Filippinerna är en av de första post-kolonierna i Asien som tillämpat demokrati. Efter andra världskrigets slut var Filippinerna länge en diktatur som styrdes av Ferdinand Marcos fram tills år 1986. Därefter och ända fram till år 2016 upplevde Filippinerna ett demokratiskt samhällsstyre.

Men vad skedde år 2016? Jo, den nuvarande presidenten Rodrigo Duterte kom till makten och har fört landet allt längre bort från ett demokratiskt samhällsskick. Han har bland annat tystat oppositionella kritiker och åsidosatt rättsväsendet genom att till exempel låta landets polisstyrkor skjuta ihjäl kriminella, skriver tidningen The Diplomat.

Enligt den filippinska konstitutionen får en och samma person endast inneha presidentposten i en mandatperiod på sex år. De senaste uppgifterna antyder att Duterte inte kommer att lämna den filippinska politiken utan kommer att sikta in sig på en plats i senaten. Bland annat forskaren Åsa Malmström Rognes vid svenska Utrikespolitiska Institutet är av den här åsikten.

Då Duterte inte ställer upp i presidentvalet nästa år är det istället Ferdinand Marcos Junior och Leni Robredo som enligt opinionsundersökningarna förväntas bli förhandsfavoriter till presidentposten, vilket den filippinska tidningen Inquirer bekräftar. Den sittande vicepresidenten Robredo vann över Marcos Junior i valet år 2016.

Marcos Junior är den tidigare filippinske diktatorn Ferdinand Marcos son. Robredo är däremot en liberal politiker som vill orientera landet mot ett demokratiskt samhällssystem.

Forskaren i världspolitik vid Helsingfors universitet Bonn Juego blev överraskad då Rodrigo Dutertes dotter Sara Duterte hoppade av presidentvalet och siktade in sig på vice presidentposten. “Hon hade alla fördelar för att bli president då hon är populär bland folket och ledde i opinnionsmätningarna”. (Foto: Privat)

Tillträdande universitetslektor i världspolitik vid Helsingfors universitet Bonn Juego, som kommer från Filippinerna huvudstad Manila, säger att Rodrigo Duterte har orienterat Filippinerna allt längre bort från demokratin.

– Duterte och hans styre symboliserar auktoritär populism, där anti-demokratiska principer får legitimitet bland folket, säger Juego och fortsätter.

– Duterte har under sin presidentperiod etablerat en social hegemoni inte bara genom vanliga repressiva metoder, utan också genom att cementera samtycke från befolkningen.

Juego tillägger att Dutertes enväldiga politiska handlingar och hans till synes nostalgin för Marcos diktatur under 1900-talet beror i hög grad på de grundläggande sociala och ekonomiska brister. Dessa brister är konsekvenser av den 30-åriga frisinnade demokratiska ordningen som rådde under tidsperioden efter Marcos fall och före Duterte kom till makten.

Forskaren vid demokratiinstitutet Institute of Popular Democracy, Joel Rocamora, anser att den nuvarande vice presidenten Leni Robredo måste vinna presidentvalet för att Filippinerna ska orienteras mot demokratin. “Knappast kan hon återställa all skada som Duterte har förorsakat men åtminstone en del, hoppas jag”. (Foto: Privat)

Joel Rocamora, forskare vid det filippinska demokratiinstitutet Institute for Popular Democracy och bosatt i Manilla, landets huvudstad, hör till dem som är missnöjda med Dutertes styre.

– Han har allvarligt försvagat landets demokratiska utveckling, säger Rocamora när Arbetarbladet ringer upp honom.

Dutertes dotter hade alla fördelar

Rodrigo Dutertes dotter Sara Duterte brukade vara förhandsfavorit i de första opinionsmätningarna som utfördes för det kommande presidentvalet. Marcos Junior å sin sida placerade sig långt efter henne i dessa mätningar.

Till filipinernas förvåning har Sara Duterte ändå valt att samarbeta med Marcos Junior, i egenskap av vice president. Både Marcos Jr. och Sara Duterte leder de senaste undersökningarna för president respektive president.

President Rodrigo Duterte har offentligt uttryckt sitt missnöje med sin dotters beslut att kandidera till vicepresident posten, i stället för presidentposten. I sina senaste tal har Duterte kritiserat sin tidigare politiska bundsförvant Marcos Junior som han påstår sig vara en “svag ledare”.

– Det återstår att se hur Dutertes relation till familjen Marcos och hans dotter Sara skulle utvecklas under detta val, säger Juego.

Duterte valde att kandidera till en plats i senaten och undvik således att konkurrera med sin dotter om vicepresident posten. Han stöder sin långvariga personliga medhjälpare och nuvarande senator Christopher Go för att efterträda honom som president och hans dotter Sara som vicepresident. Andra presidentkandidater är Manilas borgmästare Isko Moreno, världsboxningsikonen Manny Pacquiao, senatorn och tidigare polischefen Panfilo Lacson och fackföreningsledaren Leody de Guzman.

Sara Duterte tillhör ändå ett annat politiskt parti än Go och sin far. Juego förklarar att hon hade alla fördelar för att vinna presidentskapet nästa år.

– Hon har en stor popularitet bland folket och hade en klar ledning i opinionsmätningarna till att bli sin fars efterträdare på presidentposten. Därför är hennes beslut att bara kandidera till vice ordförande förbryllande med tanke på rationella politiska och ekonomiska analyser, säger han.

Juego tillägger att positionen som vicepresident endast är av symbolisk betydelse. I en del andra länder där det finns en vicepresident, som USA, har vicepresidenten ofta en starkare roll. I USA:s fall leder Kamala Harris landets senat, men det gör vicepresidenten inte i Filippinerna.

– Det finns ingen politisk partidisciplin i Filippinerna. Så kallade politiska partier är transaktions- och personlighetsorienterade, snarare än politiskt ideologiska. Därmed skiljer sig situationen starkt från hur det politiska systemet är i Finland, säger Juego.

Rocamora instämmer med Juegos uppfattning om det politiska systemet i Filippinerna och tillägger att de nordiska länderna har ett parlamentariskt system, inte ett presidentiellt. Därför är det vanskligt att jämföra Filippinerna med Norden.

Att presidenten och vicepresidenten inte behöver tillhöra samma parti kan skapa bekymmer, anser han.

– Rodrigo Duterte och Leni Robredo står politiskt och ideologiskt långt ifrån varandra. Det här har gjort det svårt för Robredo att få igenom sina egna politiska förslag. Robredo har faktiskt verkat som oppositionens ledare mot Duterte, säger Rocamora.

Diktatur nästa – eller återgång till demokrati?

Då Ferdinand Marcos Junior enligt opinionsmätningarna leder tävlan om vem som kommer att bli landets president, ställer sig frågan: kommer Filippinerna att drivas längre bort från demokratin?

Bonn Juego tror att om Marcos Junior vinner presidentvalet, är det ett tecken på att familjen Marcos har lyckats med att mata in lögner om “diktaturens gyllene tidsepok” hos många unga men också äldre väljare.

– Filippinernas demokrati blöder men andas fortfarande. Landet måste bygga upp fungerande demokratiska institutioner. Man måste också minska på den alltjämt växande ojämlikheten i landet, säger Bonn Juego.

Joel Rocamora är tveksam när det gäller frågan om Filippinerna är på väg att bli en diktatur igen.

– Det beror förstås vem som vinner valet. Att Marcos Junior är förhandsfavorit nu betyder inte att han kommer att vinna presidentvalet i maj nästa år, säger Rocamora och får medhåll av svenska forskaren Malmström Rognes.

Marcos Junior har fört en aktivt kampanj på sociala medier, bland annat på YouTube och kinesiska TikTok. Rocamora tycker det ska bli intressant att se hur lyckad den strategin blir.

Men han är ändå tydlig med vem som enligt honom ska väljas för att Filippinerna ska orientera sig mot ett allt mer demokratiskt samhällsskick.

– Leni Robredo kan stärka demokratin i Filippinerna. Det är mycket möjligt att hon som president kan reparera en del av det som Duterte förstörde, säger Joel Rocamora.

John Eriksson