Internationellt

Jean-Marie Le Pen död

Wikimedia Commons
Jean-Marie Le Pen 2019.

Den europeiska ytterhögerns grand old man Jean-Marie Le Pen avled den 7 januari 2025 i en ålder av 96 år i Garches som är en av Paris västliga förorter i departementet Hauts-de-Seine. Han var partiledare för Nationella fronten (Front National) mellan 1972 och 2011.

Topi Lappalainen

Arbetarbladet

 

 

Jean Louis Marie Le Pen föddes den 20 juni 1928 i La Trinité-sur-Mer i departementet Morbihan i Bretagne i nordvästra Frankrike. Morbihan är ett av Frankrikes ursprungliga 83 departement, vilka blev till den 4 mars 1790 under den franska revolutionen. Han studerade juridik vid Assas i Paris och var fallskärmsjägare i Främlingslegionen under Indokinakriget, Suezkrisen och Algerietrevolten.

År 1956 blev Jean-Marie Le Pen en av Frankrikes yngsta parlamentariker för det högerpopulistiska partiet UDCA. Partiet företrädde den poujadistiska rörelsen präglad av antiintellektualism som leddes av Pierre Poujade som var en främlingsfientlig antisemit. Poujade kallade Frankrikes nationalförsamling ”den största bordellen i Paris” och bidrog till politikerförakt i det efterkrigstida Frankrike. Det var inte särskilt länge som Le Pen gjorde karriär som poujadistungdomens portalfigur utan han bröt med Poujade redan 1957 och var med om att grunda det nya partiet FNC som var verksamt fram till 1961.

Mellan 1964 och 1966 var Le Pen en central figur i CTV, ett parti som syftade till att förena den franska ytterhögern. I presidentvalet 1965 ställde partiet upp Jean-Louis Tixier-Vignancour som fick 5,2 procent av rösterna och en fjärdeplats med Le Pen som kampanjchef. På den tiden var fem procent en mycket hög siffra för en ytterhögerkandidat i ett presidentval i Frankrike. På den tiden talade Le Pen varmt om att rehabilitera kollaboratörerna som samarbetade med Nazityskland under andra världskriget.

Nationella fronten kom sedan att vara mönsterbildande inom den europeiska ytterhögern. Le Pen grundade partiet 1972 och fick 0,7 procent av rösterna och en sjundeplats i presidentvalet 1974. Europaparlamentet kom att bli en mycket viktig politisk arena för honom under åren. Han satt där 1984-2003 och 2004-2019.

I presidentvalet 1988 fick Le Pen 14,4 procent och en fjärdeplats. Nu ledde han plötsligt ett medelstort parti som visade vägen för andra rörelser inom ytterhögern i andra länder. Le Pen profilerade sig med rasism, homofobi, antisemitism, islamofobi och xenofobi. Speciellt ökänd blev han för sina förringande kommentarer om Förintelsen. I presidentvalet 1995 fick han 15 procent och åter igen en fjärdeplats. Så länge han ledde partiet hade han fått rörelsen att växa men den betraktades som allt annat än salongsfähig.

I presidentvalet 2002 fick Le Pen en historisk andraplats med 16,9 procent i den första omgången och 17,8 procent i den avgörande andra omgången. Han var så extrem att hans möjligheter att appellera till väljare över partigränserna var ytterst begränsade. Han förlorade dessutom mot en populär sittande president, den borgerliga högerns portalfigur Jacques Chirac. I en sådan konstellation var det lätt för ungefär alla som stod till vänster om Chirac att antingen rösta på honom eller stanna hemma. Sofflocket lockade inte särskilt många i och med att valdeltagandet steg från 71,6 procent till 79,7 procent från den första omgången till den andra. Le Pen var så hatad och fruktad av såpass många att Chirac mycket framgångsrikt lyckades mobilisera majoriteten av den franska väljarkåren bakom sig.

Le Pens sista presidentval var valet 2007 som vanns av den borgerliga högerkandidaten Nicolas Sarkozy. Socialisten Ségolène Royal var tvåa och Frankrikes nuvarande premiärminister, mittenpolitikern François Bayrou trea. Le Pen fick 10,4 procent av rösterna och fick nöja sig med en fjärdeplats. Hans stjärna hade börjat dala och år 2011 ersattes han som partiordförande av dottern Marine Le Pen som skulle göra rörelsen mer salongsfähig och nå en allt större andel av väljarnas gunst. Mellan 2011 och 2015 var Jean-Marie Le Pen hedersordförande för Nationella fronten. Medan fadern var öppen för att samarbeta med även de mest ökända extremiströrelserna i Europa, bestämde sig dottern att vissa rörelser inte var tillräckligt rumsrena för att duga som samarbetspartners åt den franska ytterhögern.

År 2015 blev Jean-Marie Le Pen utesluten från den rörelse han själv byggde från grunden. Orsaken var att han var oförsonlig i sin antisemitism och sitt försvar av 1940-talets kollaboratörer som Vichyregimens ledare Philippe Pétain. Den med nazismen flörtande ideologi som han hade velat samla den franska ytterhögern kring, dög plötsligt inte längre. I den nya ordningen var det fortfarande acceptabelt att vara islamofob och invandringsfientlig, men inte längre antisemit och framför allt gick det inte att förneka eller förringa Förintelsen. Men Jean-Marie Le Pen ville inte ge sig. Han var kvar i Europaparlamentet fram till år 2019 och där företrädde han från och med 2018 den rätt så extrema Alliansen för fred och frihet APF. Le Pens sista politiska hemvist har haft ett tätt samarbete med Vladimir Putin, Bashar al-Assad och extrema nationalister i Serbien. I APF utsågs Le Pen till hedersordförande. Rörelsens bakgrund är som en paneuropeisk sammanslutning av nynazistiska partier som Gyllene gryning i Grekland, Svenskarnas parti i Sverige och Danskarnas parti i Danmark, men dessa tre var inte längre kvar år 2018. Gyllene gryning hade lämnat APF 2017, medan de svenska och danska nazistpartierna som medverkade i APF hade blivit upplösta före det.

Le Pen ingick år 1960 sitt första äktenskap med fotomodellen Pierrette Lallane och paret fick tre döttrar, den yngsta av vilka skulle sedan så småningom ta över ledarskapet av den politiska rörelse Le Pen grundade år 1972. Hustrun lämnade dock honom på grund av att hans politiska åsikter var så extrema. År 1991 gifte ärkexenofoben Le Pen om sig med Jeanne-Marie ”Jany” Paschos som är av grekisk och nederländsk härkomst. Le Pens hustru nummer två är född i Frankrike men blev fransk medborgare först som vuxen. Vigseln år 1991 var borgerlig men år 2021 fick paret genomgå kyrklig, katolsk, vigsel, efter att hustrun hade konverterat från protestantismen till katolicismen. Som vigselförrättare fungerade den gången Philippe Laguérie, en traditionalistisk katolsk präst med täta kontakter till ytterhögern. I kyrkans ögon räknades vigseln 2021 som den första egentliga vigseln för Jean-Marie Le Pen eftersom borgerlig vigsel hade gällt de två gångerna som han egentligen ingick äktenskap. Den sista gången gällde det egentligen att förnya äktenskapslöften i ett redan gammalt äktenskap, men ur kyrkans perspektiv handlade det alltså om vigsel.

Jean-Marie Le Pen blev känd som en fallskärmsjägare i Främlingslegionen som var bitter mot Charles de Gaulle för att Algeriet blev självständigt år 1962. Enligt Le Pen gjorde de Gaulle Frankrike mindre. En avgörande händelse i Le Pens liv var att han år 1977 fick arvet efter cementmiljonären Hubert Lambert (1934-1976). Monarkisten och industrialisten Lambert var en varm anhängare av Le Pens xenofoba politik. Tack vare Lamberts testamente blev Le Pen stormrik och det blev betydligt lättare för honom att bygga en stor ytterhögerrörelse. På den tiden trodde många på att sådana rörelser som Le Pens står och faller med en ledare men Marine Le Pen har bevisat att det går bra med generationsväxling inom den franska ytterhögern, fast det krävde av henne krafttag i form av uteslutningen av fadern ur rörelsen.

 

Dela denna artikel

Kommentarer

Artiklar kan kommenteras i ett dygn efter publicering. Använd ett sakligt och respektfullt språk: administratörerna förbehåller sig rätten att vid behov radera opassande kommentarer och förhindra skribenten från att kommentera vidare.

Sähköpostiosoitteesi

Demokraatti

päätoimittaja: Petri Korhonen
Lähetä juttuvinkki →

Toimitus: PL 338, 00531 Helsinki, puh. 09 701 041

Arbetarbladet

chefredaktör: Topi Lappalainen
Kontakt →

Redaktion: Broholmsgatan 18-20 C, 00531 Helsingfors

Tietosuoja-asetukset

2018 DEMOKRAATTI
TIETOSUOJA- ja REKISTERISELOSTE