Svenska nu menar själva, säkert med god anledning, att språkklimatet i Finland är bättre idag än då nätverket startades för 15 år sedan. Man lär också ha funnit stöd för sina målsättningar i kontakterna med de stora partierna. Faktum är ändå att vårt näst största riksdagsparti så sent som förra hösten kungjorde att svenska språket är ett hot mot “finskspråkigas självbild”, i samband med förslag som går på tvärs med de målsättningar som Svenska nu företräder. Frivillig skolsvenska istället för extra årsveckotimmar, slopade språkkrav istället för satsningar på språkundervisning.

Visserligen går det att diskutera vad som är genuina förslag och vad som är politiskt revirpiss. Och visst: valkampanj är valkampanj och regeringsförhandlingar är regeringsförhandlingar. Men på valdagen är det trots allt det som partierna har sagt – eller inte sagt – som vi väljare har att gå på i valbåsen. I det ljuset borde både Sannfinländarnas utspel och Samlingspartiets tystnad ringa bekanta varningsklockor.

Som Johan Kvarnström skrev på de här sidorna för några dagar sedan är det bra för finlandssvenskar att veta hur svenskans ställning påverkas av kampen mellan de stora partierna. SDP har som bekant redan, tillsammans med Vänsterförbundet och De Gröna, sagt nej till regeringssamarbete med Sannfinländarna. Samtidigt håller Samlingspartiet benhårt fast vid principen om att inte utesluta något parti på förhand.

Frågor om partiets inställning till svenskan följer den gamla mallen. En hänvisning till Samlingspartiets “svenskvänliga inställning”, en betoning på att flera partier måste driva svenska frågor (vilket ju i och för sig stämmer) och en lista på välkända svenskspråkiga namn inom partiet. Ofta Kimmo Sasi, tidigare gärna Hjallis Harkimo, och alltid Alexander Stubb. Ni minns honom? Han var ordförande då partiet senast gick i regering med Sannfinländarna, med språkexperiment och språkliga kompromisser som följd. Det säger trots allt något om partiets prioriteringar.

Det kan med andra ord vara bra att ta Svenska nus målsättningar med sig in i valbåset den 2 april. Risken är nämligen stor att Samlingspartiet får släppa dem om man ska ta Sannfinländarna i hand på Ständerhuset. Det vore inget nytt – och hittills följer beskeden gamla mönster.