Vad är egentligen ett postfascistiskt parti? För det första är Italiens bröder ett parti som uppfattas som arvtagare till fascismen, ett parti som i viss mån för arvet från Benito Mussolini vidare, också om man öppet bestrider att man är fascist.

Italien har ett fascistiskt förflutet från Mussolinis regeringstid som varade från 1922 till 1943. Marschen mot Rom pågick från den 27 till 29 oktober 1922 och den ledde till Mussolinis maktövertagande. Han tillträdde som Italiens premiärminister 31 oktober 1922 och om en dryg månad har hundra år förflutit sedan dess. Om Italiens bröder vinner och landet hinner få en postfascistisk premiärminister tills dess, uppstår frågan om hur hundraårsjubileet kommer att uppmärksammas.

För det andra är postfascisterna i Italien ett nationalkonservativt parti. Värderingarna må sammanfalla med fascismens, men partiet förespråkar inte diktatur. Om Giorgia Meloni nu blir Italiens premiärminister, kommer hennes maktövertagande att ske genom parlamentariska, fredliga medel, som en yttring av folkviljan. Mussolini tog makten efter att hans anhängare marscherade till huvudstaden för att pressa kungen till att utnämna honom till regeringsbildare, vilket lyckades. Till en början styrde Mussolini i spetsen av en koalitionsregering med borgerliga partier för att sedan några år senare införa total diktatur och upplösa dessa övriga partier.

Om resten av Europa följer det italienska valet med skräck, är det inte helt obefogat. För all del lovar Giorgia Meloni stå för en salongsfähig variant av högerextremismen som inte styr landet mot diktatur utan regerar demokratiskt. Dessutom är det sannolikt att hon bildar en koalition med Matteo Salvini som leder det högerpopulistiska partiet Lega. I den koalitionen är det många som förväntar sig Meloni vara den moderata kraften som håller den mer extrema och rabiata Salvini i styr.

Det fanns inget EU när Italien blev fascistiskt år 1922. I dagsläget sätter EU vissa gränser för hur långt ett medlemsland kan styra iväg från rättsstatsprinciperna. Till exempel Viktor Orbán i Ungern har dock bevisat att man kan gå ganska långt och han är inte ensam om att tumma på rättsstatsprinciperna. Vad händer om ett jättestort land i den europeiska familjen börjar bete sig som Orbáns Ungern? Italien har förstås varit ett problematiskt fall under alla de år som Silvio Berlusconi var premiärminister. Man kan till och med uppfatta saken så att Berlusconi visade vägen för Donald Trump i USA. Italien överlevde Berlusconis styre och USA överlevde Trumps styre för att återvända till en regering som inte på samma sätt regerar enligt ytterst tvivelaktiga principer.

En stor fråga i Italien gäller politikens innehåll. Hur kommer västvärlden att upprätthålla enigheten emot Vladimir Putin efter valet i Italien? Meloni talar om skattelättnader och den traditionella kärnfamiljen. Dessa frågor kan vara vad de italienska väljarna funderar på, men resten av världen kan få mycket att fundera på i fortsättningen när det gäller Italiens utrikespolitiska linje och Italien som bundsförvant.

Valresultatet kommer att avgöra om det lyckas för Meloni att bilda en regering med Salvinis och Berlusconis partier. Det kommer således inte att bero enbart på det postfascistiska partiets resultat, utan hur de övriga högerkrafterna klarar sig.

Hur som helst är inte den enda frågan politikens innehåll under den kommande regeringsperioden. Den viktigaste frågan gäller demokratins överlevnad. Kan man lita på Meloni att hon kommer att styra demokratiskt och lämna makten ifrån sig om hon får den? Många i Italien verkar ha en högre tillit på henne på den punkten än på herrarna Salvini och Berlusconi. Det känns absurt att ett postfascistiskt parti uppfattas som respektabelt i jämförelse med övriga alternativ på den politiska högerkanten, med det säger mycket om Salvinis och Berlusconis respektabilitet. Oavsett om Meloni kommer att hålla sina löften om att styra som vilken demokratiskt vald premiärminister som helst, är det alltså inte självklart att de som nu röstar på henne röstar på diktatur. En del av hennes väljare längtar förstås tillbaka till Mussolinis diktatur men det finns också de som tänker att risken för diktatur är mindre med henne än med de övriga högerpopulisterna.

Å ena sidan säger Meloni att hon inte är fascist. Postfascismen handlar trots allt om att man har gjort upp med det diktatoriska förflutna och förbundit sig att främja sina mål med demokratiska medel. Å andra sidan har Meloni stoltserat med slagordet Dio, patria e famiglia (Gud, fosterland och familj) som var ett av de gällande slagorden i Mussolinis fascistiska diktatur. På det sättet har hon hundvisslat till dem som längtar tillbaka till fascismen. Orden kan verka oskyldiga men de får en helt annan mening när de bär historiska ekon med sig.

År 1922 trädde Italien fascismens väg, något som år 1933 följdes av nazisternas maktövertagande i Tyskland och sedan ledde till andra världskrigets fasor. Man får hoppas att vad som händer i Italien år 2022 inte får lika fatala följder för Europas sammanhållning och demokratins framtid.

Giorgia Meloni föddes 1977 i Rom och är nu 45 år gammal. Benito Mussolini var 39 år gammal år 1922 och den yngsta premiärministern i Italiens historia. Senare har Matteo Renzi slagit Mussolinis rekord år 2014, i och med att även han var 39 år då men marginellt yngre. Om Meloni blir premiärminister, blir hon således inte den yngsta premiärministern men den första kvinnan som Italiens premiärminister. Också den faktorn kan påverka varför hon och inte Salvini eller Berlusconi är den italienska högerns främsta fanbärare i det här valet.

Melonis parti grundades 2012 och i parlamentsvalet 2013 fick man två procent av rösterna. Resultatet fördubblades i valet 2018. Nu förväntas Italiens bröder plötsligt kunna ta en fjärdedel av rösterna och flerfaldiga stödet från tidigare val. Fast partiet skulle ta tio procent av rösterna, skulle det innebära att partiet mer än fördubblar resultatet från föregående parlamentsval. Nu förväntas resultatet att vara i helt andra sfärer, samtidigt som valdeltagandet kan bli lågt och speciellt de ungas politikerförakt och apati antas vara större än tidigare.