves meddelade att han inte kommer att utnämna en premiärminister som ber om pengar från Ryssland och dåvarande premiärministern Andrus Ansip meddelade att han vägrar att bilda regering tillsammans med en sådan person.

Relationen till Ryssland var något som kom att prägla Savisaars politiska arv som ledare för Centerpartiet. Det var till stor del tack vare röster från den ryska minoriteten som hjälpte Savisaar att bli borgmästare i Tallinn och bland de ryskspråkiga sågs han som en försvarare av de fattiga. Det var också en viktig bedrift av Savisaar att många ryskspråkiga kunde integreras i ett av de stora samhällsbärande partierna, alltså Centerpartiet.

Att Savisaar kom att bli historisk som både en demokratins försvarare och ändå uppfattas av många som en maktlysten och machiavellisk gestalt, påminner något om den historiska roll som Urho Kekkonen spelade i Finland. Savisaars tid vid makten som premiärminister var förstås relativt kort och det var aldrig aktuellt att han skulle bli Estlands president. Kekkonen var Finlands president i 25 år och Savisaar ledde Centerpartiet i Estland i 25 år, ett parti som tog sina färger från Centern i Finland.

Savisaars tid som borgmästare i Tallinn avslutades 2015 på grund av en korruptionsskandal. Han hade drabbats 2015 av nekrotiserande fasciit, en livshotande mjukdelsinfektion som han drabbades av under en resa till Thailand. Ett ben amputerades som resultat av infektionen. Kadri Simson ledde partiet under Savisaars sjukdom och utmanade Savisaar i partiordförandevalet senare samma år. Savisaar vann valet men gick med på att avgå som partiordförande 2016. Då stödde han Yana Toom som förlorade ordförandevalet mot Jüri Ratas.

Savisaars efterträdare som partiledare Ratas var premiärminister från 2016 till 2021. Först regerade han i spetsen av en majoritetsregering med konservativa och socialdemokrater, men efter valet 2019 ersattes Socialdemokraterna av högerpopulistiska EKRE med slagordet Estland först, som påminde om Donald Trump i USA. Savisaar tog i offentligheten ställning mot den kritik som riktades mot högerpopulisterna i Estlands medier.

Savisaar återhämtade sig aldrig fullt ut från infektionen han drabbades av år 2015. Även korruptionsfallet mot honom avslutades 2018 med att han bedömdes att inte vara vid tillräcklig god hälsa för att kunna stå ut med en rättegång. Korruptionsskandalen gällde också andra än Savisaar och fallet mot före detta miljöministern Villu Reiljan avslutades 2020 med att han erkände sin skuld och gick med på att betala 33 000 euro till staten.

Sonen Erki Savisaar var Estlands centerpartistiska miljöminister från november 2021 till juni 2022. Edgar Savisaar var gift tre gånger. Före detta EU-parlamentarikern Vilja Toomast var gift med Savisaar mellan 1996 och 2009 i hans tredje äktenskap. Hon valdes till EU-parlamentet från Centerpartiets lista 2009 men utträdde ur partiet 2012 och lyckades inte bli omvald 2014 som Reformpartiets kandidat.

Savisaar får en statsbegravning torsdagen den 5 januari 2023. Ceremonin kommer att hållas i Estoniateaterns konsertsal. I Estland fattar man beslut om en statsbegravning från fall till fall och ett sådant beslut säger i sig ingenting om omfattningen av ceremonin, vilket varierar, utan innebär att staten står för kostnaderna.