“Demonstrationerna utanför parlamentet verkar hittills ha gått lugnt till – men spänningarna och oron ligger kvar över Kaukasus. De kommande dagarna och hur de olika parterna, både regering och opposition, hanterar dem lär bli avgörande för Georgiens framtid”.

Så avslutade jag min senaste uppdatering om läget i Georgien, några dagar efter det ödesval som landet gick till i slutet av oktober. Medan dagar blev till veckor fortsatte motståndet att bubbla under ytan. Men för en dryg vecka sedan kokade den politiska soppan till slut över.

Det var den 28 november som premiärminister Irakli Kobachidze, vars parti Georgisk Dröm behöll makten efter det omstridda valet, tillkännagav att regeringen stoppar Georgiens EU-medlemskapsprocess till 2028. Beslutet har väckt ramaskri, både i Georgien och internationellt, och bekräftar farhågorna om att landet nu orienterar sig närmare Ryssland.

Själv menar Kobachidze att hans parti fortfarande stöder medlemskapsprocessen, som finns inskriven i grundlagen och stöds av 80 procent av befolkningen. Beslutet att pausa processen, som har pågått sedan 2022, beskrivs istället som ett svar på EU-politikers “utpressning och manipulation”. Läs: EU:s ifrågasättande av valresultatet, bland annat. Många, både hemma och internationellt, är däremot skeptiska till regeringens intentioner. Bland annat har ett hundratal georgiska diplomater och tjänstemän skrivit under öppna brev, där beslutets laglighet ifrågasätts.

Andra har tagit till gatorna. Sedan en dryg vecka tillbaka pågår protester varje kväll utanför det georgiska parlamentet i Tbilisi. Demonstranter har också samlats utanför andra institutioner och myndighetsbyggnader – bland annat på public service-bolaget GBP, som enligt kritiker används som ett propagandaverktyg av regeringen. Enligt Reuters har protesterna dessutom spridit sig utanför huvudstaden, med demonstrationer i åtminstone åtta städer.

Anonyma hejdukar

Framför allt är det ändå på Rustaveliavenyn, utanför parlamentet i Tbilisi, som kampen mellan demonstranterna och regeringen har stått. Bara timmar efter regeringens tillkännagivande den 28 november började människor strömma till – och sedan dess har tusentals demonstranter samlats, kväll efter kväll. En stor del unga, många draperade i georgiska och EU-flaggor. Vissa har drabbat samman med kravallpolis och kastat sten eller molotovcocktails, medan fyrverkerier har skjutits mot parlamentsbyggnaden. De flesta lär ändå ha varit fredliga.

Trots det har svaret varit brutalt. Protesterna har mötts med tårgas, vattenkanoner och gummikulor. Hundratals, också fredliga demonstranter, har redan arresterats och utsatts för omänsklig behandling – både under och efter gripandet. Enligt internationella människorättsorganisationer och Georgiens ombudsman för mänskliga rättigheter går behandlingen av de gripna i många fall att likställa med tortyr.

Även journalister som har försökt dokumentera polisens övergrepp har misshandlats och fått sin utrustning stulen eller förstörd. Flera journalister uppger till CNN World att attackerna mot journalister verkar ha varit medvetna och politiskt motiverade, med order uppifrån.

Enligt uppgift utförs en stor del av övergreppen av regimtrogna “specialstyrkor”, som har dykt upp på protesterna i större nummer än tidigare. De bär ingen uniform, är maskerade och agerar utan identifikationsnummer. Att regimen använder sig av anonyma hejdukar för att slå ner fredliga demonstranter och journalister är givetvis alarmerande. Elene Chosjtaria, en av ledarna för oppositionskoalitionen Coalition for Change, väljer ändå att se en ljusglimt. Till CNN säger hon att det tyder på att Georgisk Dröm inte har tillräckligt med polisstyrkor som är redo att använda våld mot civila – till skillnad från rent auktoritära stater, som till exempel Belarus. Om fler av dem väljer att ta demonstranternas parti kan det bli avgörande för händelseutvecklingen.

Flera ambassadörer och statliga tjänstemän har också lämnat sina poster under de senaste dagarna, i protest mot våldet. Bland dem en chef för den georgiska säkerhetstjänsten, som på sociala medier motiverade sitt beslut med familjeskäl och två emojis: en georgisk och en EU-flagga.

Rädsla för nytt enpartistyre

Premiärminister Kobachidze har hotat straffa de tjänstemän som deltar i protesterna, samtidigt som han konsekvent har hyllat polisens insats. I linje med Georgisk Dröms tidigare uttalanden och lagstiftning, som vårens mycket omstridda agentlag, har han försökt utmåla protesterna som orkestrerade från utlandet. Några bevis har han ändå inte kunnat uppvisa. Med ett språk som hämtat ur Kremls handbok har Kobachidze beskrivit det som pågår som en kamp mot “liberal fascism” i Georgien – och lovat ställa de ansvariga oppositionspolitikerna till svars.

Under veckan har polisstyrkor också slagit till mot oppositionspartierna. Redan på måndag morgon arresterades oppostionsledaren Zurab Dzjaparidze i närheten av parlamentet, på väg från protesterna. Sedan onsdagen har flera politiker och aktivister gripits i sina hem eller partikanslier. Bland annat stormade maskerad polis det liberala oppositionspartiet Droas högkvarter, där även oppositionsledaren Nika Gvaramia slogs medvetslös. Videon från tillfället visar hur han bärs bort från platsen av flera män, till en väntande bil. På fredagen dömdes Gvaramia till 12 dagars fängelse, för “huliganism” och motstånd mot polis. Även Aleko Elisasjvili, en av ledarna för center-vänsterkoalitionen Strong Georgia greps och misshandlades på onsdagen. Han hålls nu fängslad i väntan på rättegång.

De skyndsamma “rättsprocesser” som i många fall redan har avklarats har fördömts av både nationella och internationella observatörer. Amnesty skriver i ett uttalande att demonstranterna förnekas rätten till en rättvis rättegång och påpekar att inga ansvariga tjänstemän ännu har ställts till svars för övergreppen; följden av ”en djupt rotad kultur av straffrihet”.

För många Georgier är rädslan stor att landet nu återvänder till det enpartistyre som man har kämpat hårt för att komma undan och vidare från, de senaste 30 åren. En viktig bromskloss sitter tills vidare i presidentresidenset. Den västvänliga presidenten Salomé Zurabisjvili har tagit en aktiv roll sedan valkvällen, även om hennes roll främst är ceremoniell. Hon har öppet stött och uppmuntrat protesterna – till och med deltagit i dem själv.

Tillsammans med oppositionen har Zurabisjvili överklagat valresultatet hos Georgiens högsta domstol. Stämningen avfärdades ändå i tisdags – och vid årsskiftet tar hennes mandatperiod slut. Nästa lördag väljs en ny president, för första gången genom ett indirekt elektorsval som tros gynna Georgisk Dröm. Zurabisjvili har dock sagt att hon inte kommer att lämna sin post innan nya, demokratiska parlamentsval har ordnats.

Samtidigt fortsätter oppositionspartierna bojkotta parlamentet – medan premiärministern vägrar tala med sina meningsmotståndare. Den politiska kampen förs nu på gatorna, med ökad intensitet. Vägen framåt känns mycket oviss. Inte minst kommer omvärldens stöd bli avgörande. Flera europeiska länder har redan fördömt våldet och riktat sanktioner mot det georgiska styret.

I grund och botten måste alla nu ställa sig den fråga som president Zurabisjvili lär ha ställt en kravallpolis, den första av många protestkvällar: Vem tjänar du, Georgien eller Ryssland?