Opinion
21.4.2022 07:00 ・ Uppdaterad: 21.4.2022 07:00
Krönika: Sverige, Finland och Nato
Finlands regering har presenterat redogörelsen om förändringar i säkerhetspolitiska miljön. I veckan diskuteras den i finska riksdagen. Den är en bred genomgång av viktiga frågor i sammanhanget, tar inte ställning om Natomedlemskap, även om tendensen i texten är ett ja. Rapporten slutar med en ”vägkarta” för en Natoansökan.
I rapporten skrivs att Ryssland inte utgör något ”omedelbart militärt hot” för Finland, men att ökat hybrid-, cyber- och informationskrig är möjliga ryska svar. I rapporten saknas en analys av kärnvapenhotet, en mera allsidig genomgång av konsekvenserna av att ansluta sig till artikel 5 – om kollektiva säkerhetsgarantier – i Natostadgan, USAs dominerande roll och möjligheten att USA kan lämna Nato om t ex Donald Trump återväljs som president och en mera utvecklad behandling av solidaritetsklausen, artikel 42:7, i EU-fördraget.
Sverige ligger tidsmässigt efter Finland i beslutsprocessen. Många kräver att de bägge ländernas beslut ska synkroniseras. Men är detta möjligt eller ens önskvärt?
Svenska regeringen har utlyst en analys- och diskussionsfas till 31 maj. Högerledaren Ulf Kristersson tycker att tiden kan förkortas. Han är inte främmande för att kuppa igenom ett svenskt beslut, obekymrad om att detta begränsar demokratin i den viktigaste frågan landet haft på flera decennier. Större delen av media, med största morgontidningen Dagens Nyheter i spetsen, har åsiktsjournalistik på nyhetsplats med ställningstagande för ett oåterkalleligt Natomedlemskap. Avskräckning sätts i högsätet, och tidigare framträdande idéer om avspänningspolitik, undvikande att dras in i stormaktskonflikter och gemensam säkerhet har kommit bort. Hög tid att ge medborgarna plats i diskussionen.
Det viktigaste argumentet i svenska debatten just nu är att vi måste följa Finland och dess tidsplan. Det kan uppfattas som en utpressningssituation i rådande chocktillstånd i opinionen och innan en grundligare svensk bedömning hunnit göras. Även anhängare av militära alliansfriheten menar att vi måste undvika att få Natofrågan som den högst prioriterade inför valet i september. Detta kan förorsaka förhastade och ogenomtänkta beslut. Välfärden, miljön, arbete, bekämpning av kriminaliteten, pensionerna borde dominera valkampanjen.
För svensk del vore time out bästa lösningen rörande behandlingen av säkerhetspolitiken och Nato till oktober månad sedan allmänna valen avhållits. Lek inte rysk roulette med vår säkerhet!
Kommentarer
Artiklar kan kommenteras i ett dygn efter publicering. Använd ett sakligt och respektfullt språk: administratörerna förbehåller sig rätten att vid behov radera opassande kommentarer och förhindra skribenten från att kommentera vidare.
Mer om ämnet
Kultur
Opinion
Huvudnyheter
Opinion