Det nya museets namn Nootti betyder not i mening av ett diplomatiskt budskap. Notkrisen 1961 var en speciellt central händelse i relationerna med Sovjetunionen när utrikesminister Andrej Gromyko sände en not till statsrådet i Finland med krav på att omförhandla och förlänga VSB-avtalet, fördraget om vänskap, samverkan och ömsesidigt bistånd mellan Finland och Sovjetunionen.

Det innebär att bolsjevikledaren och Sovjetunionens grundare Vladimir Iljitj Lenin får en mindre framträdande roll. När Leninmuseet grundades, agerade ledande finländska kommunister som Hertta Kuusinen, Yrjö Leino och Ville Pessi bakom kulisserna i samverkan med Sovjetunionens ledning. Museet var länge en kommunistisk kultplats och en turistmagnet i den meningen att stora mängder sovjetiska turister besökte museet. Där kunde man se att arvet efter Lenin respekterades även i väst.

Besökare som kommer till Leninmuseet under de sista dagarna uppmanas att nedteckna sina minnen om museet i en särskild minnesbok. Det råder begravningsstämning på museet när en era har nått sitt slut. (Foto: Topi Lappalainen)

Lenins historiska roll har sedermera omvärderats kraftigt. Att Lenin tidigt pläderade för Finlands självständighet och godkände självständigheten 1917 gör honom mindre populär i dagens Ryssland där Vladimir Putin har haft territoriell expansion som en allt överskuggande grundtanke. Därför är det något av ödets ironi att Lenin håller på att försvinna från gatubilden i Finland som ett protest mot Putins krig i Ukraina. Han värderas negativt i både Finland och Ryssland.

Förstås var det aldrig självklart för Lenin att Finland skulle få förbli självständigt. Men det han förmådde var att erkänna självständigheten, det han inte förmådde var att välkomna ett kommunistiskt Finland i Sovjetunionen i och med att Finland hade andra planer. Än i dag är det ändå en viktig del av Lenins arv att han erkände självständigheten. Att påminna om detta var ett subtilt sätt för finländare under VSB-paktens tid att understryka för de sovjetiska ledarna att Finlands självständighet inte var att ifrågasätta när det nu fanns Lenins välsignelse.

Minnesplaketten som hedrar Lenins besök i Tammerfors förverkligades av skulptörerna Tapio Tapiovaara och Sisko Petäjä. Plaketten avtäcktes år 1965 för att hedra 60-årsminnet av Lenins första besök. (Foto: Topi Lappalainen)

Lenin besökte Tammerfors både 1905 och 1906, vilket lyfts fram i minnesplaketten utanför museet. Det första besöket är särskilt mytomspunnet eftersom det sägs att det var den första gången Lenin mötte Josef Stalin. Det finns två olika tillfällen år 1905 där Lenin och Stalin kan ha mötts för första gången och det är oklart om det stämmer att mötet i Tammerfors var deras första. Men för Leninmuseet i Tammerfors har myten om platsen för det allra första mötet mellan de två sovjetiska diktatorerna varit något av museets grundläggande myt och myten understryker Tammerfors betydelse inte bara i kommunismens historia, utan också i världshistorien.

Efter att Arbetarmuseet Werstas tog över Leninmuseet, gjordes utställningen om så att även dissidenterna i Sovjetunionen skulle hedras av utställningen. Efter år 2016 var museet inte längre en kultplats för Lenin utan man ville också påminna om att sovjetkommunismen som Lenin grundade hade sina offer. Ändå fanns det för mycket av Leninkult kvar för vår tid och museet ska nu stängas för gott. Städerna Kotka och Åbo har blivit av med sina Leninstatyer och Helsingfors stadsfullmäktige röstade i juni 2023 att Leninparken ska byta namn. Inte heller i Tammerfors är Lenin längre populär och det gäller att anpassa sig till den nya verkligheten. Farväl Lenin och år 2025 öppnar museet om relationerna mellan Finland och Ryssland/Sovjetunionen på samma ställe.

Även Sovjetunionens dissidenter, bland dem Aleksandr Solzjenitsyn och Anna Achmatova, kom att hedras i Leninmuseets sista permanenta utställning. (Foto: Topi Lappalainen)