Vid fyra tillfällen återvaldes Angela Merkel och stryrde Tyskland i sexton långa år. Av det amerikanska magasinet Forbes utnämndes hon även som ”världens mäktigaste kvinna”.

Regeringsskiftet ägde rum den 8 december 2021. Att inte längre höra hennes röst i det mediala bruset kändes ovanligt nästan onaturligt. Många led till och med av ett egendomligt abstinensbesvär. Datumet innebar att hon teg i offentliga sammanhang. En kompakt tysthet som inte ens bröts när den ryske presidenten Vladimir Putin anföll Ukraina och startade ett nytt krig i Europa.

Visst, förbundsrepubliken har en stabil regeringskoalition med en kompetent kansler, men ändå fanns de som saknade hennes rådslag.
Angela Merkel hade sina skäl för att undvika den politiska hetluften i Berlin. Hon förde ett nästan vanligt pensionärsliv genom att varva ner med långpromenader längs östersjökusten i delstaten Mecklenburg-Vorpommern. Hon läste böcker och företog en kulturresa till Italien.

Tisdagen den 7 juni bröts tigandet. Då framträdde hon på nytt i rampljuset. Platsen var en scen på den av Berthold Brecht grundade teatern Berliner Ensemble.
Inför en nyfiken och intresserad publik förde Merkel ett samtal med Spiegel-journalisten Alexander Osang.
Hennes premiär som tidshistorisk källa direktsändes på dokumentärkanalen Phönix.

Sotji

I över två timmar diskuterade och försvarade Angela Merkel på sitt sedvanliga lugna sätt frågor som berörde hennes egna politiska arv.
På grund av kriget i Ukraina dominerades samtalet av ex-kanslerns insikter och ageranden i relationen till Ryssland och gentemot president Vladimir Putin.

Redan under 2007-års möte i den ryska badorten Sotji fick Merkel en genuin inblick i Kreml-ledarens tankemönster.
Under diverse samtal förstod hon snabbt att Putin betraktade Sovjetunionens sönderfall som 1900-talets mest traumatiska händelse. Kontraten till Merkel kunde inte vara större. Hon upplevde järnridåns fall och den påföljande utvecklingen som det bästa som kunde inträffa.
Hennes slutsats på teaterscenen i Berlin lyder att dessa oförenliga värderingar resulterade i att det ”kalla kriget” i realiteten aldrig upphörde.

Hon kompletterar sedan med den till och med självkritiska tanken om att Europa och västvärlden sedan dess har misslyckats med att forma en hållbar säkerhetsarkitektur.

Frånvaron av förhandlingslösningar med Moskva motiverar däremot inte det brutala brottet mot den internatinonella folkrätten som aktuellt pågår i Ukraina, fastslår Merkel med blick på det ryska anfallskriget.

– Börjar vi med att göra anspråk på historiska territorier från gamla kartböcker, så har vi bara krig, sammanfattar hon Putins kolonialpolitiska mönster.

Bukarest

Finns det överhuvudtaget seriösa skäl för en kritik att den tyska ex-kanslern försummade steg som kunde ha bevarat freden mellan Ryssland och Ukraina?

Spiegel-journalisten Alexander Osang riktar fokuset på en analys av 2008-års Nato-konferens i Bukarest. Då gjorde som bekant US-president George W. Bush ett utspel om att erbjuda Ukraina en ”Membership Action Plan” för att inleda en process för landets Natomedlemskap.

Till besvikelse för regeringen i Kiev röstade dock både Tyskland och Frankrike emot det amerikanska initiativet. Ukraina stannade således utanför den västliga försvarsalliansen.

Merkel bekräftar att hon motsatte sig USA:s förslag. I samtalet med Osang motiverar hon sitt avgörande med att Ukraina vid det tillfället fortfarande var ett politiskt djupt splittrat land och att det även rådde oenighet bland reformorienterade grupper.
– Det rörde sig inte om någon pålitlig demokratisk utveckling, anser Angela Merkel i samtalet med journalisten. Dessutom, så tillägger hon var Ukraina fortfarande i hög grad korrupt och i händerna av mäktiga oligarker.

Som den mest avgörande faktorn skildrar hon däremot sina kunskaper om Vladimir Putins ambitioner. Merkel var ”mycket säker” på att den ryske presidenten inte skulle tillåta en demokratisk utveckling i Ukraina.
En ”Membership Action Plan” var således ur hans perspektiv detsamma som en ”krigsförklaring”.
– Jag delar självfallet inte hans slutsatser, men jag visste hur han tänker, säger Merkel utan tvekan i rösten.
Den senare av Ryssland inscenerade militära konflikten med Georgien betraktar hon som bekräftelse för sin dåvarande hållning att inte eskalera en redan jäsande konflikt.

Hon redovisar även om kompromissen som fattades i Bukarest. För att inte Nato skulle falla sönder på grund av oenigheten mellan medlemsstaterna fastslogs att Ukraina ”någon gång framöver” på nytt kunde ansöka om inträde.
Enligt Merkel stadgades den rätten redan i Helsingforsavtalet som garanterar ländernas oberoende i valet av försvarsallians.

Men Putin var besviken i alla fall och försatt i permanent larmberedskap, avslutar hon den tanken.

Minsk

Tillsammans med den franske presidenten François Hollande deltog Angela Merkel 2015 i en rad medlingsförsök för att lösa den miltära konflikten mellan Ukraina och Ryssland främst i regionerna Donetsk och Luhansk.
Resultaten förankrades i de s k Minsk-avtalen. Idag kritiseras fördraget i synnerhet för att Vladimir Putin aldrig följde upp reglerna. Han trappade aldrig ner den ryska militära inblandningen i östra Ukraina.

Med facit i handen på grund av Putins anfallskrig hyser Merkel förståelse för den aktuella debatten. Ändå anser hon att den dåvarande förhandlingsinsatsen bidrog till att lugna ner konflikten.
Avtalet godkändes dessutom av EU och antogs av FN:s säkerhetsråd och fick därmed en folkrättslig karaktär, understryker den tyska ex-kanslern.
Det som idag är omstritt gav Ukraina trots allt en lugnare fas på sju år för att utveckla landet till den styrkan som vi ser idag, lyder Merkels argumentering.

Berlin

Under samtalets gång undrar Spiegel-journalisten Osang om det möjligen med blick på ex-kanslerns Rysslandpolitik också kan finnas skäl för en ursäkt.

Merkels valkretsbyrå i Greifswald innan hon lämnade Tysklands förbundsdag 2021. (Foto: Joachim Kasten)

Hon hålller inte med utan anser tvärtom att diplomatiska försök att reda ut kriser med Putin aldrig kan betraktas som fel bara därför att de misslyckas.

Många politiker i Berlin följde principen ”Wandel durch Handel“ dvs att man kan förandra förhållandena i Ryssland genom ett tät handelsutbyte.

Själv trodde hon däremot aldrig på idén att forma Putin med hjälp av varuhandeln.
– Men jag var övertygad om att den aspekten ändå var meningsfull i ett läge då det politiska samarbetet fungerade undermåligt, förklarar Merkel och tillägger att man även i framtiden inte kan ignorera den stora grannen i öster.

Någon form av självkritik ingick tydligen inte i det samtalsformatet som Angela Merkel hade valt för att på något sätt inleda den nya rollen som offentlig politisk pensionär.
Evenemanget på Brechts gamla teater följde hennes önskemål att ställa upp i sammanhang som hon trivs med.

En något mera djupgående analys är överhängande. Dit räknas tveklöst problematiken om varför Tyskland hamnat i ett närmast ödesdigert beroendeförhållande på t ex ryska gasleveranser eller om försvarsmaktens devalvering till en nästintill vanmäktig armé.

– Jag har många frågor som jag inte kunde ställa eftersom tiden var över, skrev journalisten Alexander Osang i det senaste numret av Der Spiegel.
Intresset för svaren finns säkert kvar. De lär komma i sinom tid. Angela Merkels nya liv som pensionär är fortfarande ungt.