Efter de senaste två raka förlusterna i Sachsen och Thüringen försvarade SPD mot alla odds återigen positionen som starkaste parti bland de drygt 2,1 miljoner valberättigade i delstaten. En ökning på 4,7 procentenheter innebär ett slutresultat på 30,9 procent för SPD.

Det i många opinionsmätningar redan segertippade högerextremistiska AfD erövrade med 29,2 (+5,7) procent däremot ”endast” andra pallplatsen.

Främsta skälet bakom ökningen är återigen missnöjet med trafikljuskoalitionens asyl- och flyktingspolitik. Oroväckande i det avseendet är inte minst att partiet i hög grad lyckades med att förankra främlingsfienliga budskap bland unga främst manliga väljare.

För det i januari nybildade partiet Bündnis Sahra Wagenknecht (BSW) röstade 13,5 procent av väljarna. CDU tappade 3,5 procentenheter och stannade på 12,1 procent.

Därmed slutar även fördelningen av mandatplatser för delstatsparlamentet i Postsdam. Varken Bündnis 90/Die Grünen eller vänsterpartiet Die Linke klarade att ta sig över femprocentsribban. Det i Berlin regerande koalitionspartiet FDP eroderade till närmast osynliga 0,8 procent.

Flera bottnar

När SPD:s partisekreterare Kevin Kühnert talade om socialdemokraternas ”furiösa omkörning” så speglar han att partiet under sommarens opinionsmätningar fortfarande rankades kring blygsamma 20 procent.

Förklarningen till den aktuella framgången har flera bottnar och åstadkom främst genom Dietmar Woidkes satsning på den egna profilen.

”Brandenburg braucht Grösse!” var ett av budskapen som fokuserade på den 1,96 meter långe delstatschefen.

Han var medveten om sin status som Brandenburgs mest populäre politiker.

Kunskapen om hans personliga pondus blev som en slags riskkapital.

Woidke gav ett klart besked till väljarna: Röstar ni fram AfD som starkaste parti avgår jag som ministerpresident!

Han satsade allt och vann.

Men SPD:s seger har ändå en rad obekväma aspekter.

Dietmar Woidkes popularitet står i en bjärt kontrast till förbundskansler Olaf Scholz och även hela trafikljuskoalititionens dåliga rykte.

Att en socialdemokratisk regeringschef ombads att inte framträda på t e torgmöten i Brandenburg, eller att partiledaren Saskia Esken närmst nog fick förbud att delta i mediala talkshow hör inte det vanliga mönstret bland partikamrater.

Woidkes tillspetsning bidrog till en polarisering som t o m ledde till ett helt unikt utspel av Sachsens CDU-ministerpresidet Michael Kretschmer.

Han uppmanade väljarana att rösta på Woidke. Skälet var att endast SPD-politikern hade en rejäl chans att stoppa AfD framfart.

”Först landet sedan partiet” löd hans förklaring för det ovanliga stödet.

Ytterligare en effekt i kölvattnet på Dietmar Woidkes strategi är att SPD förlorade de gröna som partner för att fortsätta den tidigare s k Kenyakoalitionen tillsammans med det ”svarta” CDU.

För att bilda en majoritetsregering fattas ett mandat vilket innebär att BSW kan hamna i en nyckelroll under de kommande förhandlingarna.

En av stötestenarna kan då vara Wagenknechts ambitioner att sända signaler mot det tyska vapenstödet för Ukraina.

Perspektiv

Socialdemokraternas valseger i Brandenburg är självklart välkommen. Men den duger knappast för långgående slutsatser om den svåra utmaningen som partiet konfronteras på förbundsdagsvalet om senast ett år.

Förra veckan valde CDU och det bayerska CSU Friedrich Merz som gemensam kanslerkandidat.

Visserligen måste CDU-ledarens popularitet uppfattas som begränsad, men hans parti leder i alla mätningar med omkring 30 procent vilket är dubbelt så mycket som SPD f n kan räkna med.

Att Olaf Scholz som tänkbar motkandidat har förmågan att leda socialdemokraterna till ett uppsving i likhet med Dietmar Woidke i Brandenburg är i skrivande stund mera än tveksamt.

Enligt en del mediala analyser jäser det inom partiet. SPD skulle behöva en slags Kamala Harris-effekt eller en tysk Donald Tusk med styrkan att entusiasmera väljarna bort från farliga nationalistiska budbärare.

Det närmaste man kan komma i det avseendet är försvarsministern Boris Pistorius som regelbundet toppar listan på Tysklands mest populära politiker.

Men ännu har han inte visat några ambitioner att ifrågasätta Olaf Scholz möjliga roll som SPD:s kanslerkandidat.