Arbetarbladet överraskas positivt av det högklassiga utbudet i de mångsidiga utställningarna. En absolut höjdpunkt är den snillrika animerade filmen om Alfred Nobel som finns i det annars också välplanerade rummet för barn. Inga barn syns i rummet just vid den tidpunkten som redaktören råkar titta in, men vuxna besökare ser ut att stortrivas även i det rummet.

Överlag känns det att museet är i ständig utveckling. All utveckling behöver inte vara positivt, till exempel har man bytt det år 2001 invigda Nobelmuseets officiella svenskspråkiga namn år 2019 till Nobel Prize Museum. Vad någonting heter officiellt behöver dock inte vara avgörande. Till exempel kan man fortfarande kalla Gamla stan med dess smeknamn Staden mellan broarna, trots att det har upphört att vara stadsdelens officiella namn redan år 1980.

Det känns att utställningarna mer än väl motsvarar Svenska Akademiens valspråk “Snille och smak”. För övrigt betydde ordet “snille” ungefär “talang” eller “begåvning” på den tiden som Akademien fick sitt valspråk, men själva valspråket har stått tidens prövningar även om dess semantiska betydelse har skiftat något.

Det är välkänt att det finns en önskan att flytta från Börshuset någonstans där det är rymligare och byggnaden är byggd för ändamålet. David Chipperfield och Christoph Felger vann arkitekttävlingen år 2014 med förslaget Nobelhuset som skulle byggas på Blasieholmen. Planerna med byggstart 2016 försenades och slutligen förföll efter valet 2018. År 2020 presenterades en ny plan där man ska placera centret på Stadsgårdskajen på Södermalm. Tanken har varit att ersätta både Börshuset med tanke på museet och biblioteteket samt Stockholms konserthus som prisutdelningslokal.

De nuvarande utrymmena utnyttjas i alla fall rätt effektivt och mångsidigt. Utställningarna berättar om Alfred Nobels liv och om de olika Nobelpristagarna. Som finländare känns det speciellt högtidligt att se på filmen om Martti Ahtisaaris gärning som fredsmäklare bland andra presentationer av Nobelpristagare och vad de har åstadkommit.

Den 7 september har en ny tillfällig utställning öppnats: Då, nu, sen – en utställning om att mäta och uppleva tid. Utställningen handlar om motsättningen mellan Nobelpristagare i fysik och litteratur samt hur dessa har upplevt tiden. En speciellt viktig motsättning är den mellan Nobelpristasgaren i fysik 1921 Albert Einstein och Nobelpristagaren i litteratur 1927 Henri Bergson. Den i Tyskland födda Einstein var mellankrigstidens mest berömda vetenskapsman och Bergson var en på sin tid internationellt mycket beryktad fransk filosof. I en mycket intressant video som ingår i utställningen förklarar den norska filsofen Ellen Emilie Henriksen Bergsons ståndpunkter.

Tid är något som många poeter har diktat om och lämpliga citat har lyfts fram ur texter av diverse Nobelpristagare i litteratur. Bland dem sticker ut sångtexten till The Times They Are A-Changin’ från 1960-talet av Nobelpristagaren i litteratur 2016 Bob Dylan.

Museets butik har bl.a. fina vykort med porträttfotografier av olika Nobelpristagare samt böcker om och av Nobelpristagare, inte minst av de som är litteraturpristagare.

Den tillfälliga utställningen Då, nu, sen – en utställning om att mäta och uppleva tid pågår fram till den 1 december 2024. Nobel Prize Museum i Stockholm har följade öppettider: måndag stängt, tisdag-torsdag 11-17, fredag 11-21 samt lördag-söndag 11-17.